25 December 2008
Nalle Puh Jullovet blev det igår tillsammans med Pellefant som Tessan menade behövde lite kärlek. Vet inte varför, men Nalle Puh har tappat lite charm sen rösterna byttes ut. Nasse är inte lika... nassig.
Hade absolut inget att göra i köket idag kändes det som, så tiden gick som sirap. Enda stressiga var när soppan skulle fram. Vad vi och gästerna trodde var soppa i alla fall. Det visade sig att både sill, skinka, janssons, köttbullar och hela kitet skulle fram, vilket ledde till att soppan förpassades till ett eget litet hörn av tabordet. Gästerna blev överlyckliga däremot. Tror fan jag aldrig sett människor som kunnat äta så mycket under en helg.
Jag lyckades i alla fall gå på en mässa, men blev sjukt besviken. Psalm 125 suger, speciellt när 60+ som kanske sjöng bra i sin ungdoms dagar klämmer i. Lät som kråkor. Usch, jag ska nog skjuta mig vid 65.
Ska åka hem imorgon efter lunch med ett gäng av gästerna. Inte bestämt mig om jag ska hoppa av i Sala eller inte bara. Vågar nog inte träffa Tessans far och mor, speciellt inte när jag just jobbat en hel helg. Rättviksbakis är vidrigt.
Nu är det bara jag och Danne i paviljongen. Hör hur han sitter och kör bilspel och skriker ut alla svordomar som finns emellanåt. Ganska mysigt ändå. Ska nog bjuda honom på lite Aladdin om ett tag.
Blir ett par intensiva mellandagar också. Ska träffa fler folk än jag har tid för och leta rätt på mina gamla pjäxor. Lofsdalen blir det ju efter trettonhelgen. Ser sjukt mycket framemot det. Speciellt eftersom jag har blivit lovad dubbelrummet plus överraskningar. Wippie!
Jag och Niklas hade en intressant diskussion om mandlar under kvällen. Jag kläckte ur mig en kommentar om att det var onödigt att köpa tyska mandlar, vilket ledde oss till hur man kan använda mandelindustrin som raggningsknep. För alla er som är helt desperata, prova att snacka om vilka mandlar som är bäst, bara för att avsluta med: "Men du, holländska är ju ändå bäst. Jag har några från -99 hemma. Underbar årgång. Ska vi dit och smaka av ett par?"
Garanterat ragg. Jag lovar.
Medan jag hade världskrig mot diskrummet vid åttatiden drog jag på Disturbia, From Paris to Berlin, Infinity, Get Stoned, Starfuckers och Low(Perfekt när jag skulle ner och rengöra golvbrunnarna) Sällan har discodans, falsk sång och städning av ett nersölat diskrum nått perfektion som ikväll.
Nej, nu skrek han till igen. Ska dit och peppa lite.
24 December 2008
Igår blev det filmen Deck the Halls vid tolvslaget, då det började strömma in sms. Känns lite konstigt att man är uppe vid midnatt till julafton, när man förut låg och tvingade sig själv att somna bara för att man inte skulle märka när mamma och pappa donade med klapparna. Om man var vaken efter att de gått och lagt sig var man ju tvungen att springa och klämma på alla paketen, för att försäkra sig om att det fanns nåt stort Legoset där.
Vaknade vid 8 på morgonen till min egen överraskning, men jag somnade om då jag försäkrade mig om att det inte fanns något att gå upp till. Först vid ettiden gick jag iväg till matsalen, då jag kom på att man ska vara finklädd till julbord. Kände mig lite pinsam i slitna mysbyxor och ett par oknutna kängor.
Julbordet var bara starten på en julafton där jag ätit tills det sprutat ur öronen på mig. Drog i mig en överdriven mängd sill vid tvåtiden, bara för att sen när jag började jobba dra i mig en till.
Sen började världens största matparad. Efter julbordet var det dags för förstärkt fika klockan fem, då vi bullade upp med kakor, vetelängder och choklad. Direkt efter det fick vi stressa ut julgodiset som skulle vara till sju, vilket egentligen var mer än fikat. Under hela tiden var jag ju tvungen att prova allt som vi bjöd på, vilket ledde till att jag alltid stod och åt på något, med en julmust i högerhanden. (Hann med 12 stycken tror jag :D)
Efter fikat som varade till 20.30 var det dags för julgröt med mackor. Överraskade mig själv med att föräta mig på den också, trots att jag redan provat den innan.
Som om man inte redan sett till att gästerna skulle ligga och spy hela natten var Katarina orolig över att någon av dem skulle bli hungrig mitt i natten, vilket ledde till att vi ställde ut glögg med choklad, frukt och mackor i Rättviksrummet. Om det är någon som rört den när jag kommer till jobbet imorgon blir jag förvånad.
Känns ändå lite trist när man sitter här mitt i natten och under dagen. Den lilla julstämningen jag haft i år har jag spillt ut över gästerna, som var helt övertygade om att jag var tomten, (som för övrigt Robin spelade grymt bra).
När jag satt och tog min sista cigg på kajen tänkte jag på hur familjen firar där hemma, med massa mat, snaps och snack. Nästa år blir det nog att fira med mor.
En lite smårolig händelse var när min lokale kyrkvärd Åke kom fram vid niotiden och undrade om jag sett hans julklapp. Han hade lämnat den i matsalen Gläntan när de flyttade för att äta gröt, och under tiden hade jag städat den. Jag blev panikslagen eftersom jag trodde att jag slängt den, vilket ledde till att jag dök ner i varenda soppåse jag hittade. Min ångest hade nått nya värden då Åkes kompis dök upp och berättade att han gömt Åkes julklapp. Klämde fram ett leende där jag stod med armarna nere i matrester och sur mjölk. Skitkul. Haha. Jag ska gömma killens mat imorgon. Kolla hur kul han tycker det är. Får han en lektion: Jävlas inte med stressade helgare. Speciellt inte dem som letar borttappade julklappar.
Ska väl snart gå och sova trots allt, även om jag inte känner mig speciellt manad. Är bara jag vaken i Paviljongen just nu. Kanske ska väcka Mini och be honom tanka ner en till julfilm. Även fast jag mest vill till Sala av alla jävla ställen. Haha. Sjukt konstigt, då jag hatar den lilla låtsasstaden med världens vidrigaste tågstation. Blir väl så när det är en liten gurkskiva där.
Infinity 2008. Fortfarande.
23 December 2008
Är uppe på Stiftsgården nu, sitter i mitt rum som är översållat med kläder. Tackar Gud för att jag kan sova i Tessans rum. Hon vet hur man bäddar, vilket jag nog aldrig kommer lyckas med. Det enda jag måste göra är att tända hennes adventsljus, vilket är en vetenskap i sig då jag lyckas få den att brinna snett. Fin touch är inte min grej.
Måste bara dra min spännande helg i Stockholm, som började med att jag fick dra en övertung väska till en "finare pub" som pappa kallade det. (Den enda skillnaden var att musiken var urkass och ölen kostade 75kr flaskan.)
På puben satt i alla fall min far tillsammans med Dan Lindberg och Kerstin Olsson, två gamla kollegor från när han jobbade på UD. (Det är tradition att när vi dricker bara kalla alla vid efternamn, så det blev Gamle Weiderud och Unge Weiderud för oss) Dan Lindberg är mannen som lärt mig hur man blandar en riktig Gin och Tonic:
1. Ta ett stort glas.
2. Häll i en skvätt Tonic.
3. Fyll på med Gin tills det slutar bubbla.
Om man vill spaca till det kan man stoppa is i munnen, då glaset måste vara fyllt till brädden. Efter ett par glas kan man hoppa över steg 2, då allt börjar blubba efter 3-4 Gin och Tonic á la Lindberg.
Efter ett par öl på puben skulle vi vidare till Englén som hade ett glöggparty, men då Englén boddde hela ett halvt kvarter längre bort än min far bestämde Lindberg att vi behövde en stänkare för att stärka oss. Stänkaren blev ett rejält glas Gammeldansk som vi blev tvungna att svepa för att vi hade bråttom.
Väl hos Englén dog våran partystämning då mannens lägenhet var fylld med de tråkigaste miljonärerna man kan hitta i Vasastan. Det blev roligt först när jag började DJa, fast dansgolvet fylldes mest av Lindberg som dansade galnare än fyra pigor på ett stiftsgårdsdirro.
Det hela avslutades med ett familjegräl innan jag och far stöp i säng och vaknade med en rejäl dos ångest över stänkaren och vinet vi druckit dagen därpå då Emilie och Hanna kom upp.
Efter en mysig julkonsert där jag mest sov drog vi hem för att äta gott och byta julklappar. Tyvärr så blev middagen avbruten när Hanna upptäckte att ett par på andra sidan gatan hade sex med ljuset tänt och uppdagrna gardiner. Då vårat fönster saknade alla medel för att kunna blockera utsikten fick vi se på när två människor rumlade runt i sänghalmen.
Fick i alla fall tre bra filmer och ett par underbart sköna kängor. Skickade hem mina klumpiga beiga till Västerås innan jag satte mig på tåget till Rättvik, där jag inte gjort mycket vettigt förutom att jobba och flumma med Tessan fast båda behövde sova.
Och ni kan fan ta och lyssna på julmusik idag. Frank Sinatra är ett tips.
För övrigt anser jag att det är sjukt okreativit och klyshigt att skriva "för övrigt anser jag". Om ni inte vet vad den raden kommer ifrån... SKÄMS!
17 December 2008
Har just bokat min biljett till Rättvik från Stockholm. Känns som vanligt trist att åka iväg när resten av familjen donar och köper julmat, men en vecka på Stiftsgården ifrån allt känns välbehövligt. För att inte nämna att jag ska försöka smyga fram till julbordet och ställa ut mina julnudlar. (Julnudlar är min personliga tradition på Julafton. Jag måste äta nudlar. Vanliga jävla nudlar.)
Nyår är som väntat ett enda stort frågetecken vilket inte lugnar mig när jag sett framemot att kunna ha det ännu roligare än förra året. Blir kanske att åka till tjotahejti bara för att kunna få i mig champagnen.
Igår var jag nere på stan efter Mikaelis avslutning. Var speciellt att se Stiftsgårdens personal vara ute i den riktiga världen. Ännu mer speciellt när Pontus försökte leka Spindelmannen på Mirres motorhuv medan Mirre skulle backa bilen.
Kom nyss hem från stan där jag träffade Matte. Mycket snack om kvinnor, nyår och vad våra livsplaner är för tillfället. Det mesta ledde till snack om öl. Var ändå sjukt trevligt att bara kunna sitta och kackla som en annan sykärring ett par timmar, då vi annars i min vänkrets mest säger "Öh" på tal om det mesta. Eller nej, vi är lika blödiga som alla andra. Faktiskt. Vi gråter till Lejonkungen och myser med Stardust, som för övrigt är världens mysigaste film.
Jag var uppe på Stiftsgården och planerade Valborgslägret med Pontus för ett par dagar sen. Rekommenderas till alla som vill ha en helg på Stiftsgården där vi bara ska ha kul och trevligt. Svinbilligt också för den delen. (För att vara ett läger) Ring och boka. (Mer folk betyder att jag har större chans att känna mig viktig)
Mini visade mig en The Streetsvideo jag totalt missat. Blinded by the Lights som jag anser vara Mike Skinners bästa. Spelade också No Tomorrow med Orson. Riktig förfestmusik.
För övrigt anser jag att förhållanden är skapade enbart för att förvirra människor.
9 December 2008
Herregud vad det känns som jag har en massa att skriva om tills jag faktiskt går in på bloggen. Då dör kreativiteten och alla minnen från veckan som gått försvinner snabbare än en öl.
(Här började jag lalla om förra veckan tills jag kom på att jag redan skrivit om det. GO ME!)
I helgen blev det Rättvik helt utan anledning. Jag och Mirre shakade loss som galningar på Dirrot med en av de bästa grupperna någonsin. Helt underbart roliga, de dansade till allt.
Skulle egentligen åkt upp igen imorgon, men jag har inte hört av något från gården, vilket förhoppningsvis betyder att det blir vid senare tillfälle, då jag inte vill bli väckt imorgon av en Pontus som säger att tåget går om 20minuter. (Det skulle inte överraska mig, de är sadistiska däruppe)
Imorgon ska jag plugga latin och faktiskt uppdatera bloggen igen. Ska äntligen avhandla IPRED-lagen, på ett väldigt förbannat sätt som kommer vara totalt vinklat. (I min värld finns det bara svart och vitt.)
På fredag kanske det blir utgång till Konrads, om jag lyckas få tag i pengar. Det blir knappast dyrt då vi kör på Kostymtemat. Kostymtemat är helt enkelt när vi sätter på oss kostymerna och går ut för att dansa som galningar. Det hela uppskattas aldrig, då vi skiter helt i hur dåligt vi faktiskt dansar. Inget juckande, ingen kråmande, bara studsande och skrikande. Kommer antagligen bli utslängda efter en halvtimme när vi krävt "Gräver guld i USA" för femte gången. Tack Gode Gud ska nog inte Tofflan med. Den mannen är expert på att spilla öl över alla. På min födelsedag köpte han en åtta öl och drack kanske tre, resten flög ut över området runt om honom.
Tro det eller ej, men Johan blev för ett par månader sen kär i en poplåt, som jag också fastnat för. Fascination med Alphabeat är sjukt svängig. Nästa gång jag spelar på ett disco blir det lätt den som öppning, då jag inte får spela "Starfuckers".
3 December 2008
Av någon anledning har jag varit vaken i en timme redan, fast det är onsdag och jag inte har ett skit att göra förrän vid femtiden. Blir att ladda ner ett par till filmer antagligen (Känns som James Bond collection eller liknande)
Ingen kan ju göra något fram tills Ipredlagen träder i kraft, en lag jag tänker ta upp snart i ett av de här inläggen. Believe it or not, jag är sjukt emot det. (Min far också, antagligen den enda socialdemokratiska "viktiga" gubben som är det)
I fredags var jag ute och firade Erik med pompa och ståt. Mest öl, men det var sjukt trevligt fast det hela kändes som hämtat ur tio små moppepojkar. Vart vi än gick tappade vi ett par personer. Till och med jag, som lovat att jag inte skulle vika från Eriks sida försvann. Jag skyller allt på min svaghet för rödvin.
Lördagen blev som vanligt en kväll hos Dennis med filmtittande och spelande av något konstigt spel från början av 2000-talet. Så kul har vi det.
Igår däremot var det lite mer speciellt. Jag blev bjuden till Tofflan efter lunch, där vi satt och drack kaffe, åt Aladdin och tittade på Desperate Housewives och dokumentärer om Britney Spears. Riktiga kärringar, speciellt när vi verkligen diskuterade ämnena som togs upp i det urusla programmet.
På Mikaeli blev det som vanligt kaos, men jag har visst blivit van då jag bara suckade och tog en till kopp kaffe. Då det inte var KU-kväll drog fem av oss till Irsta istället, där vi skrämde bort alla andra gäster. Ett parti UNO tog över en timme. Den officiella förklaringen är att Mirre suger på UNO.
Jag gjorde efter UNOspelande världens antagligen första mix av Singing that Melody och Starfuckers Inc. Och jag hoppas jag är den enda. Tänk sönderpitchade introt till Singing och första "STARFUCKERS!" i NINlåten. På repeat.
Ska visst också upp till Rättvik i helgen. Får redan lite ångest.
Jag ska nu prova en smart liten grej! Numera kan man bara trycka på låttiteln jag skriver i det här stycket för att komma fram till skiten. Hero Of War med Rise Against får bli första försöket. Lyssna bara. Jag vet inte om jag ska hata eller älska den. Och jag vet numera vad Infinitytjejen heter. Janina Wissler, en playmate. Förstod man nästan. Vem bryr sig, Infinity är fortfarande min favoritlåt den här hösten.