24 September 2008
Försökte komma på för spännande som hänt sedan senaste gången jag skrev något här, men det finns inga stora, värdsomvälvande händelser. Eller jo, Svedelid är död. En grym författare som till och med Dennis sörjer. Bara Guillou skulle skapa större chock i vår kultiverade krets av drägg.
Var i Rättvik i helgen som nyss drog förbi. Jag hade hoppats få spendera tid med de ledare och pigor och drängar som jag saknade, men istället blev det bara konfirmandarbete. Ok, jag saknade dem en massa också, men vafan, den enda tiden jag hade med mina barn var när vi skulle analysera i vilka sammanhang vi hör Guds Röst och då var det för att jag låtsades hämta kaffe.
När väl lördagen kom och jag kom fram till att jag var dödligt trött efter Brynäsmatchen och dålig sömn blev det att hoppa över de föredrag och samlingar vi har varje lördageftermiddag på STG. Hancock och Mongol var mycket roligare tidsfördriv fram till discot, som var ungefär likadant som ett vanligt stiftsgårdsdirro, även fast jag spelade lite annorlunda musik. Crazeeh is me.
I helgen blir det Rättvik ännu en gång. (Helgen efter det=Fira födelsedag/Flytta och Helgen efter det=Rättvik) Nattuggla is the shit, speciellt när det verkar som jag kommer få bo på lucka. Ännu en sömnlös helg med andra ord.
Vill knappt tänka på 20årsdagen heller. Blir jag och de grabbar som kan komma loss och har råd med ett par öl. Om jag har tur blir vi vidrigt fulla och förstör andra människors kvällar.
Varför? För att vi kan.
"Hot" med Avril Lavigne var min favoritlåt på dirrot. Ja, jag är seriös. Hon är snygg som tusan. Lite som Infinitytjejen, som jag aldrig kan sluta älska.
"Everything" med Lifehouse skrevs inte för Gud, den skrevs för henne.
18 September 2008
Otroligt. Jag lyckas komma ihåg att jag ibland borde skriva något här. Woohoo!
Börjar känna att vintersäsongen börjar igen, med konfirmandupprop igår kväll och elitseriepremiär. Gårdagens upprop fick mig att undra om det kanske inte är dags att sluta som assistent snart. Dels för att vi är Mikaeli snart är som en ny Stiftsgård. Ja, nästan alla assistenter har börjat röka, även de som varit totalt emot det förut. Den andra anledningen är väl att jag börjar känna mig gammal. Att jobba som assistent ger mycket, men det rena antalet andra ledare gör att man känner sig lätt överflödig när det faktiskt är de yngre som ska få ta plats. Eff.
Elitseriepremiären ja. Jonas överraskade mig igår genom att fråga mig om jag hade lust att hänga med på Brynäs premiärmatch. Efter ett par minuter debatterande med mig själv och min tomma plånbok blev det nödlösning. Om bara någon timme är det därmed dags för mig att åka iväg till Läkerol Arena och se Brynäs skicka hem Färjestad. Bara Markström inte behöver gå hem innan klockan åtta, för då är vi körda. Fruktansvärt att en 90a är förstamålvakt för Brynäs. Får en att förstå vad lite nytta man själv gör.
Har också varit tvungen att försvara min kärlek för Infinityvideon. Blev nästan kallad sexist i lördags på grund av det. Men herregud, videon har allt! En enkel checklista bevisar det snabbt.
- Har videon minst en fruktansvärt snygg kvinna? CHECK
- Har kvinnan mörkt, långt hår? CHECK
- Har kvinnan svart spets på sig? CHECK. Tack Gud.
- Har kvinnan tillgång till en slägga? CHECK. Fråga inte. Släggor är sexiga.
- Är det en skön låt också? CHECK
På tal om lördagen fick den kvällen mig också att känna mig gammal. Hela veckans tema verkar vara det. Aja, den trede oktober fyller jag 16 igen, så efter det är det lugnt. (Fylla 20 är overrated)
Lördagen började med att min mor och syster berättade att de skulle se på bio. Jag ville inte sitta hemma som en gammal nucka, så efter ett samtal till Matte drog jag mig ner till honom med en försvarlig mängd öl. Där var det som det alltid är hos Matte. Trevligt, om än lite avslaget. Jag och Tofflan tröttnade efter någon timme och bestämde oss för att dra till Dennis. Halvvägs dit kläcker vi den genialiska idén att ringa dit varenda kotte vi känner utan att berätta det för Dennis. (Nej, så onyktra var vi inte ens. Tofflan och jag är bara elaka.)
Planen verkar gå bra, då Dennis inte anar oråd medan jag och Tofflan fnissar så fort vi tittar på varandra. Ja, fnissar. Vi är fan inte manliga. Men efter jag gått på toaletten är plötsligt alla vi tre på väg ut. Det visar sig att det är en riktig fest på Oxbacken och vi är bjudna. På vägen dit träffar vi på tre pojkar endast iförda kalsonger som glatt springer i riktning mot Västerås centrum.
Det är när vi blir mötta utanför Konsum jag börjar ana att jag borde stannat hemma. Två av flickorna vet vad jag heter och att jag är Stiftsgårdare och har skrivit en hel del. Det värsta är att de båda inte ens är Stiftsgårdare utan bekanta till en av mina pigor. Historien upprepar sig när vi kommit in i lägenheten och jag börjar få andnöd när jag upptäcker att killarna som alltid dök upp på de fester jag var på i sextonårsåldern, de killar som bara satt och hällde i sig öl och inkräktade på min manlighet, de killarna är plötsligt vi tre.
Slapp inte ens undan det klassiska snacket om Kom ihåg att du är från Västerås. Visst är det kul att folk bryr sig, men någon gång skulle jag vilja festa med några nya människor utan att de direkt börjar prata om något som bara finns på papper. Meh.
Såg förresten att Sveriges insats i Paralympics var ovanligt dålig. Vad i helvete var då OS-insatsen?
Och som vanligt tänker jag avsluta med två låtar från min lilla Itunes lista. Denna gång blir det faktiskt "Primo Victoria" med Sabaton. Vet inte varför jag spelat den låten så mycket senaste dagarna. Den och "The Joke" med Lifehouse har fått tävla om min uppmärksamhet. Det är något som är så härligt med ryckiga verser.
Förövrigt behöver jag fortfarande Infinitytjejens nr. Eller adress.
11 September 08
Är för övrigt galet stolt över att vara Svensk, tack vare Paralympics. Vi äger. Sjukt mycket.
Ironiskt att så mycket fokus läggs på OS där vi kammade noll, medan alla guldmedaljörer i Paralympics går ignorerade förbi. Att det ens varit en sån tävling har gått mig förbi fram tills sportSverige, i sin panik över OSmisslyckandet upptäckte de största atleterna vi har.
Okej, nu kanske nån liten mes tänker att Paralympics inte alls är samma grej som OS, att OS är mycket större och viktigare. Men för Guds skull, OS visar vilket land som kan ta bäst hand om sporttalanger och få dem att träna tills de börjar kräkas. De stora svenska elitidrottarna har enligt intervjuerna mest myst. "Jag gillar inte att tävla så mycket" "Simning är kul, det är därför jag gör det här." Träningen kommer i andra hand och Svenska folket nickar. Jag tycker det är sjukt bra att elitidrottarna kan känna att de inte behöver prestera max, även om det finns de där få dagarna där vi förväntar oss mirakel av dem. (Jag tänker inte ens nämna de pojkar som alla tror ska ta nåt slags fotbollsguld. Fatta, vi är ett smällkallt land, vi har inga gräsmattor!)
De Svenska succéerna i Paralympics visar hur bra vårat land är på helt andra sätt. Vi tar hand om de handikappade och ger de varje möjlighet att leva ett normalt liv. Tack vare det krossar vårt lilla land allt motstånd. Herregud, det känns som om vi har en förlamad mänska i varje gren.
Nu låter jag antagligen vulgär och hemsk i mina ord, men jag menar egentligen bara väl. Typ. Jag är stolt över att bo i en stat där alla har lika möjligheter. Ut med OS, där bara de mest fysiskt lämpade får vara med. Skicka in Paralympics, som handlar mycket mer om vilja och att få stöd.
Och har nån annan än jag sett videon till "Infinity 2008"? Har nån hennes nr? Jag måste ringa och fria till henne.
"Closer" med Ne-yo kan jag bara inte tröttna på heller för den delen. Fram med fler män i riktiga hattar!
8 september 2008
Jag är verkligen helgrym på att uppdatera den här bloggen. Antagligen är det av min klassiska lathet och det faktum att jag fortfarande när ett visst hat mot att skriva blogginlägg. Men vad rätt har jag att klaga när jag är en större hycklare än någon annan?
Hade faktiskt tänkt klaga lite mer specifikt den här gången. På Rock For Moc för att vara precis. Det var mitt tredje år som jag besökte "festivalen" och ännu en gång återkommer jag till Västerås med känslan "aldrig mer". Men varför är Rock For Moc ett sånt lidande då? Det finns ett flertal problem med festivalen som jag märkte tydligt den här och förra gången.
- Datumet. Varför i hela friden sätts RFM i september, precis när höstkylan kommer? Förra året låg temperaturern på minusgrader och i år kunde man se andedräkten framför sig när man gick runt på området. Sätt skiten i slutet av maj istället. På det sättet kan konfirmanderna få mer information om det hela och kanske åka dit som en slags avslappnad avslutning och visa att Svenska Kyrkan också står för festivaltänkandet. Fördelarna är många fler än att sätta den i september. Det finns andra sätt att kickstarta året än att sätta alla i smällkalla tält.
- Ordningsreglerna. När jag klockan tre på natten skulle ut för att röka och kissa stoppades jag av en vakt som beordrade mig att släcka cigaretten. Okej, jaha, man får inte röka även om man inte stör någon. När jag då går för att uträtta mina behov tar han i och säger åt mig att återvända till tältet. Jag skulle tänkt på att besöka en buske tidigare. Att vakterna också gick runt och lös på folk som inte sov och hotade med att slänga ut dem bidrog bara till mer irritation. Förstå inte fel, jag gillar att man bara får röka på asfalten och att det ska finnas möjlighet till sömn. Men det hela kändes som ett helt annat slags läger. Dela upp campingen i två olika delar eller låt det finnas möjlighet till att kunna hänga uppe någonstans på området. Att helt abrupt sluta efter discot klockan två och skicka flera hundra uppjagade tonåringar i säng funkar inte.
- Hela tänket. Svårt att säga precist, men det känns som om konceptet inte riktigt håller längre. Det finns få nya idéer och grejer att göra på RFM och populariteten sjunker på de "klassiska" sakerna. Karaoketältet var nog det enda tältet jag gick till förutom Guitar Herotältet som jag jobbade i. Fotbollsturneringen fick tre anmälda lag, men antagligen var det på grund av den gigantiska blundern att ha den samtidigt som assisstentutbildningen, som för övrigt fick rejält med ris, men lite ros.
Nu får faktiskt klagandet räcka. Är fortfarande slut efter helgen, där lördagen blev en kräftskiva gone grillskiva gone sitta och spela ölspel. Riktigt kul att träffa ett par gamla vänner igen. Att Dennis är helförvirrad efter lördagens eskapader hör väl till. Blir ännu en rejäl period av nykterhet, dock med ett glas vin eller en öl då och då. Det här med att supa skallen av sig börjar förlora sin charm. Vem vet, kanske till och med jag börjar mogna så smått. Herregud
Måste också påpeka hur fruktansvärt skön Just Jack med "Starz in their eyes" är. Den och "Just Dance" med Lady Gaga har gått hett senaste dagarna.