11 December 2009

Dag tre på mitt spännande äventyr, och jag är redan orolig över hur jag ska uppdatera bloggen imorgon. Inte för att jag har tid, men det är ju så långt att gå! Dryga femtio meter!
Igår försökte jag och Mirre på oss att vara lite manliga.
Vi gick ner till gymet.

Nu kanske de flesta tänker: "Jaha, varför är det så stort då?"
För att jag inte vet hur man gymar. Alls. Jag är skräckslagen för maskiner som kan ta livet av mig. Jag har sett Terminator och Matrix. Att frivilligt sätta sitt liv i händerna på maskinerna är bara att vara mer korkad än blondiner i skräckfilmer.
I vilket fall som helst var det ganska trevligt. Det enda riktigt skrämmande är hur overkligt svag min vänsterarm är i jämförelse med högern.

Det värsta är att vi kanske går ner imorgon igen. Mirre försöker få mig tänd på idén om Beach 2010. Jag försöker diskret peka på att Beach 2021 är lite enklare, men det går inte hem.

Och senare idag (Runt 14.00) kommer Mirre övervinna sin skräck mot att ladda upp filmer på Facebook så alla får se hur volontärerna beter sig efter jobbtid en dag när de inte behöver se snygga ut.

Julen var dagens tema! Som Mirre just sa:
"Bloggar du?"
"Japp."
(Glad)"Ska du prata om julen?"
"Jag ljuger mycket"
"Det värsta är ditt leende när du säger det"

Istället kan jag berätta att jag nu ska pilla med ett forums färger tills Nicklas är nöjd. Ett evighetsjobb då jag är lika bra på HTMLkoder som jag är på att skriva vackert för hand.
Innan det jagade jag och Anneli efter biblar till vaktmästeriet. Blev kär i ett par stycken stilar vi hittade. Jag tror jag har en liten fetisch för biblar. Man kan inte ha för många. Även om jag bara använder en, som börjar bli nerklottrad till fördömelse.

I helgen ska det bli Luciaövningar inför det årliga Luciatåget där volontärerna lussar för all personal som bor på området. Min dröm att stå och frysa skallen av mig iförd ett vitt nattlinne får gå i uppfyllelse. Speciellt då jag ska vara Lucia. BOOOYAAA!

Imorgon: Jul? Eller? Vem vet.

Och Mirre funderar på att bli min HTC. Mest för att han är det första jag ser på morgonen.

Man vänjer sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback