P1-08 For the Win
Senaste veckan har varit en lugn affär, där dagarna spenderats med att titta på surfthechannel.com och kvällarna/nätterna hos Dennis, där vi tittat på OS och spelat Trackmania. Vaknade upp imorse och undrade vart hela veckan försvunnit, men skönt har det varit.
Ikväll är det iallafall partay som gäller. Alla konfirmandledare sitter just nu runt Dennis vardagsbord och äter medan dirroskivor pumpar ut ur högtalarna. Sjukt kul att se alla samlade igen, speciellt när alkohol är inblandat. Ingen har heller ansvar över 48 "sprudlande" konfirmander, vilket bara lovar en underbar fest. Blir antagligen utgång till Bill och Bob senare, när vi skrämt bort de konfirmander som ska försöka hitta oss för att se oss i inte fullt så bra ledarroller.
Inte lång tid kvar till skolan börjar igen heller. Är faktiskt lite nervös för hur det ska gå, när jag inte kommer tillhöra nån klass och jobba kvällar och helger. Aja, alla andra jag känner har klarat av det, så det kommer nog gå galant.
Och dagens låt? Kanye West med Stronger. Nynnade på den hela vägen till ICA Sjöhagen där jag inhandlande min pizza. Grandiosa Big One Classic. Nästan bättre än pizzor från pizzerior. Den och lite Premier Cola kan förgylla vilken dag som helst.
Varför finns det ens rubriker?
Sen hemkomsten har jag mestadels sovit för att jaga ikapp veckor av för lite sömn, men ikväll blir det istället att träffa varenda Stiftsgårdare i Västeråsområdet för partay hos Erik. Det hela kan bara urarta. Värsta biten är att vi mestadels är frustrerade tonårspojkar. Vi snackar förvirrade resor och samtal till varje kvinna vi kan få tag i den här sidan Vänern.
Naturligtvis måste jag försöka bedöma vilken period som var "bäst" också, men det är omöjligt. Båda perioderna var fulla med sköna människor och sina beskärda delar av misär. Om det inte hade varit för hängbråket i P2 hade nog jag sett mer positivt på den. (Kanske också hade gjort det om jag inte hade försovit mig 15 av 20 morgonar.)
Nej, dags att slänga på sig kläder, fylla upp pluntan och dra sin färde till Rönnby. Hoppas för Guds skull att det inte blir någon depression. Av alla fylledepressioner är Stiftsgårdare nr 1 på att ha dem. Måste vara luften vid Siljan som gör alla så melankoliska. Kan då påpeka att jag har börjat en liten rörelse som ska illegalisera Stiftsgården. Det är en drog. Inse.
Och av någon anledning kan jag inte sluta lyssna på "From Paris to Berlin" med Infernal. Tragiskt. På ett sjukt härligt sätt.
"Patience is a game, and every night I say your name, hoping that you'll answer cause I'm going insane.
It's quite a long time ago, since you brought me out of control.
Hungry for your love and like I know what that might be "
Klyschigt till tusen, men ack så underbart