11 September 08
Jävligt illa att jag är tvungen att kolla på datorns klocka för att ha reda på datumet, men vad gör man när varje dag är den andra sig lik.
Är för övrigt galet stolt över att vara Svensk, tack vare Paralympics. Vi äger. Sjukt mycket.
Ironiskt att så mycket fokus läggs på OS där vi kammade noll, medan alla guldmedaljörer i Paralympics går ignorerade förbi. Att det ens varit en sån tävling har gått mig förbi fram tills sportSverige, i sin panik över OSmisslyckandet upptäckte de största atleterna vi har.
Okej, nu kanske nån liten mes tänker att Paralympics inte alls är samma grej som OS, att OS är mycket större och viktigare. Men för Guds skull, OS visar vilket land som kan ta bäst hand om sporttalanger och få dem att träna tills de börjar kräkas. De stora svenska elitidrottarna har enligt intervjuerna mest myst. "Jag gillar inte att tävla så mycket" "Simning är kul, det är därför jag gör det här." Träningen kommer i andra hand och Svenska folket nickar. Jag tycker det är sjukt bra att elitidrottarna kan känna att de inte behöver prestera max, även om det finns de där få dagarna där vi förväntar oss mirakel av dem. (Jag tänker inte ens nämna de pojkar som alla tror ska ta nåt slags fotbollsguld. Fatta, vi är ett smällkallt land, vi har inga gräsmattor!)
De Svenska succéerna i Paralympics visar hur bra vårat land är på helt andra sätt. Vi tar hand om de handikappade och ger de varje möjlighet att leva ett normalt liv. Tack vare det krossar vårt lilla land allt motstånd. Herregud, det känns som om vi har en förlamad mänska i varje gren.
Nu låter jag antagligen vulgär och hemsk i mina ord, men jag menar egentligen bara väl. Typ. Jag är stolt över att bo i en stat där alla har lika möjligheter. Ut med OS, där bara de mest fysiskt lämpade får vara med. Skicka in Paralympics, som handlar mycket mer om vilja och att få stöd.
Och har nån annan än jag sett videon till "Infinity 2008"? Har nån hennes nr? Jag måste ringa och fria till henne.
"Closer" med Ne-yo kan jag bara inte tröttna på heller för den delen. Fram med fler män i riktiga hattar!
Är för övrigt galet stolt över att vara Svensk, tack vare Paralympics. Vi äger. Sjukt mycket.
Ironiskt att så mycket fokus läggs på OS där vi kammade noll, medan alla guldmedaljörer i Paralympics går ignorerade förbi. Att det ens varit en sån tävling har gått mig förbi fram tills sportSverige, i sin panik över OSmisslyckandet upptäckte de största atleterna vi har.
Okej, nu kanske nån liten mes tänker att Paralympics inte alls är samma grej som OS, att OS är mycket större och viktigare. Men för Guds skull, OS visar vilket land som kan ta bäst hand om sporttalanger och få dem att träna tills de börjar kräkas. De stora svenska elitidrottarna har enligt intervjuerna mest myst. "Jag gillar inte att tävla så mycket" "Simning är kul, det är därför jag gör det här." Träningen kommer i andra hand och Svenska folket nickar. Jag tycker det är sjukt bra att elitidrottarna kan känna att de inte behöver prestera max, även om det finns de där få dagarna där vi förväntar oss mirakel av dem. (Jag tänker inte ens nämna de pojkar som alla tror ska ta nåt slags fotbollsguld. Fatta, vi är ett smällkallt land, vi har inga gräsmattor!)
De Svenska succéerna i Paralympics visar hur bra vårat land är på helt andra sätt. Vi tar hand om de handikappade och ger de varje möjlighet att leva ett normalt liv. Tack vare det krossar vårt lilla land allt motstånd. Herregud, det känns som om vi har en förlamad mänska i varje gren.
Nu låter jag antagligen vulgär och hemsk i mina ord, men jag menar egentligen bara väl. Typ. Jag är stolt över att bo i en stat där alla har lika möjligheter. Ut med OS, där bara de mest fysiskt lämpade får vara med. Skicka in Paralympics, som handlar mycket mer om vilja och att få stöd.
Och har nån annan än jag sett videon till "Infinity 2008"? Har nån hennes nr? Jag måste ringa och fria till henne.
"Closer" med Ne-yo kan jag bara inte tröttna på heller för den delen. Fram med fler män i riktiga hattar!
Kommentarer
Trackback