Almagest

Japp, det är en fysisk omöjlighet för mig att komma upp ur sängen innan klockan åtta. Kroppen vägrar helt enkelt. 8.00 är jag pigg och glad, men en minut innan vill jag mest rulla till andra sidan sängen och tänka på tomtar. Att jag sedan också har börjat ta siestor efter lunch har fått mig att bli lite orolig över hur mycket jag egentligen anstränger mig.

Nu är antagligen läsaren lite halvt bitter över mitt softa schema, men då kan jag gnälla lite över att jag faktiskt var tvungen att bygga ihop en stor samarbetsbana i -2 grader. Tack gode gud för Ushankan. Vad än människor säger är det världens absolut coolaste huvudbonad. Alla borde ha en.

Hitills idag har jag lett grupper i samarbetsövningar och bett till Gud att inte bli arg nog för att smälla till dem. Sedan lunch följt av siesta. Att ha en timmes schemalagd lunch är riktigt schysst när grupper är här, då själva måltiden räknas som arbetstid. Ibland äger mitt jobb.

Andra gånger, som nu när jag har ett par timmar kvar med en hel del småpill att göra suger. Inte för att jobbet jag ska göra är särskilt tråkigt, utan för att jag mycket hellre skulle viljat leka Nicklas sidekick en trappa upp där assistenter ska lära sig ledarskap 101.
Livet är hårt för volontärer.

Jag kollade upp Schulmans blogg för ett par dagar sen. Förstår verkligen inte vad som var ramaskriet runt det hela. Att inte se den våta filten av ironi som ligger över varje inlägg och hans halvmesiga aggressitivitet är pinsamt. Tacka vet jag Knatten. Knatten säger som det är istället för att skapa en fiktionell karaktär som är PK fast "på ett busigt sätt". URK
In Sovet Russia, Knatten is dictator.


Däremot tänker jag pröva en liten grej Schulman tutade med. Fråga läsarna vad jag ska skriva om härnäst. Så det gör jag. Honk Honk på min egotuta.