10 September 2009
Jag vet inte om jag ska börja gråta, så lycklig jag blir när jag äntligen fått min fansite.
Jag vet inte heller om jag ska gråta när jag tänker tillbaka på gårdagen. Discot för trettonåringarna var bland det vidrigaste jag någonsin gjort.
Jag fakking hatar fakking små skitungar som har på sig pilotglasögon eller är översminkade med hotpants upp till naveln och PUSHUP OCH PUTAR MED FAKKING LÄPPARNA SOM OM DE LEKER MODELLER.
Det var inte det värsta.
Det värsta var att de hatade musiken jag spelade.
De ville inte ha musik från nittotalet, och inte från 2008. Bara 2009. Helst musik från förra veckan. Annars kom de fram och skrek BYT LÅT!. Alla 100.
De ville ha tryckare, de ville inte ha remixer. Right Round tröttnade de på. Low var för lång, även då det var den låten de tjatade mest om. Inte ens Infinity gick hem.
Det hela slutade med att jag spelade Killing in the name of och sket fullständigt i vad de sa. Jag kan bara inte spela förra veckans musik i 2 och en halv timme. Tvärr, jag vill inte sälja min själ till Satan en gång till. Det var ett helvete att få tillbaka den förra gången.
Idag fick jag ta emot grupp nummer 2. Tack gode gud slipper jag spela för dem ikväll. Istället ska jag sitta och dränka mina sorger i en dubbelbottnad Margarita med extra ost och Coca-Cola. Bara för att reta alla andra som kan gå upp i vikt.
Annars har jag spenderat min dag med att ringa mor och far och boka in träffar med dem. Far och jag ska träffas efter han fyller år för att fira varandra.
Mor och jag däremot satt mest och asgarvade. Bara för att vi har likadan humor. (Japp, skyll på henne. Det är hennes personlighet jag fått. Pappa gav mig bara utseendet och minspelet.)
Just jäklar. En morgonbön ska jag ju skriva. Har redan planerat att jag ska dissa Svenska Kyrkan. Som vanligt. Och kanske spela Show me your genitals. Bara för att jag älskar att provocera.
GENITALIA!
Jag vet inte heller om jag ska gråta när jag tänker tillbaka på gårdagen. Discot för trettonåringarna var bland det vidrigaste jag någonsin gjort.
Jag fakking hatar fakking små skitungar som har på sig pilotglasögon eller är översminkade med hotpants upp till naveln och PUSHUP OCH PUTAR MED FAKKING LÄPPARNA SOM OM DE LEKER MODELLER.
Det var inte det värsta.
Det värsta var att de hatade musiken jag spelade.
De ville inte ha musik från nittotalet, och inte från 2008. Bara 2009. Helst musik från förra veckan. Annars kom de fram och skrek BYT LÅT!. Alla 100.
De ville ha tryckare, de ville inte ha remixer. Right Round tröttnade de på. Low var för lång, även då det var den låten de tjatade mest om. Inte ens Infinity gick hem.
Det hela slutade med att jag spelade Killing in the name of och sket fullständigt i vad de sa. Jag kan bara inte spela förra veckans musik i 2 och en halv timme. Tvärr, jag vill inte sälja min själ till Satan en gång till. Det var ett helvete att få tillbaka den förra gången.
Idag fick jag ta emot grupp nummer 2. Tack gode gud slipper jag spela för dem ikväll. Istället ska jag sitta och dränka mina sorger i en dubbelbottnad Margarita med extra ost och Coca-Cola. Bara för att reta alla andra som kan gå upp i vikt.
Annars har jag spenderat min dag med att ringa mor och far och boka in träffar med dem. Far och jag ska träffas efter han fyller år för att fira varandra.
Mor och jag däremot satt mest och asgarvade. Bara för att vi har likadan humor. (Japp, skyll på henne. Det är hennes personlighet jag fått. Pappa gav mig bara utseendet och minspelet.)
Just jäklar. En morgonbön ska jag ju skriva. Har redan planerat att jag ska dissa Svenska Kyrkan. Som vanligt. Och kanske spela Show me your genitals. Bara för att jag älskar att provocera.
GENITALIA!
Kommentarer
Postat av: Agnes
Åh jag saknar stiftsgården :D Finns lika många fjortisar i västerås men inte lika många som suckar åt dem...
Trackback