Almagest

Mer klassiskt mig är det nu ett par veckor sen jag senast loggade in, men som ursäkt är att jag varit antingen odrägligt onykter eller utanför stadens gränser de senaste helgerna. En idé kanske vore att uppdatera i veckorna, men det kommer jag nog aldrig göra, för där andra inte gör något på söndagar, gör jag inget i veckorna.
Hade egentligen tänkt avhandla min födelsedag och vad som tilldrog sig, men det blir nog ett annat tillfälle. (Antagligen imorgon) Efter det hade jag tänkt ta upp fotboll eller något annat som hänt, men det blir istället gnäll på helgen som just varit!
Jag kan stolt erkänna att jag, Tofflan och Dennis hade tänkt sitta hela helgen hos Dennis och spela spel. Detta för att vi som fattiga studenter inte har råd med de nöjen som också kan kallas för krogen. (Som jag för övrigt på kan klaga på i evigheter, och prisa ännu längre.)
När jag och Dennis sitter hos honom vid 11tiden på en fredagsförmiddag och läser om hur kaffe förminskar bröst (för övrigt ska min fru inte få dricka kaffe) ringer min mobiltelefon. Jag blir misstänksam då jag inte känner igen numret, men när samma nummer dyker upp på Dennis telefon vågar vi svara. (Vi är egentligen manliga) Det är Pontus som är galet stressad då det inte finns helgare. Vi får fem minuters betänketid, som vi använder för att kolla intresse på. 14.27 sitter jag, Tofflan, Dennis och Malou på ett tåg mot Rättvik. En del av mig får lite ångest av hur jäkla snabbt vi ställer upp utan att få något som helst tillbaka, men samtidigt är det något att göra och vi får god mat.
Fredagen funkar fint och inget speciellt händer förutom att jag och Malou tar en nattpromenad, vilken var inihelvetes kall. Hela grejen med kvinnor och romantiska kvälls/nattpromenader... Jag halkade nästan av bryggan och det var så mörkt att jag lika gärna kunnat vara en get.
På lördagen vaknade jag av bröstsmärtor som inte jag varit med om sen efter min operation. Efter ett par timmar av långsamt gående som en gammal gubbe i köket skickade jag mig själv i säng där jag låg tills smärtorna klingade av framåt kvällen. Ett disco skulle ju kunna liva upp mig efter en sjuk tråkig dag, men gud vad fel jag hade. Tio personer var ungefär rekordet när Sala hoppade runt på dansgolvet. Inte ens samma tio personer, då de verkade ha roterande schema beroende på genré man spelade. När jag drog på "Just Dance" flydde sex personer och sex andra sprang in. "Jag Diggar Dig", "Low," "Infinity", "Känslan kommer tillbaks" osv osv. Samma procedur. Till slut sket jag i det hela och började spela vad jag kände för, vilket kändes som att sitta i rummet och lyssna på musik, förutom att det var schysstare ljud och jag inte kunde skriva eller spela samtidigt.
På söndagen var det mindre bröstsmärtor än lördagen, men däremot upptäckte jag röda utslag över hela kroppen, som bad mig klia sönder dem. Blev att sitta framför datorn och glo tills det var dags att åka hem, där alla fyra blev inklämda i det lilla utrymmet mellan 2a och 1a klass.  Först bråkade jag och Tofflan om vem som skulle bestämma musik, vilket ingen vann då Tofflan började spela spel och jag och Malou började sjunga i ett försök att överrösta tågets dunkande.. Så här i efterhand förstår jag nästan varför ingen passerade oss. Kanske var det också för at Tofflan och Dennis la sig raklånga över golvet när jag drog på de drygaste låtarna jag kunde hitta, typ "Fjortizboy" och "Bag in box". På Västeråståget flippade vi ur totalt och skrattade åt allt hela vägen hem, där plötsligt utslagen bröt ut igen. Min mor som verkar kunna allt bara det rör sig om hennes barns välmående hittade direkt diagnosen "nässelfeber". Ingen vettig behandlning, ingen aning om hur lång tid det håller i sig, men det är i alla fall inte böldpest.

Om mina utslag släppt tills imorgon ska jag och min syster ut och shoppa loss, då min mor hittade ett par gamla presentkort på Carlings och HM som jag måste använda. Cirka 2000kr som min syster ska använda för att se till att inte behöva skämmas för sin bror. Med allt den nya stilen är det nästan så att jag vill gräva fram hatten, palestinasjalen, den svarta luvtröjan och skinnjackan och sätta mig på Stugan bara för att känna mig trygg igen.

"Get Stoned" med Hinder har en refräng som gör en överlycklig. Faktiskt är allt Hinder gjort knappast dåligt. Om man missat de totalt är "Your Guardian Angel" ett måste.
På tal om refränger är "Starfuckers Inc." med Nine Inch Nails ett måste att nämna tillsammans med "Get Stoned". De båda öste ur mitt rum hela helgen, mest för att folk skulle komma in och ge mig kaffe.