Almagest

Den 26 Oktober 2005 var en onsdag.

En vanlig sketen onsdag, veckan innan Svenska skolor fick höstlov.
Den var ovanligt kall och det hade till och med fallit lite snö tidigt på dagen.
Jag skulle åka hem tidigt på torsdagsmorgonen. Ta flyget tillbaka till skolan i Genéve och jag hade nog aldrig varit så trött och sliten som den onsdagen. Vetskapen om att jag skulle tillbaka till det trista liv jag inte alls trivdes i och att det här än en gång kanske skulle vara sista gången jag såg mina vänner innan vi splittrades på något sätt. Mest ville jag sitta och snacka skit eller ta en öl. När jag nämnde det till vännerna nickade de till varandra och sa: "Vafan, Adam drar imorgon. Vem bryr sig om att det är skola imorgon? Vi super."

Den 26 Oktober 2005 har gått till historien.
Vi fick tag i öl, men klockan var närmare åtta och vi hade ingen aning vem som var dum nog att ha fest mitt i veckan, före höstlovet. (Det här var innan lillördag slog igenom totalt)
Till slut hamnade vi på Fridnäs. Ingen vet riktigt varför. Kanske för att det låg bra till om vi skulle hitta fest.
Vi drack. Vi blev fruktansvärt fulla.
Vi grät. Vi blev fruktansvärt melankoliska och deprimerade.
Vi älskade. Vi blev fruktansvärt kära. (En kväll för alla Annor)
Vi skämde ut oss. Vi blev som sagt var fruktansvärt fulla.
Vi levde.
Det var året innan alla skulle bli 18 och börja gå ut och alltid ha cigg och alkohol. Så här i efterhand var det nog sista gången vi samlades och faktiskt ansträngde oss lite för att få tag i öl och Vodka Explorer. (Som aldrig druckits förutom på Fridnäs sedan dess)
Efteråt kom nån på idén att vi borde göra om det. Jag skyller på Matte och Matte på mig, så antagligen var det våran gemensamma idé.
Varje 26e i månaden som också var en onsdag skulle vi dricka på Fridnäs.
Den 26e April 06, som om jag inte minns fel var den mest lyckade.
Den 26e Juli, 06, som jag inte var med på.
Den 26e September 07, som jag inte har något som helst minne av. Jag gissar att det var den gången vi alla satt och snacka skit.
Den 26e December 07, där jag redan var full och blev utslängd ur Johans bil för att dricka en öl innan vi drog vidare.
Den 26e Mars 08, som...jag inte helller riktigt minns.

Idag är den den 26e November, en onsdag. Den 7e gången såvida jag inte missat ett datum. Av de som var med första gången är det bara jag och Johan som kommer gå dit såvitt vi vet. Ingen annan har kontaktats. Vi skyller det på att alla skulle tacka nej eller att vi inte hörs av längre, men jag tror det också är för att vi hoppas att de ska sitta där när vi kommer dit, med Vodka Explorer i näven och vinterjackan tätt virad runt sig. Visa att traditioner kan leva längre än en tanke.
Traditionen är faktiskt en av de viktigaste sakerna i mitt liv. Det var den kvällen jag till slut bestämde mig för att flytta hem till Sverige. Utan den Vodkan Explorer hade jag antagligen suttit i USA eller England. Jag hade aldrig börjat jobba på Stiftsgården eller träffat många av de människor jag nu kan glädjas över att känna.
Visst fan är traditionen idiotisk. Visst fan är det bara jag och Johan som bryr oss vid det här laget. Visst fan borde inte jag gå och dricka på en onsdag när jag har gympass dagen efter.
Men för ett par ögonblick kommer jag kunna sitta och minnas tiden när ett av de galnaste kompisgängen någonsin bildades, som splittrades på grund av att "Alla tar på alla!". (Det kom samma gäng fram till.)

Den 26e Augusti 2009 ska jag göra mitt bästa för att vara där. Även om det till slut är bara jag och ett sexpack. Jag vill inte att minnena ska försvinna så snabbt. Fast jag tror nog inte Johan heller tröttnar i första taget. Vårat samtal var ungefär 10 sekunder långt:
Jag: "Vet du vilken dag det är?" 
"Japp"
 "Ska du?" 
"Alltid. Du?" 
"Det är du och jag."
"Vi hörs senare då."


Och nej, jag vet vem du är. Det är oftast därför folk som kommenterar skriver sina namn. Det finns alltför många jag inte pratar med, ironiskt nog.
The Streets har släppt nytt album och jag är lika kär som vanligt. I love you more (Than you like me) är helt underbar. All got our runnins har också ett ljuvligt beat.
Ikväll blir det nog att slå på Hero of War med Rise Against på vägen till Fridnäs. Sen Ingen Kan med Loke, som nog är Johans och min låt. (Japp, vi borde bli bögar och gifta oss.)