Almagest

Egentligen ska jag skriva två böner just nu, men idétorkan är stor. Och inspiration finns faktiskt inte utanför fönstret, då det enda jag har utsikt mot är en igensnöad kyrkogård. Om inte det var deprimerande nog har jag när jag tänker på det inte sett en enda människa vara där under hela tiden jag jobbat här.
Jag skulle nu kunna brodera ut den tankegången om livets slut och det skrämmande att ligga ensam i en liten grav på två kvadrat, men istället måste jag tacka nej till ännu en jävla gruppinbjudan på Facebook. Den här är gruppen för alla som inte röker. Vad fan är poängen med en sådan grupp? WOOHOO! JAG RÖKER INTE!
Snart kommer fan gruppen för alla som är morgontrötta. Eller vänta, den fanns redan.
För i helvete människor! Jag vill nästan skapa en grupp som heter "Alla vi som andas" för att sedan döpa om fanskapet till "Alla vi som behöver uppmärksamhet så mycket att vi skapar grupper på Facebook så länge det kan ha något gemensamt med mina intressen/mänsklighet."
Go fucking you.

Det här är tredje inlägget om grupper på Facebook såvitt jag vet. Aldrig har jag nog klagat så länge på något. Det kan vara mitt största I-landsproblem någonsin.

Här är passagen där jag ska berätta om den spännande tillvaron som är volontärlivet på Stiftsgården, men det enda som händer är timmar på kontoret, möten om läger, måltider, gym och sedan ledig tid. Jag har börjat få så tråkigt att jag börjat spela brädspel med mig själv då ingen annan tycker Svea Rike eller Axis and Allies är särskilt underhållande. Kan vara Svea Rikes mängd av kort och regler och att Axis and Allies ska ta minst 4 timmar för att det ska vara en bra och givande omgång.
Så från klockan sex till tio kan jag hittas sittande vid köksbordet och planera en Stilla Havsoffensiv eller fundera på vilken av ätterna som mest skulle lida av kortet "Räfst och Reduktion". Det värsta är när jag redan bestämt innan vem som ska vinna, vilket leder till att jag kan småfuska bara för att jag ska ha rätt.

Ibland kan jag känna att jag är tragisk när sådant händer. Men sedan är det Tysklands tur och då glöms allt bort, för nu jävlar ska här köpas ubåtar och Afrika ska fanimej falla, oavsvett vad amerikanska fallskärmstrupper försöker med.

(Under hela tiden jag skrivit det här inlägget har Malin sjungit sammanlagt 13 olika låtar från våran sångpärm inför vår resa till Malung där vi ska hålla i en kort bön. Sällan har en sådan planerats lika mycket som nu. Oftast blir det skriva eller återanvända en text, ta en cd och slå på två random låtar. Men nu jävlar ska vi visa att Stiftsgårdens volontärer kan sjunga och predika som inga andra.)

Och äntligen är min recoverycd skickats som jag beställde för 5 veckor sedan. Efter 2 veckor behagade best2serve skicka ett mail om att de inte kunde skicka den "just nu", men skulle skicka cdfanskapet så fort "problemet som hindrar oss har löst sig" och cdn skulle komma "snart".
Så om cirka en vecka har jag äntligen en fungerande dator igen, såvida inte jag lyckats köpa helt fel cd till den.
Det hela ska firas genom att jag direkt ska plåga den genom att göra om alla discoskivor och bränna nya.

Och varför finns det 53 grupper om sömn på Facebook? "vi som gillar sömn, vi som älskar sömn, vi som sover länge, vi som vill sova länge" osv i alla jävla oändlighet.