26 Maj 2009
Två månader.
Herregud.
Nej... Usch. Fyfan.
Jag kan inte ursäkta mig med att det inte händer något i mitt liv, då de som känner mig vet hur jag kan diskutera de mest ovärda saker. (Som vilken färg en mobiltelefon borde ha, varför stålkannor är så fula och hur den perfekta serven i Bengtboll ska göras.)
Jag kan inte heller ursäkta mig med att jag glömt bort bloggen, då jag faktiskt lovar mig själv att logga in vareviga kväll.
Det är helt enkelt mitt hat mot internet.
Eller nej. Fan inte. Jag älskar internet. Jag kan sitta och surfa på wikipedia i evigheter. Youtube i all ära, men wikipedia tar priset varenda dag. Vart annars kan du läsa om hur maskhål fungerar? Skrämmande vad allmänbildad man kan bli.
Min tid som liten förvirrad extrahjälp i köket på Stiftsgården börjar äntligen närma sig sitt slut. Nästa helg ska jag utföra den hemliga avslutningsriten inann jag åker hem till Västerås. Längtar verkligen hem. Var hemma nästan en hel vecka för bara några dagar sen, men jag känner att det är dags att lämna Stiftsgården för ett tag.
Ironiskt att jag kommer återvända för att stanna tills 28e juni 2010.
Japp. Av någon anledning som ibland känns självklar men ibland som maskhålsfysik tackade jag ja till platsen som volontär här.
Eller jo, jag vet varför. Men jag kommer se till att utnyttja mina semesterdagar till att åka iväg. Jag vägrar sluta som en instutionilaserad (FYFAN VAD MIN STAVNING SUGER) 20åring.
Nu förväntar sig säkert läsaren att jag ska underhålla med min sedvanliga svarta humor som jag ärligt talat ler åt själv när jag läser om mina blogginlägg från förra året. Men jag vete fan. Jag kan ju klaga på IPRED, men det kan vilken förpubertal idiot som helst. Jag kan ju klaga på EU-valet och hur en röst på Piratpartiet är helt meningslös, men det intresserar bara de som faktiskt förstår hur viktigt valet är.
Jag ska fanimej klaga på strumpor.
Jag hatar att tvätta. Av en enda anledning: Strumporna.
För att förklara varför mitt hat är så mycket viktigare än alla andras till just tvättning av strumpor måste jag först gå tillbaka till den tiden då mina fötter fortfarande växte. (Nu växer jag bara på längden. Tack gode Gud saktar jag ner där dock)
Jag köpte helsvarta strumpor i den största storleken HM hade för två år sedan. Det var härligt, tills jag började slita ut strumporna efter en enda dag. Jag förstod inte alls varför, och köpte världens bästa strumpor: Sådana med veckodagar på. Fruktansvärt bra, då jag direkt kunde sortera de istället för att försöka urskilja nyanser av svart och längd på resåren osv.
Det var först då jag faktiskt läste att den största storleken på strumpor på HM är 45. Jag har 46or.
Sedan dess har jag gått tillbaka till helsvarta.
Tyvärr är problemen inte slut där. Jag har ungefär 10 par strumpor som faktiskt passar och inte är trasiga. De andra 30 i min låda är värdelösa.
Det logiska är ju för mig att helt enkelt tvätta de 10 paren. Problemet är att DEN FÖRBANNADE JÄVLA TVÄTTMASKINEN ÄTER UPP VARENDA JÄVLA STRUMPFAN MAN TRYCKER IN I FANSKAPET.
Jag hatar tvättmaskiner.
Imorgon ska jag handtvätta de två par strumpor jag har kvar.
Och kanske städa rummet.
Eller vafan, vem ljuger jag för? Jag kommer bara glo på Stargate och räkna ner tills jag åker hem eller få spö på Counterstrike. Mot botar.
Paper planes
Herregud.
Nej... Usch. Fyfan.
Jag kan inte ursäkta mig med att det inte händer något i mitt liv, då de som känner mig vet hur jag kan diskutera de mest ovärda saker. (Som vilken färg en mobiltelefon borde ha, varför stålkannor är så fula och hur den perfekta serven i Bengtboll ska göras.)
Jag kan inte heller ursäkta mig med att jag glömt bort bloggen, då jag faktiskt lovar mig själv att logga in vareviga kväll.
Det är helt enkelt mitt hat mot internet.
Eller nej. Fan inte. Jag älskar internet. Jag kan sitta och surfa på wikipedia i evigheter. Youtube i all ära, men wikipedia tar priset varenda dag. Vart annars kan du läsa om hur maskhål fungerar? Skrämmande vad allmänbildad man kan bli.
Min tid som liten förvirrad extrahjälp i köket på Stiftsgården börjar äntligen närma sig sitt slut. Nästa helg ska jag utföra den hemliga avslutningsriten inann jag åker hem till Västerås. Längtar verkligen hem. Var hemma nästan en hel vecka för bara några dagar sen, men jag känner att det är dags att lämna Stiftsgården för ett tag.
Ironiskt att jag kommer återvända för att stanna tills 28e juni 2010.
Japp. Av någon anledning som ibland känns självklar men ibland som maskhålsfysik tackade jag ja till platsen som volontär här.
Eller jo, jag vet varför. Men jag kommer se till att utnyttja mina semesterdagar till att åka iväg. Jag vägrar sluta som en instutionilaserad (FYFAN VAD MIN STAVNING SUGER) 20åring.
Nu förväntar sig säkert läsaren att jag ska underhålla med min sedvanliga svarta humor som jag ärligt talat ler åt själv när jag läser om mina blogginlägg från förra året. Men jag vete fan. Jag kan ju klaga på IPRED, men det kan vilken förpubertal idiot som helst. Jag kan ju klaga på EU-valet och hur en röst på Piratpartiet är helt meningslös, men det intresserar bara de som faktiskt förstår hur viktigt valet är.
Jag ska fanimej klaga på strumpor.
Jag hatar att tvätta. Av en enda anledning: Strumporna.
För att förklara varför mitt hat är så mycket viktigare än alla andras till just tvättning av strumpor måste jag först gå tillbaka till den tiden då mina fötter fortfarande växte. (Nu växer jag bara på längden. Tack gode Gud saktar jag ner där dock)
Jag köpte helsvarta strumpor i den största storleken HM hade för två år sedan. Det var härligt, tills jag började slita ut strumporna efter en enda dag. Jag förstod inte alls varför, och köpte världens bästa strumpor: Sådana med veckodagar på. Fruktansvärt bra, då jag direkt kunde sortera de istället för att försöka urskilja nyanser av svart och längd på resåren osv.
Det var först då jag faktiskt läste att den största storleken på strumpor på HM är 45. Jag har 46or.
Sedan dess har jag gått tillbaka till helsvarta.
Tyvärr är problemen inte slut där. Jag har ungefär 10 par strumpor som faktiskt passar och inte är trasiga. De andra 30 i min låda är värdelösa.
Det logiska är ju för mig att helt enkelt tvätta de 10 paren. Problemet är att DEN FÖRBANNADE JÄVLA TVÄTTMASKINEN ÄTER UPP VARENDA JÄVLA STRUMPFAN MAN TRYCKER IN I FANSKAPET.
Jag hatar tvättmaskiner.
Imorgon ska jag handtvätta de två par strumpor jag har kvar.
Och kanske städa rummet.
Eller vafan, vem ljuger jag för? Jag kommer bara glo på Stargate och räkna ner tills jag åker hem eller få spö på Counterstrike. Mot botar.
Paper planes
Kommentarer
Trackback