24 Oktober 2008
Sitter i en liten lägenhet på Odenplan med Doobidoo på tv och ett par öl jag köpte på 7-eleven. Man skulle kunna tro att det är inledningen till en dålig roman, men på något sätt har jag lyckats förbereda mig för resan till Nordirland, även om jag aldrig varit såhär nervös.
Utan att låta som om jag skryter har jag flugit en fruktansvärd massa gånger i mitt korta liv. Ett tag var det minst en gång i månaden. Jag har alltid känt mig trygg på flygplatser och flygplan. Jag har älskat känlsan att jag planet kan ta mig vart som helst i världen och att jag kan för ett par timmar vara vem som helst. Flyga själv är bäst, för då kan jag ströva runt på flygplatsen och göra lite vad jag vill. När jag var 15 och flög som en tok fick det hela mig att känna mig vuxen. Jag klarade mig själv.
Men nu är jag helt övertygad om att jag inte borde gå ombord på planet. Nåt kommer gå fel, nåt kommer hända i mitt liv. Det är en obehaglig känsla, speciellt eftersom jag brukar älska tanken på att flyga.
Kanske har jag bara mognat och blivit mer vuxen, eller så har jag plötsligt fått psykiska färdigheter. Jag hoppas på det förstnämnda, för det skulle suga om planet störtade.
Om exakt åtta timmar ska jag ta tunnelbanan till t-centralen och därifrån flygbussen till Skavsta. Någonstans däremellan ska jag försöka få lite sömn, men jag känner mig knappt trött. Blir att titta på film och äta godis.
På fredag är jag tillbaka i landet på riktigt och åker då direkt upp till Stiftsgården. Om jag inte hört av mig innan dess dog jag antagligen någonstans på vägen.
Till er alla som tror på något, det skulle inte skada om ni slängde iväg en bön om att resan ska gå bra. För första gången har jag bett om en förbön på lördagens middagsbön. Det om något får mig att känna mig lite tryggare.
"Because I love you" med September är riktigt behaglig. Sjunker in i bakgrunden direkt och passar bra till att skriva.
Och jag kan ju inte låta bli att lyssna på "Come fly with me" med en av världens bästa sångare någonsin. Frank Sinatra. Alla borde ha hans Best of Album Annars är det fan illa.
Utan att låta som om jag skryter har jag flugit en fruktansvärd massa gånger i mitt korta liv. Ett tag var det minst en gång i månaden. Jag har alltid känt mig trygg på flygplatser och flygplan. Jag har älskat känlsan att jag planet kan ta mig vart som helst i världen och att jag kan för ett par timmar vara vem som helst. Flyga själv är bäst, för då kan jag ströva runt på flygplatsen och göra lite vad jag vill. När jag var 15 och flög som en tok fick det hela mig att känna mig vuxen. Jag klarade mig själv.
Men nu är jag helt övertygad om att jag inte borde gå ombord på planet. Nåt kommer gå fel, nåt kommer hända i mitt liv. Det är en obehaglig känsla, speciellt eftersom jag brukar älska tanken på att flyga.
Kanske har jag bara mognat och blivit mer vuxen, eller så har jag plötsligt fått psykiska färdigheter. Jag hoppas på det förstnämnda, för det skulle suga om planet störtade.
Om exakt åtta timmar ska jag ta tunnelbanan till t-centralen och därifrån flygbussen till Skavsta. Någonstans däremellan ska jag försöka få lite sömn, men jag känner mig knappt trött. Blir att titta på film och äta godis.
På fredag är jag tillbaka i landet på riktigt och åker då direkt upp till Stiftsgården. Om jag inte hört av mig innan dess dog jag antagligen någonstans på vägen.
Till er alla som tror på något, det skulle inte skada om ni slängde iväg en bön om att resan ska gå bra. För första gången har jag bett om en förbön på lördagens middagsbön. Det om något får mig att känna mig lite tryggare.
"Because I love you" med September är riktigt behaglig. Sjunker in i bakgrunden direkt och passar bra till att skriva.
Och jag kan ju inte låta bli att lyssna på "Come fly with me" med en av världens bästa sångare någonsin. Frank Sinatra. Alla borde ha hans Best of Album Annars är det fan illa.
Kommentarer
Postat av: skumt
bra bra blogg men du vi syns på fredag får väll böna för dig lite då :P
Postat av: emilie
for du levde bade hit o tillbaks resan, hipphipp, da gor vi om'et!
Trackback