Almagest

De följande dagarna ska jag försöka beskriva min spännande resa till Nordirland och allt som hände där. Kommer antagligen sammanfatta efter ett tag.

Klockan halv fyra slutade jag titta på Stargate Atlantis, som jag tyvärr fastnat för. Fast jag tror nog att likt SG-1 kommer serien suga framåt säsong 3. Fram tills dess kan jag njuta av den.Halv fyra på morgonen fick jag lite mer resepanik och drog i mig närmare åtta koppar kaffe innan jag hällde ut all min packning på golvet. Som en dålig actionhjälte la jag upp alla viktiga resepapper, mobilen, pengar osv på bordet. Allt började gå på rutin och när jag väl hamnat på tunnelbanestationen var hela min kropp inriktad på resa. Jag kan bara säga lite kort att tunnelbanan klockan fyra på morgonen suger. En uteliggare hostade ur sig sina lungor och ett gäng killar stod och debatterade om de skulle slå ner mig för pengar eller inte.
Stockholm suger.
Det är ett fakta.
Jag fick ingen sömn på hela vägen till Skavsta eller när jag gått ombord på planet. Inte förrän vid takeoff när jagbörjade be panikartat däckade jag helt plötsligt. Inte förrän vid en turbulent landing vaknade jag till. En fördelmed att resa ensam är attjag får gå i min egen takt, vilket ledde till att jag var ute ur flygplatsen på rekordtidNackdelen var väl att jag kände mig lika ensam som vanligt när jag gick ut i arrivalslounge och såg de hundratals människor som väntade på nära och kära. Jag tror aldrig att jag blivit mött på en flygplats.Dublin såg jag knappt, men lika panikartad var jag för det. När jag på otränad engelska frågade efter Belfastbussensvarade en stor Irländsk man mig, men jag har ingen aning om vad han sa. Jag lyckades till slut hitta rätt och efterett par timmar hamnade jag till slut hos min syster.Jag kan bara nämna att jag alltid hört att de brittiska öarna ska vara regniga, men jag förstod inte att det alltid regnar där. Dublin var regnigt, Belfast var regnigt. Det var aldrig torrt på marken. Ok, nu är jag inte den som gnäller över väder så ofta, men blåsten gjorde det hela pissigt. Under hela vistelsen var jag aldrig varm. Mestadels för att man inte kan bygga hus bra på Irland. Isolering? Glöm det. Logisk placering av element? Jo visst. Jag var helt utsliten efter resan och att jag sovit ungefär två timmar på två dagar, men det hindrade inte min syster från att ta mig till Tesco(Deras version av ICA) där jag vaknade till av att hon bad mig köpa öl. När jag hittade1664 var min trötthet som bortblåst och ännu bättre blev det när jag köpte ett paket Silkcut. Efter en vegetarisk middag(Jag tror jag är den enda köttätare som under en vistelse på Irland bara ätit kött en gång)drog vi iväg till en födelsedagsfest. Det var härligt att träffa Erik Nilsson igen, men det roligaste var nog nären Rumänier trodde att jag och Erik stod och svor när vi pratade svenska med varandra. Jag har hört att jag sjungiteller reciterat poesi när jag pratat svenska, men aldrig att jag svurit. När vi väl började svära tyckte hon att detlät bättre. Antagligen var hon bara full, vilket jag också blev efter en försvarlig mängd öl. Ett par artiga ordom att jag var sliten efter resan senare gick jag och Emilie hem till henne, där vi drack upp den sista ölen ochpratade om lite allt möjligt. Roligt att nämna är att alla tre barnen Tunner Weiderud hänger med olika klasser. Emilie är äkta medelklass och hennes vänner speglar det. Hanna hänger med överklassen, medan jag sitter och superoch dricker kaffe med arbetarklassen. Varför det är så? Det är en stor familjehemlighet.

Jag sitter på ett tåg när jag skriver det här, nyss hemkommen från Sverige. Naturligtvis ska det regna här också.En rekommendation för alla er som vill se ett riktigt bra Vänner-avsnitt är att surfa in på surfthechannel.com och kolla på "The One where No one's ready." Riktigt bra avsnitt ur Säsong 3, lätt Friends bästa. En låt? "Take me Away" med Lifehouse. Alltid.