22 September 2009
Woohoo för Tromb!
Eller inte.
Jobbat på Drift idag, vilket vi volontärer ska göra så gott som varje tisdag om vi inte jobbat helg. Istället för att tacka och ta emot har jag redan hört kommentaren: "Ni borde jobba här varje tisdag, ni som jobbar så lite."
Idag var det i alla fall dags att ta itu med ungdomsmatsalens bord, cirka 35 till antalet. Skrubbas överallt, lister skulle rensas och sedan skulle golvet få sig en omgång med skurmaskin.
Tokkul tänkte jag glatt då jag har en liten hemlig fetisch för att pilla bort skräp. (Inget sexskämt den här gången. Tror jag.)
Det hela blev direkt in i helvete jobbigt när bord och stolar skulle staplas och allt skulle tas fram för att vi skulle dra igång själva städjobbbet.
Då köket inte har något riktigt bra medel för att torka bord fick vi skapa en häxblandning av Tromb och vatten. Tromb är ett kraftigt rengöringsmedel som köket använder för att skrubba golven. Om det kommer på huden ska det tvättas och donas, man ska inte andas in det och så vidare.
Vi hade det på spreyflaska och gjorde av med cirka 7 liter.
Jag började dagen med en lätt huvudvärk som jag förklarade med lågtrycket och dålig sömn, och knarkade lite Eeze. Efter förmiddagsfikat tog jag en till, men när huvudvärken kom tillbaka förstod jag till slut att det kanske hade något med att göra att jag och Elin stod och spreyade på borden med Tromb för att sedan direkt hugga in med skrubbredskap. (Naturligtvis i bara T-shirt, vilket har gjort mina armar röda och kliande.)
Nu, efter en dag med Tromb har jag nu äntligen känt efter att jo, det kliar i halsen och huvudvärken vägrar släppa utan jobbar sig fint och stilla mot en rejäl migrän. Om jag och Elin båda inte kommer upp imorgon vet vi i alla fall att Tromb suger på spray.
Borden då? Jo, de fick beröm för att de blivit så ljusa, ända tills jag bad vaktmästaren peka ut vilka bord som gjorts rena och vilka som vi inte hann med. Han gissade fel, då Tromb gav effekten att göra bordsytan glatt och kladdig. Det blir nog ett helvete att göra de användbara igen, då det nog är en hälsorisk att äta mat från borden för tillfället.
Men, som man alltid skämtar i Köket; "Det är lugnt, det är bara ungdomarna som kommer lida av det."
Välkommen till Stiftsgården.
Medan jag hoppas att ingen sparkar mig på grund av mina fina uttalanden ska jag gå och värma på min lyxiga middag bestående av rester och sedan sova fram tills imorgon.
Fem spänn på att jag inte kommer kunna jobba.
Eller inte.
Jobbat på Drift idag, vilket vi volontärer ska göra så gott som varje tisdag om vi inte jobbat helg. Istället för att tacka och ta emot har jag redan hört kommentaren: "Ni borde jobba här varje tisdag, ni som jobbar så lite."
Idag var det i alla fall dags att ta itu med ungdomsmatsalens bord, cirka 35 till antalet. Skrubbas överallt, lister skulle rensas och sedan skulle golvet få sig en omgång med skurmaskin.
Tokkul tänkte jag glatt då jag har en liten hemlig fetisch för att pilla bort skräp. (Inget sexskämt den här gången. Tror jag.)
Det hela blev direkt in i helvete jobbigt när bord och stolar skulle staplas och allt skulle tas fram för att vi skulle dra igång själva städjobbbet.
Då köket inte har något riktigt bra medel för att torka bord fick vi skapa en häxblandning av Tromb och vatten. Tromb är ett kraftigt rengöringsmedel som köket använder för att skrubba golven. Om det kommer på huden ska det tvättas och donas, man ska inte andas in det och så vidare.
Vi hade det på spreyflaska och gjorde av med cirka 7 liter.
Jag började dagen med en lätt huvudvärk som jag förklarade med lågtrycket och dålig sömn, och knarkade lite Eeze. Efter förmiddagsfikat tog jag en till, men när huvudvärken kom tillbaka förstod jag till slut att det kanske hade något med att göra att jag och Elin stod och spreyade på borden med Tromb för att sedan direkt hugga in med skrubbredskap. (Naturligtvis i bara T-shirt, vilket har gjort mina armar röda och kliande.)
Nu, efter en dag med Tromb har jag nu äntligen känt efter att jo, det kliar i halsen och huvudvärken vägrar släppa utan jobbar sig fint och stilla mot en rejäl migrän. Om jag och Elin båda inte kommer upp imorgon vet vi i alla fall att Tromb suger på spray.
Borden då? Jo, de fick beröm för att de blivit så ljusa, ända tills jag bad vaktmästaren peka ut vilka bord som gjorts rena och vilka som vi inte hann med. Han gissade fel, då Tromb gav effekten att göra bordsytan glatt och kladdig. Det blir nog ett helvete att göra de användbara igen, då det nog är en hälsorisk att äta mat från borden för tillfället.
Men, som man alltid skämtar i Köket; "Det är lugnt, det är bara ungdomarna som kommer lida av det."
Välkommen till Stiftsgården.
Medan jag hoppas att ingen sparkar mig på grund av mina fina uttalanden ska jag gå och värma på min lyxiga middag bestående av rester och sedan sova fram tills imorgon.
Fem spänn på att jag inte kommer kunna jobba.
18 September 2009
Jag tror att det är fysiskt omöjligt för mig att uppdatera bloggen mer än tre dagar i rad.
Inte för att jag inte har saker att skriva, jag menar; Om inte annat kan jag bara klaga på någonting eller bli nostalgisk. Vilket jag blev när jag öppnade mailen och såg att mor min hade skickat filmklipp från min avslutning i nian. Långhårig med lite avslappnad kostymstil (Trodde nog att det var skitcoolt) och ryggen krökt så man inte ser hur sjukt lång jag blivit. Tyvärr utan ljud, då den datorn jag sitter vi inte begåvats med interna högtalare.
Och hittade också en bokning för en flygbiljett i mitt namn till Cypern i februari. Jag kan inte riktigt klaga. Förhoppningsvis kan jag bättra på min taktik för att inte vara i solen då. Enda problemet är att hitta en liten present åt Leonie. Om jag kommer utan en blir väl vistelsen negativ redan från början.
Igår gick jag och Malin ner på stan för att dels ge hennes blod till Vårdcentralen och dels trycka i oss en varsin pizza på Bellas. Jag tror jag blivit kär i den pizzerian. Dubbelbottnad Margarita med extra ost är som Big One Classic, fast bättre. Om det nu var möjligt. Den följt av en degkväll framför sexan gjorde min gårdag ganska perfekt.
Tillbaka på gården satt vi på kontoret och hittade en sida full med låg humor, inte minst den här bilden.
Två saker: Fint att veta att den svenska synden fortfarande är lika populär.
Två: Varför i helvete tar men en sån här bild? Jag menar....Va fan? På riktigt? Vad tänker man på? Jag och Malin kunde bara skratta åt det. För lite kul är det. Låg humor: Roat Adam sen 1997.
Idag fick jag ett gäng spännande uppgifter av Anneli, då jag inte har ett riktigt uppdrag idag:
1. Städa ut UD-förrådet och släng det mesta innan Nicklas börjar jobba och hindrar mig.
2. Rensa ut kontorets bokhylla innan Nicklas börjar jobba och hindrar mig.
3. Sno saker från Nicklas kontor och lägg dem lite här och var innan Nicklas börjar jobba och dödar mig.
Okej, den sista är min egen, men med Annelis godkännande.
Programkorridoren: Där mobbning är en del av vardagen.
Sexy bitch
Inte för att jag inte har saker att skriva, jag menar; Om inte annat kan jag bara klaga på någonting eller bli nostalgisk. Vilket jag blev när jag öppnade mailen och såg att mor min hade skickat filmklipp från min avslutning i nian. Långhårig med lite avslappnad kostymstil (Trodde nog att det var skitcoolt) och ryggen krökt så man inte ser hur sjukt lång jag blivit. Tyvärr utan ljud, då den datorn jag sitter vi inte begåvats med interna högtalare.
Och hittade också en bokning för en flygbiljett i mitt namn till Cypern i februari. Jag kan inte riktigt klaga. Förhoppningsvis kan jag bättra på min taktik för att inte vara i solen då. Enda problemet är att hitta en liten present åt Leonie. Om jag kommer utan en blir väl vistelsen negativ redan från början.
Igår gick jag och Malin ner på stan för att dels ge hennes blod till Vårdcentralen och dels trycka i oss en varsin pizza på Bellas. Jag tror jag blivit kär i den pizzerian. Dubbelbottnad Margarita med extra ost är som Big One Classic, fast bättre. Om det nu var möjligt. Den följt av en degkväll framför sexan gjorde min gårdag ganska perfekt.
Tillbaka på gården satt vi på kontoret och hittade en sida full med låg humor, inte minst den här bilden.
Två saker: Fint att veta att den svenska synden fortfarande är lika populär.
Två: Varför i helvete tar men en sån här bild? Jag menar....Va fan? På riktigt? Vad tänker man på? Jag och Malin kunde bara skratta åt det. För lite kul är det. Låg humor: Roat Adam sen 1997.
Idag fick jag ett gäng spännande uppgifter av Anneli, då jag inte har ett riktigt uppdrag idag:
1. Städa ut UD-förrådet och släng det mesta innan Nicklas börjar jobba och hindrar mig.
2. Rensa ut kontorets bokhylla innan Nicklas börjar jobba och hindrar mig.
3. Sno saker från Nicklas kontor och lägg dem lite här och var innan Nicklas börjar jobba och dödar mig.
Okej, den sista är min egen, men med Annelis godkännande.
Programkorridoren: Där mobbning är en del av vardagen.
Sexy bitch
16 September 2009
Guns don't kill people
I kill people.
With guns.
Sitta på kontoret är ungefär lika roligt som att slå huvudet mot en telefonstolpe. Efter nyhetens behag försvunnit är det bara molande värk.
I kill people.
With guns.
Sitta på kontoret är ungefär lika roligt som att slå huvudet mot en telefonstolpe. Efter nyhetens behag försvunnit är det bara molande värk.
14 September 2009
Tack gode gud var inlägget med minigrisen fejk. Min tro på mänskligheten har höjts lite. (Vilket i praktiken innebär att vi nog kommer spränga oss i småbitar snabbare, eftersom jag nu är rädd för att någon kommer hitta knappen och ha IQ nog för att trycka på fanskapet)
Paviljongen är annars lika spännande som vanligt. Om det är någon som tror att det är glamoröst tror de fel. Just nu är det jag och Andreas plus en lokal flamma till min kollega. Oerhört underhållande dag med andra ord. Jag hade så tråkigt att jag plockade fram Egon. (VÅRAN DAMMSUGARE. INGET ANNAT) Egon och jag förde sedan krig mot allt grus och fanskap som vi lyckas dra in i våran hall. Upplivad över våran seger förklarade jag direkt krig mot dörrmattan utanför ytterdörren. Jävligt dumt av mig. En tapper reträtt blev svaret när jag fick grus i halsen. Jag ska lyckas få mattan ren, så fort jag kommer på en ny taktik. Kanske Egon kan hjälpa.
Tvättade gjorde jag också, plus städning av rummet. Det roliga är väl att människor kommer tro att jag är ordningsam när jag egentligen går under av tristess till den grad att jag börjar vika om mina kläder. Och sortera dem i färgordning.
Ser framemot helgen istället. Då kommer antagligen ett uberteam av helgare upp för att helt utplåna alla spår av tristess. Och på måndagen kanske det blir Stockholm där farbror doktor ska undersöka om mitt halvkilo stål har det bra.
Helgen efter är däremot skrämmande. Volontärerna har kommenderats till Borlänge för att hjälpa till på Harry Potter Experience. Japp. Jag ska leka trollkarl.
Hatet strömmar fritt.
Och om någon undrar över mitt lite väl överdrivna tilltag med militära termer så har jag spenderat alldeles för många timmar framför datorn med Empire Total War. Börjar nästan gråta när jag förstår hur mycket bättre det skulle gått 1704 om jag varit där.
Kan inte bestämma om nerpitchade Untouched är bättre. Förutom Lalalalabitarna. Som bara är hemska.
Paviljongen är annars lika spännande som vanligt. Om det är någon som tror att det är glamoröst tror de fel. Just nu är det jag och Andreas plus en lokal flamma till min kollega. Oerhört underhållande dag med andra ord. Jag hade så tråkigt att jag plockade fram Egon. (VÅRAN DAMMSUGARE. INGET ANNAT) Egon och jag förde sedan krig mot allt grus och fanskap som vi lyckas dra in i våran hall. Upplivad över våran seger förklarade jag direkt krig mot dörrmattan utanför ytterdörren. Jävligt dumt av mig. En tapper reträtt blev svaret när jag fick grus i halsen. Jag ska lyckas få mattan ren, så fort jag kommer på en ny taktik. Kanske Egon kan hjälpa.
Tvättade gjorde jag också, plus städning av rummet. Det roliga är väl att människor kommer tro att jag är ordningsam när jag egentligen går under av tristess till den grad att jag börjar vika om mina kläder. Och sortera dem i färgordning.
Ser framemot helgen istället. Då kommer antagligen ett uberteam av helgare upp för att helt utplåna alla spår av tristess. Och på måndagen kanske det blir Stockholm där farbror doktor ska undersöka om mitt halvkilo stål har det bra.
Helgen efter är däremot skrämmande. Volontärerna har kommenderats till Borlänge för att hjälpa till på Harry Potter Experience. Japp. Jag ska leka trollkarl.
Hatet strömmar fritt.
Och om någon undrar över mitt lite väl överdrivna tilltag med militära termer så har jag spenderat alldeles för många timmar framför datorn med Empire Total War. Börjar nästan gråta när jag förstår hur mycket bättre det skulle gått 1704 om jag varit där.
Kan inte bestämma om nerpitchade Untouched är bättre. Förutom Lalalalabitarna. Som bara är hemska.
11 September 2009
Jag älskar verkligen att läsa Aftonbladet och Expressen online.
Den effektiva vinklingen i rubriken som oftast har noll att göra med artikeln i sig. Sextester, mord i USA och svininfluensatips.
Jag menar, vad fan har rubriken med artikeln att göra i den här artikeln? Jovisst, hon blev mördad av sin exman. MEN VA I HELVETE! INT FAN VAR DET FÖR FACEBOOK! ÄR NI HELT JÄVLA PANTADE I HELA JÄVLA HUVUDET? Han planerade förfan brottet och menade att det var för att hon inte skulle knulla runt som hon blev dödad. Int fan för att hon ändrade sin status på Facebook.
Bra fakking jobbat Aftonbladet. Tre poäng. Om ni skulle skrivit om min morgonbön skulle rubriken antagligen varit "Volontär på Stiftsgården i sexattack mot Svenska Kyrkan". Men till och med det skulle varit mer logiskt än Facebookvinklingen på ett mord. Förifan.
Det sorgligaste är när lokaltidningarna försöker samma approach.
Och Svininfluensan. Det roligaste jag hitills hittat är det här foruminlägget.
Först av allt: Varför i helvete har du en minigris? Varför? Det borde räcka som argument för att slippa ta inlägget seriöst.
Och ja, säkert. Om grabben klappar en minigris som inte varit i närheten av Mexico så måste han ha fått svininfluensan av den. För när svinifluensan kom blev automatisk varenda jävla gris i hela världen smittbärare och det räcker med en klapp på en minivariant av en svensk för att det ska räcka.
Herregud. Jag förstår inte hur människor tänker. Om killen har fått sjukdomen har han antagligen fått den av någon annan, eller så kanske han bara är förkyld. Men nej, klart som fan det måste vara svininfluensan! Att han sprungit runt och petat sig i näsan och grävt i gyttjepölar och slickat på handtag som barn gör, det har ingeting med saken att göra.
Herrejävlar.
Jag åt bacon igår och jag är trött idag, har jag svininfluensan?
Jag såg en bild av en gris på internet och sen nös jag! GAAAH! JAG KOMMER DÖ I EN INFLUENSA SOM DÖDAR KRONISKT SJUKA MED IMMUNFÖRSVAR SOM ÄR SÄMRE ÄN KYRKOVALETS POLITIKER! OH MY GOD!
Jag vill gå och gråta.
Men det gör jag inte. Istället kommer en bild på mig när jag bevisligen DJar. Look at me! I r awesomeness. Eller nåt.
Womanizer!
Den effektiva vinklingen i rubriken som oftast har noll att göra med artikeln i sig. Sextester, mord i USA och svininfluensatips.
Jag menar, vad fan har rubriken med artikeln att göra i den här artikeln? Jovisst, hon blev mördad av sin exman. MEN VA I HELVETE! INT FAN VAR DET FÖR FACEBOOK! ÄR NI HELT JÄVLA PANTADE I HELA JÄVLA HUVUDET? Han planerade förfan brottet och menade att det var för att hon inte skulle knulla runt som hon blev dödad. Int fan för att hon ändrade sin status på Facebook.
Bra fakking jobbat Aftonbladet. Tre poäng. Om ni skulle skrivit om min morgonbön skulle rubriken antagligen varit "Volontär på Stiftsgården i sexattack mot Svenska Kyrkan". Men till och med det skulle varit mer logiskt än Facebookvinklingen på ett mord. Förifan.
Det sorgligaste är när lokaltidningarna försöker samma approach.
Och Svininfluensan. Det roligaste jag hitills hittat är det här foruminlägget.
Först av allt: Varför i helvete har du en minigris? Varför? Det borde räcka som argument för att slippa ta inlägget seriöst.
Och ja, säkert. Om grabben klappar en minigris som inte varit i närheten av Mexico så måste han ha fått svininfluensan av den. För när svinifluensan kom blev automatisk varenda jävla gris i hela världen smittbärare och det räcker med en klapp på en minivariant av en svensk för att det ska räcka.
Herregud. Jag förstår inte hur människor tänker. Om killen har fått sjukdomen har han antagligen fått den av någon annan, eller så kanske han bara är förkyld. Men nej, klart som fan det måste vara svininfluensan! Att han sprungit runt och petat sig i näsan och grävt i gyttjepölar och slickat på handtag som barn gör, det har ingeting med saken att göra.
Herrejävlar.
Jag åt bacon igår och jag är trött idag, har jag svininfluensan?
Jag såg en bild av en gris på internet och sen nös jag! GAAAH! JAG KOMMER DÖ I EN INFLUENSA SOM DÖDAR KRONISKT SJUKA MED IMMUNFÖRSVAR SOM ÄR SÄMRE ÄN KYRKOVALETS POLITIKER! OH MY GOD!
Jag vill gå och gråta.
Men det gör jag inte. Istället kommer en bild på mig när jag bevisligen DJar. Look at me! I r awesomeness. Eller nåt.
Womanizer!
10 September 2009
Jag vet inte om jag ska börja gråta, så lycklig jag blir när jag äntligen fått min fansite.
Jag vet inte heller om jag ska gråta när jag tänker tillbaka på gårdagen. Discot för trettonåringarna var bland det vidrigaste jag någonsin gjort.
Jag fakking hatar fakking små skitungar som har på sig pilotglasögon eller är översminkade med hotpants upp till naveln och PUSHUP OCH PUTAR MED FAKKING LÄPPARNA SOM OM DE LEKER MODELLER.
Det var inte det värsta.
Det värsta var att de hatade musiken jag spelade.
De ville inte ha musik från nittotalet, och inte från 2008. Bara 2009. Helst musik från förra veckan. Annars kom de fram och skrek BYT LÅT!. Alla 100.
De ville ha tryckare, de ville inte ha remixer. Right Round tröttnade de på. Low var för lång, även då det var den låten de tjatade mest om. Inte ens Infinity gick hem.
Det hela slutade med att jag spelade Killing in the name of och sket fullständigt i vad de sa. Jag kan bara inte spela förra veckans musik i 2 och en halv timme. Tvärr, jag vill inte sälja min själ till Satan en gång till. Det var ett helvete att få tillbaka den förra gången.
Idag fick jag ta emot grupp nummer 2. Tack gode gud slipper jag spela för dem ikväll. Istället ska jag sitta och dränka mina sorger i en dubbelbottnad Margarita med extra ost och Coca-Cola. Bara för att reta alla andra som kan gå upp i vikt.
Annars har jag spenderat min dag med att ringa mor och far och boka in träffar med dem. Far och jag ska träffas efter han fyller år för att fira varandra.
Mor och jag däremot satt mest och asgarvade. Bara för att vi har likadan humor. (Japp, skyll på henne. Det är hennes personlighet jag fått. Pappa gav mig bara utseendet och minspelet.)
Just jäklar. En morgonbön ska jag ju skriva. Har redan planerat att jag ska dissa Svenska Kyrkan. Som vanligt. Och kanske spela Show me your genitals. Bara för att jag älskar att provocera.
GENITALIA!
Jag vet inte heller om jag ska gråta när jag tänker tillbaka på gårdagen. Discot för trettonåringarna var bland det vidrigaste jag någonsin gjort.
Jag fakking hatar fakking små skitungar som har på sig pilotglasögon eller är översminkade med hotpants upp till naveln och PUSHUP OCH PUTAR MED FAKKING LÄPPARNA SOM OM DE LEKER MODELLER.
Det var inte det värsta.
Det värsta var att de hatade musiken jag spelade.
De ville inte ha musik från nittotalet, och inte från 2008. Bara 2009. Helst musik från förra veckan. Annars kom de fram och skrek BYT LÅT!. Alla 100.
De ville ha tryckare, de ville inte ha remixer. Right Round tröttnade de på. Low var för lång, även då det var den låten de tjatade mest om. Inte ens Infinity gick hem.
Det hela slutade med att jag spelade Killing in the name of och sket fullständigt i vad de sa. Jag kan bara inte spela förra veckans musik i 2 och en halv timme. Tvärr, jag vill inte sälja min själ till Satan en gång till. Det var ett helvete att få tillbaka den förra gången.
Idag fick jag ta emot grupp nummer 2. Tack gode gud slipper jag spela för dem ikväll. Istället ska jag sitta och dränka mina sorger i en dubbelbottnad Margarita med extra ost och Coca-Cola. Bara för att reta alla andra som kan gå upp i vikt.
Annars har jag spenderat min dag med att ringa mor och far och boka in träffar med dem. Far och jag ska träffas efter han fyller år för att fira varandra.
Mor och jag däremot satt mest och asgarvade. Bara för att vi har likadan humor. (Japp, skyll på henne. Det är hennes personlighet jag fått. Pappa gav mig bara utseendet och minspelet.)
Just jäklar. En morgonbön ska jag ju skriva. Har redan planerat att jag ska dissa Svenska Kyrkan. Som vanligt. Och kanske spela Show me your genitals. Bara för att jag älskar att provocera.
GENITALIA!
9 September 2009
När man sitter ensam på kontoret en onsdagkväll och hör skriket av över hundra trettonåringar som leker utanför, kan man inte annat än att undra; Hur fan kom jag hit?
Svar: Jävla Claes-Bertil Ytterbergs fel.
Sen Rock For Moc har jag mest roat mig med att surfa på kontoret och försöka bli lite aktiv på Facebook. Att inte ha internet på rummet är fortfarande ganska skönt, då jag slipper sitta uppe till halv tre bara för att jag hittat en sjuk rolig webcomic.
Istället spelar jag Sims 2.
Japp, så roligt har jag det.
Anledningen att jag sitter här uppe och skriver är på grund av helgarna. SJ verkar hata allt som har med bokande av biljetter att göra, vilket gör att jag måste ringa runt och jaga nummer. Jag förstår nästan varför Amanda led så förra året. Det enda roliga är allas telefonsvar.
Till helgen ska Andreas ha upp en vän, medan Malin och Elin flyr staden. Så blir antingen lite Rättvik by night eller sitta och glo på film med helgarna. Det blir inget jobbande däremot, vilket bara spär på min känsla av uttråkning. Jag jobbar fram tills 15.30 på fredag, sen är jag helt plötsligt ledig fram tills 9.00 på tisdag. Herregud. Den enda riktiga arbetsupggiften är dessutom att ringa helgare, vilket gör att vi jagar folk till vecka 41 redan nu.
Ikväll ska Adam T få spela för andra gången. För tidigare nämnda trettonåringar. Undrar lite halvt om de kommer dyka upp ens en gång eller bara sitta och snacka i ett hörn av dansgolvet.
Och jag avslutar med en bild på min fina keps som folk hatar till Mordor. Varför? Bara för att jag leker Ghetto? Antagligen.
Braincracking
Svar: Jävla Claes-Bertil Ytterbergs fel.
Sen Rock For Moc har jag mest roat mig med att surfa på kontoret och försöka bli lite aktiv på Facebook. Att inte ha internet på rummet är fortfarande ganska skönt, då jag slipper sitta uppe till halv tre bara för att jag hittat en sjuk rolig webcomic.
Istället spelar jag Sims 2.
Japp, så roligt har jag det.
Anledningen att jag sitter här uppe och skriver är på grund av helgarna. SJ verkar hata allt som har med bokande av biljetter att göra, vilket gör att jag måste ringa runt och jaga nummer. Jag förstår nästan varför Amanda led så förra året. Det enda roliga är allas telefonsvar.
Till helgen ska Andreas ha upp en vän, medan Malin och Elin flyr staden. Så blir antingen lite Rättvik by night eller sitta och glo på film med helgarna. Det blir inget jobbande däremot, vilket bara spär på min känsla av uttråkning. Jag jobbar fram tills 15.30 på fredag, sen är jag helt plötsligt ledig fram tills 9.00 på tisdag. Herregud. Den enda riktiga arbetsupggiften är dessutom att ringa helgare, vilket gör att vi jagar folk till vecka 41 redan nu.
Ikväll ska Adam T få spela för andra gången. För tidigare nämnda trettonåringar. Undrar lite halvt om de kommer dyka upp ens en gång eller bara sitta och snacka i ett hörn av dansgolvet.
Och jag avslutar med en bild på min fina keps som folk hatar till Mordor. Varför? Bara för att jag leker Ghetto? Antagligen.
Braincracking
7 September 2009
Vidrigt trött efter helgens "festival"
Vidrigt.
Trött.
Fredagen innebar mest att stå i Karaoketältet och sjunga sex gånger då inga ville gå upp på scen, eller bara se mig och Andreas försöka sjunga Celine Dionlåtar.
Lördagen var ännu mer Karaoke där jag fick sjunga Frank Sinatras My Way (Och cirka 15 andra låtar) medan jag sprang och utnyttjade min förmån att få gratis kaffe. (Jag kan ha ruinerat Evert's Cafe)
Discot som jag och Pontus höll var bland det roligaste jag gjort. Enda missen var när ljudteknikerna råkade dra ut publikens högtalarsladd. Så medan jag och Pontus gastade till Encore slutade alla andra dansa. Måste nog varit ganska kul att se oss stå och skrika i falsett.
Och ärligt talat: Varför har jag inte tröttnat på att se folks reaktion på Evil Activities?
Svar: För att det alltid kommer vara lika roligt.
Söndagen var däremot vidrig. Så fort alla deltagarna åkt hem kom ett monsunregn på besök och förvandlade hela cirkustältet till en gyttjepöl. Vilket gjorde ett svårt jobb ännu svårare när vi skulle ta ner fanskapet. VIDRIGT TUNGA LYFT.
Tack gode gud för att vi slapp stå med slägga och banka ut de 72 spätten som satt i marken.
När vi väl kommit hem upptäckte vi också att släpkärran inte kommit hem när den skulle, vilket ledde till att jag var tvungen att gå upp tidigt idag och tömma fanskapet. Tur för mig kom Elin efter ett tag och hjälpte till.
Nej, nu ska jag ner och dricka lite mer kaffe och sen surfa runt lite mer på Facebooken. Väntar spänt på lite schyssta idolbilder på Dj Deg och Adam T. Haha
Vidrigt.
Trött.
Fredagen innebar mest att stå i Karaoketältet och sjunga sex gånger då inga ville gå upp på scen, eller bara se mig och Andreas försöka sjunga Celine Dionlåtar.
Lördagen var ännu mer Karaoke där jag fick sjunga Frank Sinatras My Way (Och cirka 15 andra låtar) medan jag sprang och utnyttjade min förmån att få gratis kaffe. (Jag kan ha ruinerat Evert's Cafe)
Discot som jag och Pontus höll var bland det roligaste jag gjort. Enda missen var när ljudteknikerna råkade dra ut publikens högtalarsladd. Så medan jag och Pontus gastade till Encore slutade alla andra dansa. Måste nog varit ganska kul att se oss stå och skrika i falsett.
Och ärligt talat: Varför har jag inte tröttnat på att se folks reaktion på Evil Activities?
Svar: För att det alltid kommer vara lika roligt.
Söndagen var däremot vidrig. Så fort alla deltagarna åkt hem kom ett monsunregn på besök och förvandlade hela cirkustältet till en gyttjepöl. Vilket gjorde ett svårt jobb ännu svårare när vi skulle ta ner fanskapet. VIDRIGT TUNGA LYFT.
Tack gode gud för att vi slapp stå med slägga och banka ut de 72 spätten som satt i marken.
När vi väl kommit hem upptäckte vi också att släpkärran inte kommit hem när den skulle, vilket ledde till att jag var tvungen att gå upp tidigt idag och tömma fanskapet. Tur för mig kom Elin efter ett tag och hjälpte till.
Nej, nu ska jag ner och dricka lite mer kaffe och sen surfa runt lite mer på Facebooken. Väntar spänt på lite schyssta idolbilder på Dj Deg och Adam T. Haha