8 Oktober 2009
Ja jäklar. Att jag faktiskt varit för upptagen för att blogga är väl bara positivt.
Tillbaka i Rättvik efter att ha varit hemma i Västerås ett par dagar och haft semester. Något fruktansvärt skönt att komma iväg lite för att återvända som om jag varit på spa. Mammas soffa har väl den effekten på mig.
Gårdagskvällen blev lite väl blöt däremot.
Det hela började på Mikaeligården, innan Mirre sprang iväg för att repa med sitt band. Jag och Johan blev otåliga och törstiga och gick ner till Taj Mahal för att vänta på honom där, vilket ledde till ett par öl då Taj Mahal uppenbarligen hade Happy Hour (Eller så var ägaren överlycklig för att vi kom dit)
Vi träffade till slut Mirre på Pitchers, där samtalet kom in på lite olika ämnen innan det landade på det privata planet. I alla fall för Mirre och Johan, då jag själv satt klistrad framför NHLmatcherna som visades på storbilden.
Efter det hela gick jag och Mirre först till en grill där vi tryckte i oss Pommes Frites innan vi gick vidare hem till Mirre och moffade i oss en stor falukorv. Japp, fyllekäk äger.
När Mirre somnat skulle jag bege mig raka vägen hem då jag skulle upp och åka tåg och behövde sova av mig alkoholen. Tyvärr var Taj Mahal fortfarande öppet och ägaren bjöd glatt in mig och ställde fram en öl.
Kvällen kunde varit slut där, men jag lyckades också starta ett bråk mellan ungdomar och två poliser genom att fejka att jag hade en efterfest på gång, och sedan dissade tjejernas försök att bli inbjudna till den.
(CommunistAdam says: In Soviet Russia, girls diss you....Em...Eh. Waldo finds you!)
När jag genomlidit en bakistripp på tåg var det direkt till kontoret, där jag fann mig sittande med ett berg av jobb som jag trott skulle försvinna lite diskret medan jag var borta. Nu är berget en liten hög, som jag ska ta itu med efter en middag.
Och vad jag saknat kaffet här. Inget sätter igång magen lika mycket.
(CommunistAdam says: In Soviet Russia, coffee makes you)
Lyssnar på Fleet Foxes, en present från syster. Lite irländsk country eller vad man ska kalla det. Väl värt att sätta på när du ska lägga dig tillrätta med någon du vill mysa lite med.
Tillbaka i Rättvik efter att ha varit hemma i Västerås ett par dagar och haft semester. Något fruktansvärt skönt att komma iväg lite för att återvända som om jag varit på spa. Mammas soffa har väl den effekten på mig.
Gårdagskvällen blev lite väl blöt däremot.
Det hela började på Mikaeligården, innan Mirre sprang iväg för att repa med sitt band. Jag och Johan blev otåliga och törstiga och gick ner till Taj Mahal för att vänta på honom där, vilket ledde till ett par öl då Taj Mahal uppenbarligen hade Happy Hour (Eller så var ägaren överlycklig för att vi kom dit)
Vi träffade till slut Mirre på Pitchers, där samtalet kom in på lite olika ämnen innan det landade på det privata planet. I alla fall för Mirre och Johan, då jag själv satt klistrad framför NHLmatcherna som visades på storbilden.
Efter det hela gick jag och Mirre först till en grill där vi tryckte i oss Pommes Frites innan vi gick vidare hem till Mirre och moffade i oss en stor falukorv. Japp, fyllekäk äger.
När Mirre somnat skulle jag bege mig raka vägen hem då jag skulle upp och åka tåg och behövde sova av mig alkoholen. Tyvärr var Taj Mahal fortfarande öppet och ägaren bjöd glatt in mig och ställde fram en öl.
Kvällen kunde varit slut där, men jag lyckades också starta ett bråk mellan ungdomar och två poliser genom att fejka att jag hade en efterfest på gång, och sedan dissade tjejernas försök att bli inbjudna till den.
(CommunistAdam says: In Soviet Russia, girls diss you....Em...Eh. Waldo finds you!)
När jag genomlidit en bakistripp på tåg var det direkt till kontoret, där jag fann mig sittande med ett berg av jobb som jag trott skulle försvinna lite diskret medan jag var borta. Nu är berget en liten hög, som jag ska ta itu med efter en middag.
Och vad jag saknat kaffet här. Inget sätter igång magen lika mycket.
(CommunistAdam says: In Soviet Russia, coffee makes you)
Lyssnar på Fleet Foxes, en present från syster. Lite irländsk country eller vad man ska kalla det. Väl värt att sätta på när du ska lägga dig tillrätta med någon du vill mysa lite med.
2 Oktober 2009
I morse vaknade jag glatt av radion klockan 8.00, klev upp, duschade, tog hand om min tvätt som jag hade hängt upp, valde kläder för dagen och knallade iväg till matsalen. 8.30 åt jag en god, nyttig frukost och drack mina standard tre koppar kaffe. Sedan tittade jag igenom dagens tidningar för spännande nyheter och vettiga uttalande. Efter fem minuters letande läste jag Hockeyartiklarna och gick upp till kontoret.
Det var just här jag faktiskt kom på att just ja...Jag börjar inte förrän om 9 timmar.
(CommunistAdam says: In Soviet Russia, clock follows workday)
Det gör mig lite ledsen. Inte för att jag gick upp 4 timmar för tidigt och nu sitter och stirrar ut genom fönstret och lyssnar på min andaktcd. Utan för att det här var nog första gången på riktigt länge jag hade en så kallad "Idyllisk" morgon den här hösten.
Jag kanske börjar bli gammal.
Just helvete, jag blir äldre imorgon.
(CommunistdAdam says: In Soviet Russia, birthday celebrates you)
Det blir väl att skriva min aftonbön och välja musik till den innan jag går tillbaka hem och läser.
(CommunistAdam says: In Soviet Russia, music listens to you)
På det stora hela kan jag väl inte heller riktigt vara sur med att vakna upp och tro att jag ska jobba. Jag kanske går ner till Rättviks marknad istället. Eller nej, det är för i helvete bara 2.1 grad ute. Fakking frost över hela placet. Blir att gräva fram min Ushanka innan jag fryser mina öron av mig, som är väldigt ovana vid att vara så nära kylan.
Panik skulle varit kul att be folk lyssna på, men videon får mig seriöst att må illa. Det är något med oerhört dryga män som leker "Närmast kameralinsen vinner"
In Soviet Russia, horse rides you. Mothafakka
Det var just här jag faktiskt kom på att just ja...Jag börjar inte förrän om 9 timmar.
(CommunistAdam says: In Soviet Russia, clock follows workday)
Det gör mig lite ledsen. Inte för att jag gick upp 4 timmar för tidigt och nu sitter och stirrar ut genom fönstret och lyssnar på min andaktcd. Utan för att det här var nog första gången på riktigt länge jag hade en så kallad "Idyllisk" morgon den här hösten.
Jag kanske börjar bli gammal.
Just helvete, jag blir äldre imorgon.
(CommunistdAdam says: In Soviet Russia, birthday celebrates you)
Det blir väl att skriva min aftonbön och välja musik till den innan jag går tillbaka hem och läser.
(CommunistAdam says: In Soviet Russia, music listens to you)
På det stora hela kan jag väl inte heller riktigt vara sur med att vakna upp och tro att jag ska jobba. Jag kanske går ner till Rättviks marknad istället. Eller nej, det är för i helvete bara 2.1 grad ute. Fakking frost över hela placet. Blir att gräva fram min Ushanka innan jag fryser mina öron av mig, som är väldigt ovana vid att vara så nära kylan.
Panik skulle varit kul att be folk lyssna på, men videon får mig seriöst att må illa. Det är något med oerhört dryga män som leker "Närmast kameralinsen vinner"
In Soviet Russia, horse rides you. Mothafakka
1 Oktober 2009
If woman no wear Ushanka, she is capitalist spy.
Vaknade upp i morse lite smått förkyld. Woohoo! Sedan förra veckan har jag då officiellt varit krasslig fem av sju dagar, vilket gör att jag nu kan tycka synd om mig själv på helt nya sätt. Joy!
Kontoret idag består av Malin som smsar alla som hon känner i jakt på helgare för att ersätta två som hoppade av för cirka 2 minuter sedan. Under tiden hon gör det sitter jag på Facebook och funderar på om jag ska gå med i en grupp som lovar att alla medlemmar ska till Sergels torg och skaka rumpan till mp3musik nästa sommar. En del av mig vill verkligen, men det stora problemet är väl att det aldrig kommer bli av. Muppar.
(CommunistAdam says: In Soviet Russia, music plays you)
Och om två dagar är jag hela tjugoett år gammal. Antagligen kommer den åldern också ge mig vackra smeknamn som "Gubben" eller "Farfar". Lite mitt eget fel eftersom jag bara diskuterar hur mycket bättre allt var när jag var fem år och sprang runt på gården.
För att fira mitt alltmer snabba åldrande ska jag värda min hemförsamling. Så istället för att dränka hela förra året i öl ska jag hjälpa grupper av ungdomar komma närmare Gud. (CommunistAdam says: In Soviet Russia, God talks to you)
LUNCH! Vilket för mig betyder frukost, för om det är någonting jag inte kan göra är det att komma upp innan 9. Dert är fysiskt omöjligt.
Youtube, sedan sökning på Russian Music Video. Finns bara fel resultat
Vaknade upp i morse lite smått förkyld. Woohoo! Sedan förra veckan har jag då officiellt varit krasslig fem av sju dagar, vilket gör att jag nu kan tycka synd om mig själv på helt nya sätt. Joy!
Kontoret idag består av Malin som smsar alla som hon känner i jakt på helgare för att ersätta två som hoppade av för cirka 2 minuter sedan. Under tiden hon gör det sitter jag på Facebook och funderar på om jag ska gå med i en grupp som lovar att alla medlemmar ska till Sergels torg och skaka rumpan till mp3musik nästa sommar. En del av mig vill verkligen, men det stora problemet är väl att det aldrig kommer bli av. Muppar.
(CommunistAdam says: In Soviet Russia, music plays you)
Och om två dagar är jag hela tjugoett år gammal. Antagligen kommer den åldern också ge mig vackra smeknamn som "Gubben" eller "Farfar". Lite mitt eget fel eftersom jag bara diskuterar hur mycket bättre allt var när jag var fem år och sprang runt på gården.
För att fira mitt alltmer snabba åldrande ska jag värda min hemförsamling. Så istället för att dränka hela förra året i öl ska jag hjälpa grupper av ungdomar komma närmare Gud. (CommunistAdam says: In Soviet Russia, God talks to you)
LUNCH! Vilket för mig betyder frukost, för om det är någonting jag inte kan göra är det att komma upp innan 9. Dert är fysiskt omöjligt.
Youtube, sedan sökning på Russian Music Video. Finns bara fel resultat
22 September 2009
Woohoo för Tromb!
Eller inte.
Jobbat på Drift idag, vilket vi volontärer ska göra så gott som varje tisdag om vi inte jobbat helg. Istället för att tacka och ta emot har jag redan hört kommentaren: "Ni borde jobba här varje tisdag, ni som jobbar så lite."
Idag var det i alla fall dags att ta itu med ungdomsmatsalens bord, cirka 35 till antalet. Skrubbas överallt, lister skulle rensas och sedan skulle golvet få sig en omgång med skurmaskin.
Tokkul tänkte jag glatt då jag har en liten hemlig fetisch för att pilla bort skräp. (Inget sexskämt den här gången. Tror jag.)
Det hela blev direkt in i helvete jobbigt när bord och stolar skulle staplas och allt skulle tas fram för att vi skulle dra igång själva städjobbbet.
Då köket inte har något riktigt bra medel för att torka bord fick vi skapa en häxblandning av Tromb och vatten. Tromb är ett kraftigt rengöringsmedel som köket använder för att skrubba golven. Om det kommer på huden ska det tvättas och donas, man ska inte andas in det och så vidare.
Vi hade det på spreyflaska och gjorde av med cirka 7 liter.
Jag började dagen med en lätt huvudvärk som jag förklarade med lågtrycket och dålig sömn, och knarkade lite Eeze. Efter förmiddagsfikat tog jag en till, men när huvudvärken kom tillbaka förstod jag till slut att det kanske hade något med att göra att jag och Elin stod och spreyade på borden med Tromb för att sedan direkt hugga in med skrubbredskap. (Naturligtvis i bara T-shirt, vilket har gjort mina armar röda och kliande.)
Nu, efter en dag med Tromb har jag nu äntligen känt efter att jo, det kliar i halsen och huvudvärken vägrar släppa utan jobbar sig fint och stilla mot en rejäl migrän. Om jag och Elin båda inte kommer upp imorgon vet vi i alla fall att Tromb suger på spray.
Borden då? Jo, de fick beröm för att de blivit så ljusa, ända tills jag bad vaktmästaren peka ut vilka bord som gjorts rena och vilka som vi inte hann med. Han gissade fel, då Tromb gav effekten att göra bordsytan glatt och kladdig. Det blir nog ett helvete att göra de användbara igen, då det nog är en hälsorisk att äta mat från borden för tillfället.
Men, som man alltid skämtar i Köket; "Det är lugnt, det är bara ungdomarna som kommer lida av det."
Välkommen till Stiftsgården.
Medan jag hoppas att ingen sparkar mig på grund av mina fina uttalanden ska jag gå och värma på min lyxiga middag bestående av rester och sedan sova fram tills imorgon.
Fem spänn på att jag inte kommer kunna jobba.
Eller inte.
Jobbat på Drift idag, vilket vi volontärer ska göra så gott som varje tisdag om vi inte jobbat helg. Istället för att tacka och ta emot har jag redan hört kommentaren: "Ni borde jobba här varje tisdag, ni som jobbar så lite."
Idag var det i alla fall dags att ta itu med ungdomsmatsalens bord, cirka 35 till antalet. Skrubbas överallt, lister skulle rensas och sedan skulle golvet få sig en omgång med skurmaskin.
Tokkul tänkte jag glatt då jag har en liten hemlig fetisch för att pilla bort skräp. (Inget sexskämt den här gången. Tror jag.)
Det hela blev direkt in i helvete jobbigt när bord och stolar skulle staplas och allt skulle tas fram för att vi skulle dra igång själva städjobbbet.
Då köket inte har något riktigt bra medel för att torka bord fick vi skapa en häxblandning av Tromb och vatten. Tromb är ett kraftigt rengöringsmedel som köket använder för att skrubba golven. Om det kommer på huden ska det tvättas och donas, man ska inte andas in det och så vidare.
Vi hade det på spreyflaska och gjorde av med cirka 7 liter.
Jag började dagen med en lätt huvudvärk som jag förklarade med lågtrycket och dålig sömn, och knarkade lite Eeze. Efter förmiddagsfikat tog jag en till, men när huvudvärken kom tillbaka förstod jag till slut att det kanske hade något med att göra att jag och Elin stod och spreyade på borden med Tromb för att sedan direkt hugga in med skrubbredskap. (Naturligtvis i bara T-shirt, vilket har gjort mina armar röda och kliande.)
Nu, efter en dag med Tromb har jag nu äntligen känt efter att jo, det kliar i halsen och huvudvärken vägrar släppa utan jobbar sig fint och stilla mot en rejäl migrän. Om jag och Elin båda inte kommer upp imorgon vet vi i alla fall att Tromb suger på spray.
Borden då? Jo, de fick beröm för att de blivit så ljusa, ända tills jag bad vaktmästaren peka ut vilka bord som gjorts rena och vilka som vi inte hann med. Han gissade fel, då Tromb gav effekten att göra bordsytan glatt och kladdig. Det blir nog ett helvete att göra de användbara igen, då det nog är en hälsorisk att äta mat från borden för tillfället.
Men, som man alltid skämtar i Köket; "Det är lugnt, det är bara ungdomarna som kommer lida av det."
Välkommen till Stiftsgården.
Medan jag hoppas att ingen sparkar mig på grund av mina fina uttalanden ska jag gå och värma på min lyxiga middag bestående av rester och sedan sova fram tills imorgon.
Fem spänn på att jag inte kommer kunna jobba.
18 September 2009
Jag tror att det är fysiskt omöjligt för mig att uppdatera bloggen mer än tre dagar i rad.
Inte för att jag inte har saker att skriva, jag menar; Om inte annat kan jag bara klaga på någonting eller bli nostalgisk. Vilket jag blev när jag öppnade mailen och såg att mor min hade skickat filmklipp från min avslutning i nian. Långhårig med lite avslappnad kostymstil (Trodde nog att det var skitcoolt) och ryggen krökt så man inte ser hur sjukt lång jag blivit. Tyvärr utan ljud, då den datorn jag sitter vi inte begåvats med interna högtalare.
Och hittade också en bokning för en flygbiljett i mitt namn till Cypern i februari. Jag kan inte riktigt klaga. Förhoppningsvis kan jag bättra på min taktik för att inte vara i solen då. Enda problemet är att hitta en liten present åt Leonie. Om jag kommer utan en blir väl vistelsen negativ redan från början.
Igår gick jag och Malin ner på stan för att dels ge hennes blod till Vårdcentralen och dels trycka i oss en varsin pizza på Bellas. Jag tror jag blivit kär i den pizzerian. Dubbelbottnad Margarita med extra ost är som Big One Classic, fast bättre. Om det nu var möjligt. Den följt av en degkväll framför sexan gjorde min gårdag ganska perfekt.
Tillbaka på gården satt vi på kontoret och hittade en sida full med låg humor, inte minst den här bilden.
Två saker: Fint att veta att den svenska synden fortfarande är lika populär.
Två: Varför i helvete tar men en sån här bild? Jag menar....Va fan? På riktigt? Vad tänker man på? Jag och Malin kunde bara skratta åt det. För lite kul är det. Låg humor: Roat Adam sen 1997.
Idag fick jag ett gäng spännande uppgifter av Anneli, då jag inte har ett riktigt uppdrag idag:
1. Städa ut UD-förrådet och släng det mesta innan Nicklas börjar jobba och hindrar mig.
2. Rensa ut kontorets bokhylla innan Nicklas börjar jobba och hindrar mig.
3. Sno saker från Nicklas kontor och lägg dem lite här och var innan Nicklas börjar jobba och dödar mig.
Okej, den sista är min egen, men med Annelis godkännande.
Programkorridoren: Där mobbning är en del av vardagen.
Sexy bitch
Inte för att jag inte har saker att skriva, jag menar; Om inte annat kan jag bara klaga på någonting eller bli nostalgisk. Vilket jag blev när jag öppnade mailen och såg att mor min hade skickat filmklipp från min avslutning i nian. Långhårig med lite avslappnad kostymstil (Trodde nog att det var skitcoolt) och ryggen krökt så man inte ser hur sjukt lång jag blivit. Tyvärr utan ljud, då den datorn jag sitter vi inte begåvats med interna högtalare.
Och hittade också en bokning för en flygbiljett i mitt namn till Cypern i februari. Jag kan inte riktigt klaga. Förhoppningsvis kan jag bättra på min taktik för att inte vara i solen då. Enda problemet är att hitta en liten present åt Leonie. Om jag kommer utan en blir väl vistelsen negativ redan från början.
Igår gick jag och Malin ner på stan för att dels ge hennes blod till Vårdcentralen och dels trycka i oss en varsin pizza på Bellas. Jag tror jag blivit kär i den pizzerian. Dubbelbottnad Margarita med extra ost är som Big One Classic, fast bättre. Om det nu var möjligt. Den följt av en degkväll framför sexan gjorde min gårdag ganska perfekt.
Tillbaka på gården satt vi på kontoret och hittade en sida full med låg humor, inte minst den här bilden.
Två saker: Fint att veta att den svenska synden fortfarande är lika populär.
Två: Varför i helvete tar men en sån här bild? Jag menar....Va fan? På riktigt? Vad tänker man på? Jag och Malin kunde bara skratta åt det. För lite kul är det. Låg humor: Roat Adam sen 1997.
Idag fick jag ett gäng spännande uppgifter av Anneli, då jag inte har ett riktigt uppdrag idag:
1. Städa ut UD-förrådet och släng det mesta innan Nicklas börjar jobba och hindrar mig.
2. Rensa ut kontorets bokhylla innan Nicklas börjar jobba och hindrar mig.
3. Sno saker från Nicklas kontor och lägg dem lite här och var innan Nicklas börjar jobba och dödar mig.
Okej, den sista är min egen, men med Annelis godkännande.
Programkorridoren: Där mobbning är en del av vardagen.
Sexy bitch
16 September 2009
Guns don't kill people
I kill people.
With guns.
Sitta på kontoret är ungefär lika roligt som att slå huvudet mot en telefonstolpe. Efter nyhetens behag försvunnit är det bara molande värk.
I kill people.
With guns.
Sitta på kontoret är ungefär lika roligt som att slå huvudet mot en telefonstolpe. Efter nyhetens behag försvunnit är det bara molande värk.
14 September 2009
Tack gode gud var inlägget med minigrisen fejk. Min tro på mänskligheten har höjts lite. (Vilket i praktiken innebär att vi nog kommer spränga oss i småbitar snabbare, eftersom jag nu är rädd för att någon kommer hitta knappen och ha IQ nog för att trycka på fanskapet)
Paviljongen är annars lika spännande som vanligt. Om det är någon som tror att det är glamoröst tror de fel. Just nu är det jag och Andreas plus en lokal flamma till min kollega. Oerhört underhållande dag med andra ord. Jag hade så tråkigt att jag plockade fram Egon. (VÅRAN DAMMSUGARE. INGET ANNAT) Egon och jag förde sedan krig mot allt grus och fanskap som vi lyckas dra in i våran hall. Upplivad över våran seger förklarade jag direkt krig mot dörrmattan utanför ytterdörren. Jävligt dumt av mig. En tapper reträtt blev svaret när jag fick grus i halsen. Jag ska lyckas få mattan ren, så fort jag kommer på en ny taktik. Kanske Egon kan hjälpa.
Tvättade gjorde jag också, plus städning av rummet. Det roliga är väl att människor kommer tro att jag är ordningsam när jag egentligen går under av tristess till den grad att jag börjar vika om mina kläder. Och sortera dem i färgordning.
Ser framemot helgen istället. Då kommer antagligen ett uberteam av helgare upp för att helt utplåna alla spår av tristess. Och på måndagen kanske det blir Stockholm där farbror doktor ska undersöka om mitt halvkilo stål har det bra.
Helgen efter är däremot skrämmande. Volontärerna har kommenderats till Borlänge för att hjälpa till på Harry Potter Experience. Japp. Jag ska leka trollkarl.
Hatet strömmar fritt.
Och om någon undrar över mitt lite väl överdrivna tilltag med militära termer så har jag spenderat alldeles för många timmar framför datorn med Empire Total War. Börjar nästan gråta när jag förstår hur mycket bättre det skulle gått 1704 om jag varit där.
Kan inte bestämma om nerpitchade Untouched är bättre. Förutom Lalalalabitarna. Som bara är hemska.
Paviljongen är annars lika spännande som vanligt. Om det är någon som tror att det är glamoröst tror de fel. Just nu är det jag och Andreas plus en lokal flamma till min kollega. Oerhört underhållande dag med andra ord. Jag hade så tråkigt att jag plockade fram Egon. (VÅRAN DAMMSUGARE. INGET ANNAT) Egon och jag förde sedan krig mot allt grus och fanskap som vi lyckas dra in i våran hall. Upplivad över våran seger förklarade jag direkt krig mot dörrmattan utanför ytterdörren. Jävligt dumt av mig. En tapper reträtt blev svaret när jag fick grus i halsen. Jag ska lyckas få mattan ren, så fort jag kommer på en ny taktik. Kanske Egon kan hjälpa.
Tvättade gjorde jag också, plus städning av rummet. Det roliga är väl att människor kommer tro att jag är ordningsam när jag egentligen går under av tristess till den grad att jag börjar vika om mina kläder. Och sortera dem i färgordning.
Ser framemot helgen istället. Då kommer antagligen ett uberteam av helgare upp för att helt utplåna alla spår av tristess. Och på måndagen kanske det blir Stockholm där farbror doktor ska undersöka om mitt halvkilo stål har det bra.
Helgen efter är däremot skrämmande. Volontärerna har kommenderats till Borlänge för att hjälpa till på Harry Potter Experience. Japp. Jag ska leka trollkarl.
Hatet strömmar fritt.
Och om någon undrar över mitt lite väl överdrivna tilltag med militära termer så har jag spenderat alldeles för många timmar framför datorn med Empire Total War. Börjar nästan gråta när jag förstår hur mycket bättre det skulle gått 1704 om jag varit där.
Kan inte bestämma om nerpitchade Untouched är bättre. Förutom Lalalalabitarna. Som bara är hemska.
11 September 2009
Jag älskar verkligen att läsa Aftonbladet och Expressen online.
Den effektiva vinklingen i rubriken som oftast har noll att göra med artikeln i sig. Sextester, mord i USA och svininfluensatips.
Jag menar, vad fan har rubriken med artikeln att göra i den här artikeln? Jovisst, hon blev mördad av sin exman. MEN VA I HELVETE! INT FAN VAR DET FÖR FACEBOOK! ÄR NI HELT JÄVLA PANTADE I HELA JÄVLA HUVUDET? Han planerade förfan brottet och menade att det var för att hon inte skulle knulla runt som hon blev dödad. Int fan för att hon ändrade sin status på Facebook.
Bra fakking jobbat Aftonbladet. Tre poäng. Om ni skulle skrivit om min morgonbön skulle rubriken antagligen varit "Volontär på Stiftsgården i sexattack mot Svenska Kyrkan". Men till och med det skulle varit mer logiskt än Facebookvinklingen på ett mord. Förifan.
Det sorgligaste är när lokaltidningarna försöker samma approach.
Och Svininfluensan. Det roligaste jag hitills hittat är det här foruminlägget.
Först av allt: Varför i helvete har du en minigris? Varför? Det borde räcka som argument för att slippa ta inlägget seriöst.
Och ja, säkert. Om grabben klappar en minigris som inte varit i närheten av Mexico så måste han ha fått svininfluensan av den. För när svinifluensan kom blev automatisk varenda jävla gris i hela världen smittbärare och det räcker med en klapp på en minivariant av en svensk för att det ska räcka.
Herregud. Jag förstår inte hur människor tänker. Om killen har fått sjukdomen har han antagligen fått den av någon annan, eller så kanske han bara är förkyld. Men nej, klart som fan det måste vara svininfluensan! Att han sprungit runt och petat sig i näsan och grävt i gyttjepölar och slickat på handtag som barn gör, det har ingeting med saken att göra.
Herrejävlar.
Jag åt bacon igår och jag är trött idag, har jag svininfluensan?
Jag såg en bild av en gris på internet och sen nös jag! GAAAH! JAG KOMMER DÖ I EN INFLUENSA SOM DÖDAR KRONISKT SJUKA MED IMMUNFÖRSVAR SOM ÄR SÄMRE ÄN KYRKOVALETS POLITIKER! OH MY GOD!
Jag vill gå och gråta.
Men det gör jag inte. Istället kommer en bild på mig när jag bevisligen DJar. Look at me! I r awesomeness. Eller nåt.
Womanizer!
Den effektiva vinklingen i rubriken som oftast har noll att göra med artikeln i sig. Sextester, mord i USA och svininfluensatips.
Jag menar, vad fan har rubriken med artikeln att göra i den här artikeln? Jovisst, hon blev mördad av sin exman. MEN VA I HELVETE! INT FAN VAR DET FÖR FACEBOOK! ÄR NI HELT JÄVLA PANTADE I HELA JÄVLA HUVUDET? Han planerade förfan brottet och menade att det var för att hon inte skulle knulla runt som hon blev dödad. Int fan för att hon ändrade sin status på Facebook.
Bra fakking jobbat Aftonbladet. Tre poäng. Om ni skulle skrivit om min morgonbön skulle rubriken antagligen varit "Volontär på Stiftsgården i sexattack mot Svenska Kyrkan". Men till och med det skulle varit mer logiskt än Facebookvinklingen på ett mord. Förifan.
Det sorgligaste är när lokaltidningarna försöker samma approach.
Och Svininfluensan. Det roligaste jag hitills hittat är det här foruminlägget.
Först av allt: Varför i helvete har du en minigris? Varför? Det borde räcka som argument för att slippa ta inlägget seriöst.
Och ja, säkert. Om grabben klappar en minigris som inte varit i närheten av Mexico så måste han ha fått svininfluensan av den. För när svinifluensan kom blev automatisk varenda jävla gris i hela världen smittbärare och det räcker med en klapp på en minivariant av en svensk för att det ska räcka.
Herregud. Jag förstår inte hur människor tänker. Om killen har fått sjukdomen har han antagligen fått den av någon annan, eller så kanske han bara är förkyld. Men nej, klart som fan det måste vara svininfluensan! Att han sprungit runt och petat sig i näsan och grävt i gyttjepölar och slickat på handtag som barn gör, det har ingeting med saken att göra.
Herrejävlar.
Jag åt bacon igår och jag är trött idag, har jag svininfluensan?
Jag såg en bild av en gris på internet och sen nös jag! GAAAH! JAG KOMMER DÖ I EN INFLUENSA SOM DÖDAR KRONISKT SJUKA MED IMMUNFÖRSVAR SOM ÄR SÄMRE ÄN KYRKOVALETS POLITIKER! OH MY GOD!
Jag vill gå och gråta.
Men det gör jag inte. Istället kommer en bild på mig när jag bevisligen DJar. Look at me! I r awesomeness. Eller nåt.
Womanizer!
10 September 2009
Jag vet inte om jag ska börja gråta, så lycklig jag blir när jag äntligen fått min fansite.
Jag vet inte heller om jag ska gråta när jag tänker tillbaka på gårdagen. Discot för trettonåringarna var bland det vidrigaste jag någonsin gjort.
Jag fakking hatar fakking små skitungar som har på sig pilotglasögon eller är översminkade med hotpants upp till naveln och PUSHUP OCH PUTAR MED FAKKING LÄPPARNA SOM OM DE LEKER MODELLER.
Det var inte det värsta.
Det värsta var att de hatade musiken jag spelade.
De ville inte ha musik från nittotalet, och inte från 2008. Bara 2009. Helst musik från förra veckan. Annars kom de fram och skrek BYT LÅT!. Alla 100.
De ville ha tryckare, de ville inte ha remixer. Right Round tröttnade de på. Low var för lång, även då det var den låten de tjatade mest om. Inte ens Infinity gick hem.
Det hela slutade med att jag spelade Killing in the name of och sket fullständigt i vad de sa. Jag kan bara inte spela förra veckans musik i 2 och en halv timme. Tvärr, jag vill inte sälja min själ till Satan en gång till. Det var ett helvete att få tillbaka den förra gången.
Idag fick jag ta emot grupp nummer 2. Tack gode gud slipper jag spela för dem ikväll. Istället ska jag sitta och dränka mina sorger i en dubbelbottnad Margarita med extra ost och Coca-Cola. Bara för att reta alla andra som kan gå upp i vikt.
Annars har jag spenderat min dag med att ringa mor och far och boka in träffar med dem. Far och jag ska träffas efter han fyller år för att fira varandra.
Mor och jag däremot satt mest och asgarvade. Bara för att vi har likadan humor. (Japp, skyll på henne. Det är hennes personlighet jag fått. Pappa gav mig bara utseendet och minspelet.)
Just jäklar. En morgonbön ska jag ju skriva. Har redan planerat att jag ska dissa Svenska Kyrkan. Som vanligt. Och kanske spela Show me your genitals. Bara för att jag älskar att provocera.
GENITALIA!
Jag vet inte heller om jag ska gråta när jag tänker tillbaka på gårdagen. Discot för trettonåringarna var bland det vidrigaste jag någonsin gjort.
Jag fakking hatar fakking små skitungar som har på sig pilotglasögon eller är översminkade med hotpants upp till naveln och PUSHUP OCH PUTAR MED FAKKING LÄPPARNA SOM OM DE LEKER MODELLER.
Det var inte det värsta.
Det värsta var att de hatade musiken jag spelade.
De ville inte ha musik från nittotalet, och inte från 2008. Bara 2009. Helst musik från förra veckan. Annars kom de fram och skrek BYT LÅT!. Alla 100.
De ville ha tryckare, de ville inte ha remixer. Right Round tröttnade de på. Low var för lång, även då det var den låten de tjatade mest om. Inte ens Infinity gick hem.
Det hela slutade med att jag spelade Killing in the name of och sket fullständigt i vad de sa. Jag kan bara inte spela förra veckans musik i 2 och en halv timme. Tvärr, jag vill inte sälja min själ till Satan en gång till. Det var ett helvete att få tillbaka den förra gången.
Idag fick jag ta emot grupp nummer 2. Tack gode gud slipper jag spela för dem ikväll. Istället ska jag sitta och dränka mina sorger i en dubbelbottnad Margarita med extra ost och Coca-Cola. Bara för att reta alla andra som kan gå upp i vikt.
Annars har jag spenderat min dag med att ringa mor och far och boka in träffar med dem. Far och jag ska träffas efter han fyller år för att fira varandra.
Mor och jag däremot satt mest och asgarvade. Bara för att vi har likadan humor. (Japp, skyll på henne. Det är hennes personlighet jag fått. Pappa gav mig bara utseendet och minspelet.)
Just jäklar. En morgonbön ska jag ju skriva. Har redan planerat att jag ska dissa Svenska Kyrkan. Som vanligt. Och kanske spela Show me your genitals. Bara för att jag älskar att provocera.
GENITALIA!
9 September 2009
När man sitter ensam på kontoret en onsdagkväll och hör skriket av över hundra trettonåringar som leker utanför, kan man inte annat än att undra; Hur fan kom jag hit?
Svar: Jävla Claes-Bertil Ytterbergs fel.
Sen Rock For Moc har jag mest roat mig med att surfa på kontoret och försöka bli lite aktiv på Facebook. Att inte ha internet på rummet är fortfarande ganska skönt, då jag slipper sitta uppe till halv tre bara för att jag hittat en sjuk rolig webcomic.
Istället spelar jag Sims 2.
Japp, så roligt har jag det.
Anledningen att jag sitter här uppe och skriver är på grund av helgarna. SJ verkar hata allt som har med bokande av biljetter att göra, vilket gör att jag måste ringa runt och jaga nummer. Jag förstår nästan varför Amanda led så förra året. Det enda roliga är allas telefonsvar.
Till helgen ska Andreas ha upp en vän, medan Malin och Elin flyr staden. Så blir antingen lite Rättvik by night eller sitta och glo på film med helgarna. Det blir inget jobbande däremot, vilket bara spär på min känsla av uttråkning. Jag jobbar fram tills 15.30 på fredag, sen är jag helt plötsligt ledig fram tills 9.00 på tisdag. Herregud. Den enda riktiga arbetsupggiften är dessutom att ringa helgare, vilket gör att vi jagar folk till vecka 41 redan nu.
Ikväll ska Adam T få spela för andra gången. För tidigare nämnda trettonåringar. Undrar lite halvt om de kommer dyka upp ens en gång eller bara sitta och snacka i ett hörn av dansgolvet.
Och jag avslutar med en bild på min fina keps som folk hatar till Mordor. Varför? Bara för att jag leker Ghetto? Antagligen.
Braincracking
Svar: Jävla Claes-Bertil Ytterbergs fel.
Sen Rock For Moc har jag mest roat mig med att surfa på kontoret och försöka bli lite aktiv på Facebook. Att inte ha internet på rummet är fortfarande ganska skönt, då jag slipper sitta uppe till halv tre bara för att jag hittat en sjuk rolig webcomic.
Istället spelar jag Sims 2.
Japp, så roligt har jag det.
Anledningen att jag sitter här uppe och skriver är på grund av helgarna. SJ verkar hata allt som har med bokande av biljetter att göra, vilket gör att jag måste ringa runt och jaga nummer. Jag förstår nästan varför Amanda led så förra året. Det enda roliga är allas telefonsvar.
Till helgen ska Andreas ha upp en vän, medan Malin och Elin flyr staden. Så blir antingen lite Rättvik by night eller sitta och glo på film med helgarna. Det blir inget jobbande däremot, vilket bara spär på min känsla av uttråkning. Jag jobbar fram tills 15.30 på fredag, sen är jag helt plötsligt ledig fram tills 9.00 på tisdag. Herregud. Den enda riktiga arbetsupggiften är dessutom att ringa helgare, vilket gör att vi jagar folk till vecka 41 redan nu.
Ikväll ska Adam T få spela för andra gången. För tidigare nämnda trettonåringar. Undrar lite halvt om de kommer dyka upp ens en gång eller bara sitta och snacka i ett hörn av dansgolvet.
Och jag avslutar med en bild på min fina keps som folk hatar till Mordor. Varför? Bara för att jag leker Ghetto? Antagligen.
Braincracking
7 September 2009
Vidrigt trött efter helgens "festival"
Vidrigt.
Trött.
Fredagen innebar mest att stå i Karaoketältet och sjunga sex gånger då inga ville gå upp på scen, eller bara se mig och Andreas försöka sjunga Celine Dionlåtar.
Lördagen var ännu mer Karaoke där jag fick sjunga Frank Sinatras My Way (Och cirka 15 andra låtar) medan jag sprang och utnyttjade min förmån att få gratis kaffe. (Jag kan ha ruinerat Evert's Cafe)
Discot som jag och Pontus höll var bland det roligaste jag gjort. Enda missen var när ljudteknikerna råkade dra ut publikens högtalarsladd. Så medan jag och Pontus gastade till Encore slutade alla andra dansa. Måste nog varit ganska kul att se oss stå och skrika i falsett.
Och ärligt talat: Varför har jag inte tröttnat på att se folks reaktion på Evil Activities?
Svar: För att det alltid kommer vara lika roligt.
Söndagen var däremot vidrig. Så fort alla deltagarna åkt hem kom ett monsunregn på besök och förvandlade hela cirkustältet till en gyttjepöl. Vilket gjorde ett svårt jobb ännu svårare när vi skulle ta ner fanskapet. VIDRIGT TUNGA LYFT.
Tack gode gud för att vi slapp stå med slägga och banka ut de 72 spätten som satt i marken.
När vi väl kommit hem upptäckte vi också att släpkärran inte kommit hem när den skulle, vilket ledde till att jag var tvungen att gå upp tidigt idag och tömma fanskapet. Tur för mig kom Elin efter ett tag och hjälpte till.
Nej, nu ska jag ner och dricka lite mer kaffe och sen surfa runt lite mer på Facebooken. Väntar spänt på lite schyssta idolbilder på Dj Deg och Adam T. Haha
Vidrigt.
Trött.
Fredagen innebar mest att stå i Karaoketältet och sjunga sex gånger då inga ville gå upp på scen, eller bara se mig och Andreas försöka sjunga Celine Dionlåtar.
Lördagen var ännu mer Karaoke där jag fick sjunga Frank Sinatras My Way (Och cirka 15 andra låtar) medan jag sprang och utnyttjade min förmån att få gratis kaffe. (Jag kan ha ruinerat Evert's Cafe)
Discot som jag och Pontus höll var bland det roligaste jag gjort. Enda missen var när ljudteknikerna råkade dra ut publikens högtalarsladd. Så medan jag och Pontus gastade till Encore slutade alla andra dansa. Måste nog varit ganska kul att se oss stå och skrika i falsett.
Och ärligt talat: Varför har jag inte tröttnat på att se folks reaktion på Evil Activities?
Svar: För att det alltid kommer vara lika roligt.
Söndagen var däremot vidrig. Så fort alla deltagarna åkt hem kom ett monsunregn på besök och förvandlade hela cirkustältet till en gyttjepöl. Vilket gjorde ett svårt jobb ännu svårare när vi skulle ta ner fanskapet. VIDRIGT TUNGA LYFT.
Tack gode gud för att vi slapp stå med slägga och banka ut de 72 spätten som satt i marken.
När vi väl kommit hem upptäckte vi också att släpkärran inte kommit hem när den skulle, vilket ledde till att jag var tvungen att gå upp tidigt idag och tömma fanskapet. Tur för mig kom Elin efter ett tag och hjälpte till.
Nej, nu ska jag ner och dricka lite mer kaffe och sen surfa runt lite mer på Facebooken. Väntar spänt på lite schyssta idolbilder på Dj Deg och Adam T. Haha
30 Augusti 2009
Sitter på vårat svinvarma kontor och roar mig med att läsa sommarperiodernas skvallerpress från -95. Det är något vackert när man inser hur mycket som försvunnit under åren. Och när Nicklas får något glansigt i ögonen och smyger in till sig själv.
Annars har vi nya fyra volontärer mest skrivit ut nya papper, rensat i Helgarpärmar och ställt viktiga frågor till varandra.
"Ring mig om det krisarlistan, Adam, skriver du ut en ny?" Där jag frös till och försökte komma på hur man gör raka linjer i Word. Japp, jag är ganska värdelös.
"Vi behöver en blogg!" Då Nicklas dök upp och direkt hotade med att vi inte får pilla med någonting i den stilen förrän vi pratar med Christer.
"Helgare för V.38 då?" Våran plan är att ha helgare klara fram tills vecka 42 innan nästa helg. Bara för att visa hur bra vi är.
"Får jag låna dina stödord?" Vi har minnen som guldfiskar. Seriöst. Brandreglerna har man hört 40 gånger men att stå upp och säga dem gör våra huvuden lika blanka som våra nya skyltar. (Utom min, som jag redan repat)
Kaffekopparna har jag redan börjat samla på. Fruktar den dagen när jag blir för lat för att gå ner för att hämta kaffe och istället börjar dagen med att fylla en termos. Blir magsår vecka 40.
Värt att nämna är att jag genomgått en radikal förändring i min stil. Jag kommer lägga upp bilder för att alla ska förstå just hur radikal!
FYFAN FÖR FAKKING JÄVLA TIDNINGSSTIL PÅ MITT SKRIVANDE IDAG!
Och låtar? Jag har inget internet eller musik. Släng på radion.
Annars har vi nya fyra volontärer mest skrivit ut nya papper, rensat i Helgarpärmar och ställt viktiga frågor till varandra.
"Ring mig om det krisarlistan, Adam, skriver du ut en ny?" Där jag frös till och försökte komma på hur man gör raka linjer i Word. Japp, jag är ganska värdelös.
"Vi behöver en blogg!" Då Nicklas dök upp och direkt hotade med att vi inte får pilla med någonting i den stilen förrän vi pratar med Christer.
"Helgare för V.38 då?" Våran plan är att ha helgare klara fram tills vecka 42 innan nästa helg. Bara för att visa hur bra vi är.
"Får jag låna dina stödord?" Vi har minnen som guldfiskar. Seriöst. Brandreglerna har man hört 40 gånger men att stå upp och säga dem gör våra huvuden lika blanka som våra nya skyltar. (Utom min, som jag redan repat)
Kaffekopparna har jag redan börjat samla på. Fruktar den dagen när jag blir för lat för att gå ner för att hämta kaffe och istället börjar dagen med att fylla en termos. Blir magsår vecka 40.
Värt att nämna är att jag genomgått en radikal förändring i min stil. Jag kommer lägga upp bilder för att alla ska förstå just hur radikal!
FYFAN FÖR FAKKING JÄVLA TIDNINGSSTIL PÅ MITT SKRIVANDE IDAG!
Och låtar? Jag har inget internet eller musik. Släng på radion.
23 Augusti 2009 (2 Sept enligt datorn)
Som man kan gissa av titeln så har mina datorproblem knappast minskat sen senast. Men istället för att pladdra på om massa tekniskt bajs direkt sparar jag det.
I cirka två minuter.
Jag har äntligen fått mitt rum. Numera bor jag på i rum 118, Paviljong 2, Kyrkvägen 2 Rättvik. Igår imponerade jag på mig själv genom att packa upp allt jag hade, organisera det enligt vad jag hoppas kommer vara logisk ordning. Det enda jag inte orkade med var alla strumpor som jag dumpade i en hög på golvet. Så det är vad jag gjorde idag istället. Det började med att jag la upp alla strumpor, undersökte dem efter hål i hälen och liknande, sedan mätte, undersökte material för att hitta allas partner.
Till slut blev jag så förbannad att jag slängde hälften.
Vilket jag antagligen kommer ångra när jag glömt skriva upp mig på tvättlistan.
Resten av dagen hade jag tänkt att kolla på Battle Royale 2, men fanskapet är ju på Japanska, vilket jag inte insåg förrän efter 5 minuter. (Jag har aldrig påstått att jag är särskilt snabb på att uppfatta språk)
De kvällar jag hunnit spendera här har jag suttit i gästrumsflygeln med datorn i högsta hugg för att jaga drivrutiner och program för att få min dator att först av allt acceptera nätverkskabeln och för det andra att få den användbar. Just nu har jag ingenting förutom 4 filmer, 2 spel från mitten av 90talet och en alltid öppen kontrollpanel.
Nej, jag kan inte ens spela Windowsspelen, då datorn inte har drivrutiner till grafikkortet.
Den enda musiken jag har kommer från radion, vilket inte alltid är dåligt då det är Onehitwonderhelg. Urhärligt att höra "I am the one and only"
Fast egentligen kan jag ju bara skicka datorn till min nyfunna supporterkille. En dag hos honom och min lilla dator (som ska döpas, jag vet bara inte till vad) skulle fungera perfekt. Men det är någonting charmigt med att försöka själv. Om inte annat lär jag mig en hel del om hur datorer fungerar.
Jag vill väl bara gå tillbaka till mitt rum, starta om datorn och se om jag laddade ner rätt drivrutiner den här gången.
Då kommer det kännas som om Janina Wissler just slog sönder väggen in till mitt rum och kom in med skaparen till remixen. Bara för att sedan använda släggan på fanskapet.
Remixen
Det värsta är att jag nästan kommer spela fanskapet.
Take a good hard look at the motherfakking boat!
I cirka två minuter.
Jag har äntligen fått mitt rum. Numera bor jag på i rum 118, Paviljong 2, Kyrkvägen 2 Rättvik. Igår imponerade jag på mig själv genom att packa upp allt jag hade, organisera det enligt vad jag hoppas kommer vara logisk ordning. Det enda jag inte orkade med var alla strumpor som jag dumpade i en hög på golvet. Så det är vad jag gjorde idag istället. Det började med att jag la upp alla strumpor, undersökte dem efter hål i hälen och liknande, sedan mätte, undersökte material för att hitta allas partner.
Till slut blev jag så förbannad att jag slängde hälften.
Vilket jag antagligen kommer ångra när jag glömt skriva upp mig på tvättlistan.
Resten av dagen hade jag tänkt att kolla på Battle Royale 2, men fanskapet är ju på Japanska, vilket jag inte insåg förrän efter 5 minuter. (Jag har aldrig påstått att jag är särskilt snabb på att uppfatta språk)
De kvällar jag hunnit spendera här har jag suttit i gästrumsflygeln med datorn i högsta hugg för att jaga drivrutiner och program för att få min dator att först av allt acceptera nätverkskabeln och för det andra att få den användbar. Just nu har jag ingenting förutom 4 filmer, 2 spel från mitten av 90talet och en alltid öppen kontrollpanel.
Nej, jag kan inte ens spela Windowsspelen, då datorn inte har drivrutiner till grafikkortet.
Den enda musiken jag har kommer från radion, vilket inte alltid är dåligt då det är Onehitwonderhelg. Urhärligt att höra "I am the one and only"
Fast egentligen kan jag ju bara skicka datorn till min nyfunna supporterkille. En dag hos honom och min lilla dator (som ska döpas, jag vet bara inte till vad) skulle fungera perfekt. Men det är någonting charmigt med att försöka själv. Om inte annat lär jag mig en hel del om hur datorer fungerar.
Jag vill väl bara gå tillbaka till mitt rum, starta om datorn och se om jag laddade ner rätt drivrutiner den här gången.
Då kommer det kännas som om Janina Wissler just slog sönder väggen in till mitt rum och kom in med skaparen till remixen. Bara för att sedan använda släggan på fanskapet.
Remixen
Det värsta är att jag nästan kommer spela fanskapet.
Take a good hard look at the motherfakking boat!
21 Augusti 2009
Jag hatar datorer och allt som har med dem att göra.
Att laga min gamla trotjänare verkade vara en enkel grej från början, bara att ta den till en expert som skulle återställa allt och ge mig den lika fin som den dag jag köpte den.
Jag och Dennis tog oss ut till Bjurhovda för att hitta killen.
JAG FAKKING HATAR JÄVLA BJURHOVDA! Jag kan inte vara där mer än två sekunder innan jag gått vilse. Den dumma jävla arkitektfan som ritade Bjurhovda måste knarkat.
Efter en timmes förvirrad jakt hittade vi killen, som efter två minuter visste vad som var felet.
Tyvärr hade jag på någon vänster tagit sönder hårddisken.
Direkt ner på stan och köpa ny på Datacorner då, där jag slog till med 500GB, bara för att.
Och då var det ju bara att smälla in den!
Jo, bara man hittar en skruvmejsel modell pissliten.
Ytterligare en timmes letande hemma hos mor, där vi till slut lyckades ersätta hårddisken och installera Vista. LYCKA!
Not.
För min dator har inga drivrutiner. Någonstans.
Det betyder att jag inte kan komma åt nätet.
Tre timmars letande på internet på dennis dator gav mig drivrutiner till trådlöst nätverk, men datorn förstår inte någonting om man trycker in en nätverskabel. Den känner inte ens av internet som vill strömma in i heligt kaos.
Ok tänker jag, det kan jag nog lösa i framtiden.
Åker upp till Rättvik och ska i alla fall installera något spel jag kan roa mig med under tiden. Men nej, uppenbarligen är datorn så uppfuckad utan allla uppdateringar att den tror att Directx är installerat. Vilket betyder att jag inte kan spela något spel. (YAY! FICK EN BULLE! EUREKA!)
Här tänkte jag hitta dagens låt, men som vanligt: FAKKING JÄVLA SKITYOUTUBE OCH FAKKING JÄVLA COVERS OCH REMIXER!
Nej, nu skiter jag i det här och äter min bulle.
Orörd.
Att laga min gamla trotjänare verkade vara en enkel grej från början, bara att ta den till en expert som skulle återställa allt och ge mig den lika fin som den dag jag köpte den.
Jag och Dennis tog oss ut till Bjurhovda för att hitta killen.
JAG FAKKING HATAR JÄVLA BJURHOVDA! Jag kan inte vara där mer än två sekunder innan jag gått vilse. Den dumma jävla arkitektfan som ritade Bjurhovda måste knarkat.
Efter en timmes förvirrad jakt hittade vi killen, som efter två minuter visste vad som var felet.
Tyvärr hade jag på någon vänster tagit sönder hårddisken.
Direkt ner på stan och köpa ny på Datacorner då, där jag slog till med 500GB, bara för att.
Och då var det ju bara att smälla in den!
Jo, bara man hittar en skruvmejsel modell pissliten.
Ytterligare en timmes letande hemma hos mor, där vi till slut lyckades ersätta hårddisken och installera Vista. LYCKA!
Not.
För min dator har inga drivrutiner. Någonstans.
Det betyder att jag inte kan komma åt nätet.
Tre timmars letande på internet på dennis dator gav mig drivrutiner till trådlöst nätverk, men datorn förstår inte någonting om man trycker in en nätverskabel. Den känner inte ens av internet som vill strömma in i heligt kaos.
Ok tänker jag, det kan jag nog lösa i framtiden.
Åker upp till Rättvik och ska i alla fall installera något spel jag kan roa mig med under tiden. Men nej, uppenbarligen är datorn så uppfuckad utan allla uppdateringar att den tror att Directx är installerat. Vilket betyder att jag inte kan spela något spel. (YAY! FICK EN BULLE! EUREKA!)
Här tänkte jag hitta dagens låt, men som vanligt: FAKKING JÄVLA SKITYOUTUBE OCH FAKKING JÄVLA COVERS OCH REMIXER!
Nej, nu skiter jag i det här och äter min bulle.
Orörd.
18 Augusti 2009
Jag hade här som vanligt tänkt skriva min klassiska "Jag hatar fan banken/bussystemet i Västerås/friidrottssändingarna/Ghulab Thai nere på hörnet/Att spela kort med grabbarna/Livet" men det tänker jag faktiskt inte göra! Istället tänker jag faktiskt skriva om något jag gillar.
Japp.
Alldeles strax.
Eh...
Jo! Jag gillar ju friidrott. Sjukt trevligt att titta på sändningen i bakgrunden medan jag lyssnar på Tiesto och skriver det här. Friidrott är verkligen alltid trevligt att titta på, även om man egentligen bara bryr sig om finalerna. Synd att jag aldrig provade på det, för jag hade fan krossat allt motstånd i Gång. Bara igår gick jag från Vetterstorp till Café Stugan nere på stan på 15 minuter blankt. Alla Västeråsare borde uppskatta hur awesome det är.
Fast samtidigt är Gång en av de löjligaste sporterna som finns. Har någon tittat på deras huvuden? Gör det för fan. Ser ut som de har gumminackar. Oerhört roligt.
Tyvärr kommer även i gång experterna och börjar prata om att Gångkillarna, ja,dom går fort och killen längst fram, ja, han leder! Tack experter, vad skulle jag gjort utan er?
Nu kom Dennis hit. Dagen börjar redan ordna upp sig. Ska ringa hans farbror som ska använda magic computer skillz of Doom för att fixa ihop min dator igen, som tvärdog i slutet av P1. Jag är lite stolt över mig själv för att jag inte haft någon som helst abstinens från mitt vanliga datorspelande. Jag kanske blivit lite mogen.
Imorgon är det sista kvällen med gänget, där jag och några glada vänner ska sitta på Pitchers och sjunga vackra sånger. Sedan en lugn hemmakväll med packning innan jag drar upp. Äntligen!
Driving to heaven
Japp.
Alldeles strax.
Eh...
Jo! Jag gillar ju friidrott. Sjukt trevligt att titta på sändningen i bakgrunden medan jag lyssnar på Tiesto och skriver det här. Friidrott är verkligen alltid trevligt att titta på, även om man egentligen bara bryr sig om finalerna. Synd att jag aldrig provade på det, för jag hade fan krossat allt motstånd i Gång. Bara igår gick jag från Vetterstorp till Café Stugan nere på stan på 15 minuter blankt. Alla Västeråsare borde uppskatta hur awesome det är.
Fast samtidigt är Gång en av de löjligaste sporterna som finns. Har någon tittat på deras huvuden? Gör det för fan. Ser ut som de har gumminackar. Oerhört roligt.
Tyvärr kommer även i gång experterna och börjar prata om att Gångkillarna, ja,dom går fort och killen längst fram, ja, han leder! Tack experter, vad skulle jag gjort utan er?
Nu kom Dennis hit. Dagen börjar redan ordna upp sig. Ska ringa hans farbror som ska använda magic computer skillz of Doom för att fixa ihop min dator igen, som tvärdog i slutet av P1. Jag är lite stolt över mig själv för att jag inte haft någon som helst abstinens från mitt vanliga datorspelande. Jag kanske blivit lite mogen.
Imorgon är det sista kvällen med gänget, där jag och några glada vänner ska sitta på Pitchers och sjunga vackra sånger. Sedan en lugn hemmakväll med packning innan jag drar upp. Äntligen!
Driving to heaven
17 Augusti 2009
Jag är verkligen urusel på att komma ihåg bloggen.
Sedan senast har jag roat mig med att supa skallen i atomer och kolla hur länge jag överlever på en diet bestående av skräpmat och snus. Gått överraskande bra, även om kontot fick ångest redan andra semesterveckan.
Att ha semester när alla andra jobbar är nog bland det tråkigaste som finns. När alla andra gör något vettigt på dagarna sitter jag och dricker kaffe och läser Frans G Bengtssons Karl XII, som ärligt talat var bättre första gången jag läste den. Sedan, på kvällen är den enda stora planen att ta en kaffe på stan. För mig är det ungefär som att dricka äckligare kaffe 500m bort och betala för skiten.
Jag hatar fan kaffet man köper mer än livet självt. Enda gången jag druckit riktigt gott kaffe ute var på McDonalds i Florens,men det kanske också är för att italienarna inte kan misslyckas med kaffe. Italien är för kaffe vad Bolt är för att springa lite för fort än vad man kan förstå.
Herrejävlar. Det är det enda jag kunde säga 9.58 sekunder efter att han exploderade. För det är det enda ord jag kunde komma på.
Alla trodde att det skulle vara ett spännande lopp mellan Gay och Bolt, där Gay skulle kämpa för att hålla Bolt bakom sig och sedan bli omsprungen på linjen.
Inte fan trodde man att Bolt skulle ta ledningen och ha ett eget privat lopp. Han kunde lika gärna nästa år få en egen bana och en guldmedalj: "Här är medaljen, silverloppet går sen. Vad ska du slakta rekordet med nu då?"
Det enda som förstörde min extas var när Nyheterna berättade att loppet just gått. Jag menar, vem fan tittade inte på det?. Jag önskar nästan att jag stått på en innergård bland massa lägenheter bara för att höra allas vrål.
Och efter Nyheterna skulle analysen börja.
"Ja, du herr expert, vad säger du om loppet?"
"Nej, men det gick ju väldigt fort."
"Ja, verkligen, men om du skulle beskriva det här ögonblicket?"
"Nej, men det är ju kul."
Och så vidare.FÖR I HELVETE ERA JÄVLA RÖVHATTAR! HUR FAN KAN MAN KALLA SIG EXPERT NÄR MAN INTE PÅ NÅGOT SÄTT KAN GE EN DJUPARE INSIKT ÄN JAG FÅR NÄR JAG SITTER OCH SKITER EFTER EN KROGENKVÄLL? TA ERA FAKKING KOMMENTARER, ÅK HEM, TÄNK ÖVER ERA JÄVLA MYRLIV OCH GRÅT. GRÅT!
Bara Wikegård kan faktiskt ge vettiga kommentarer. Varför? För att han förstår sporten han är expert på. Det kan hjälpa.
Utan Wikipedia skulle alla andra experter vara körda. (Det faktum att de hela tävlingen försökte få fram varför amerikanarna hade "JO" på sina uniformer och sedan gav upp är bara askul, då det fanimej stod i DN. Go Svenska Experter!)
Det enda ljusa med att inte ha något att göra är mina evigt sena kvällar hemma hos Dennis, där vi sitter och spelar Heroes 3 och Munchkin hela nätterna och sedan käkar ungkarlsfrukost bestående av öl eller cola och chips.
Blir antagligen en till sådan kväll den här veckan innan jag åker upp till Rättvik. Äntligen! Jag har klättrat på väggarna mer än Gregor Samsa.
SLÅ DIG NER!
Sedan senast har jag roat mig med att supa skallen i atomer och kolla hur länge jag överlever på en diet bestående av skräpmat och snus. Gått överraskande bra, även om kontot fick ångest redan andra semesterveckan.
Att ha semester när alla andra jobbar är nog bland det tråkigaste som finns. När alla andra gör något vettigt på dagarna sitter jag och dricker kaffe och läser Frans G Bengtssons Karl XII, som ärligt talat var bättre första gången jag läste den. Sedan, på kvällen är den enda stora planen att ta en kaffe på stan. För mig är det ungefär som att dricka äckligare kaffe 500m bort och betala för skiten.
Jag hatar fan kaffet man köper mer än livet självt. Enda gången jag druckit riktigt gott kaffe ute var på McDonalds i Florens,men det kanske också är för att italienarna inte kan misslyckas med kaffe. Italien är för kaffe vad Bolt är för att springa lite för fort än vad man kan förstå.
Herrejävlar. Det är det enda jag kunde säga 9.58 sekunder efter att han exploderade. För det är det enda ord jag kunde komma på.
Alla trodde att det skulle vara ett spännande lopp mellan Gay och Bolt, där Gay skulle kämpa för att hålla Bolt bakom sig och sedan bli omsprungen på linjen.
Inte fan trodde man att Bolt skulle ta ledningen och ha ett eget privat lopp. Han kunde lika gärna nästa år få en egen bana och en guldmedalj: "Här är medaljen, silverloppet går sen. Vad ska du slakta rekordet med nu då?"
Det enda som förstörde min extas var när Nyheterna berättade att loppet just gått. Jag menar, vem fan tittade inte på det?. Jag önskar nästan att jag stått på en innergård bland massa lägenheter bara för att höra allas vrål.
Och efter Nyheterna skulle analysen börja.
"Ja, du herr expert, vad säger du om loppet?"
"Nej, men det gick ju väldigt fort."
"Ja, verkligen, men om du skulle beskriva det här ögonblicket?"
"Nej, men det är ju kul."
Och så vidare.FÖR I HELVETE ERA JÄVLA RÖVHATTAR! HUR FAN KAN MAN KALLA SIG EXPERT NÄR MAN INTE PÅ NÅGOT SÄTT KAN GE EN DJUPARE INSIKT ÄN JAG FÅR NÄR JAG SITTER OCH SKITER EFTER EN KROGENKVÄLL? TA ERA FAKKING KOMMENTARER, ÅK HEM, TÄNK ÖVER ERA JÄVLA MYRLIV OCH GRÅT. GRÅT!
Bara Wikegård kan faktiskt ge vettiga kommentarer. Varför? För att han förstår sporten han är expert på. Det kan hjälpa.
Utan Wikipedia skulle alla andra experter vara körda. (Det faktum att de hela tävlingen försökte få fram varför amerikanarna hade "JO" på sina uniformer och sedan gav upp är bara askul, då det fanimej stod i DN. Go Svenska Experter!)
Det enda ljusa med att inte ha något att göra är mina evigt sena kvällar hemma hos Dennis, där vi sitter och spelar Heroes 3 och Munchkin hela nätterna och sedan käkar ungkarlsfrukost bestående av öl eller cola och chips.
Blir antagligen en till sådan kväll den här veckan innan jag åker upp till Rättvik. Äntligen! Jag har klättrat på väggarna mer än Gregor Samsa.
SLÅ DIG NER!
31 Juli 2009
Jag hade för 10 min sedan skrivit ett långt fint inlägg där jag beskrev varför Jamba och Samsung är världens vidrigaste saker som har med mobiltelefoni att göra, tills datorn bara dog på mig. Det kan bara betyda att konspirationen har hunnit ikapp mig. Det är kört. Samsung har tagit över världen. För int fan har Jamba det.
Anledning? Jamba-mannen. Det är fan synd om honom.
Varje gång jag tittar på MTV (Här letade jag efter Knock you Down med Keri Hilson, Kanye och Ne-yo för att ha låten idag klar, men DET ENDA FAKKING SAKEN SOM FINNS ÄR JÄVLA RÖVREMIXER OCH FAKKING COVERS MED INDIER! JAG VILL INTE HÖRA ER SJUNGA JÄVLA BAJSCOVER MED ERA DÅLIGA RÖSTER!)
Var var jag?
Just jag. Varje gång jag tittar på MTV kommer ju den förbannade reklamen in en gång var tioende minut. Då kommer Jamba direkt och berättar hur man kan pimpa upp sin mobil.
"Paristornet! Ladda ner den söta nallen till din nalle!"
Det sorgligaste är inte det, utan att efter 22 kommer också alla "sexiga" klipp till mobilen. Som att alla fjortonåringar försvann vid 22. Tjena. Då glor dem på Scarred.
Jag tycker synd om Jamba-mannen. Han måste fan undra vad som hände med sitt liv. Eller så kanske han faktiskt är Satan.
Och är det bara min kompiskrets som inte kan förfesta tillsammans?
Jo, visst kan vi sitta ner och prata och ha trevligt, men musiken är den eviga frågan då alla bryr sig lika mycket om den.
Matte vill ha Uggla, Totta, Nationalteatern, Meduza osv. Svensk schwung så att säga.
Tofflan vill ha alla de där rock/punk-stilarna som alla har olika namn bara för att basgången går en halv takt snabbare eller något.
Johan vill ha musik av band som heter Satyricon, Saturnicon, Sabaton eller Dödens Tjänare.
Dennis vill ha techno.
Jag? Jag har ju på senaste tiden blivit en riktigt bashora, så jag vill ha dansgolvsmusik. Även om det betyder dansgolv i stil med What is Love och Gräver guld.
Våra förfester blir då en enda salig blandning när alla försöker få igenom sin musiksmak vilket gör att alla andra lider. Till slut brukar jag smacka på en retrolista så att alla faktiskt blir lite smått nöjda, utom Johan som vägrar lyssna på musik där man kan höra vad sångaren sjunger.
(Här började jag leta efter en låt i allmänhet, men YOTUBE FAKKING DRUNKNAR I FAKKING COVERMUSIK! JAG HATAR ER OCH ERA JÄVLA COVERS! SKRIV EN EGEN LÅTJÄVEL, SKAFFA SKIVKONTRAKT, SPELA DEN PÅ MTV. OCH NEJ, ALLA JÄVLA VIDEOBLOGGARE, ANVÄND DET SKRIVNA FAKKING ORDET!)
Jag hatar fan människor mer än livet självt.
Istället blir det min gamla hjälte och idol.
Knatten FÖRIFAN!
Jag vill bli som Knatten när jag blir stor. Om inte annat för att Knatten säger "W00T" när Knatten blir petad på med en pinne.
Anledning? Jamba-mannen. Det är fan synd om honom.
Varje gång jag tittar på MTV (Här letade jag efter Knock you Down med Keri Hilson, Kanye och Ne-yo för att ha låten idag klar, men DET ENDA FAKKING SAKEN SOM FINNS ÄR JÄVLA RÖVREMIXER OCH FAKKING COVERS MED INDIER! JAG VILL INTE HÖRA ER SJUNGA JÄVLA BAJSCOVER MED ERA DÅLIGA RÖSTER!)
Var var jag?
Just jag. Varje gång jag tittar på MTV kommer ju den förbannade reklamen in en gång var tioende minut. Då kommer Jamba direkt och berättar hur man kan pimpa upp sin mobil.
"Paristornet! Ladda ner den söta nallen till din nalle!"
Det sorgligaste är inte det, utan att efter 22 kommer också alla "sexiga" klipp till mobilen. Som att alla fjortonåringar försvann vid 22. Tjena. Då glor dem på Scarred.
Jag tycker synd om Jamba-mannen. Han måste fan undra vad som hände med sitt liv. Eller så kanske han faktiskt är Satan.
Och är det bara min kompiskrets som inte kan förfesta tillsammans?
Jo, visst kan vi sitta ner och prata och ha trevligt, men musiken är den eviga frågan då alla bryr sig lika mycket om den.
Matte vill ha Uggla, Totta, Nationalteatern, Meduza osv. Svensk schwung så att säga.
Tofflan vill ha alla de där rock/punk-stilarna som alla har olika namn bara för att basgången går en halv takt snabbare eller något.
Johan vill ha musik av band som heter Satyricon, Saturnicon, Sabaton eller Dödens Tjänare.
Dennis vill ha techno.
Jag? Jag har ju på senaste tiden blivit en riktigt bashora, så jag vill ha dansgolvsmusik. Även om det betyder dansgolv i stil med What is Love och Gräver guld.
Våra förfester blir då en enda salig blandning när alla försöker få igenom sin musiksmak vilket gör att alla andra lider. Till slut brukar jag smacka på en retrolista så att alla faktiskt blir lite smått nöjda, utom Johan som vägrar lyssna på musik där man kan höra vad sångaren sjunger.
(Här började jag leta efter en låt i allmänhet, men YOTUBE FAKKING DRUNKNAR I FAKKING COVERMUSIK! JAG HATAR ER OCH ERA JÄVLA COVERS! SKRIV EN EGEN LÅTJÄVEL, SKAFFA SKIVKONTRAKT, SPELA DEN PÅ MTV. OCH NEJ, ALLA JÄVLA VIDEOBLOGGARE, ANVÄND DET SKRIVNA FAKKING ORDET!)
Jag hatar fan människor mer än livet självt.
Istället blir det min gamla hjälte och idol.
Knatten FÖRIFAN!
Jag vill bli som Knatten när jag blir stor. Om inte annat för att Knatten säger "W00T" när Knatten blir petad på med en pinne.
29 Juli 2009
Jag fakkin hatar att köpa mobiltelefon.
Som de flesta vet, har jag den enkla uppfattningen att om min nuvarande telefon fungerar, så behöver jag inte en ny. Därför har jag i mitt liv bara köpt en enda telefon, vilken jag plockade upp från ett ställe i Geneve 2004. Innan den hade jag en så kallad tegelsten i två år, som faktiskt fortfarande fungerar. (They just don't make them as well as they used to)
Den fina telefonen jag köpte i Geneve var faktiskt en ny en med massa coola finesser, som färgskärm och internetuppkoppling och kamera osv. Och den fungerade bra ända fram tills december 2008. Det är fyra år utan att jag bytte mobil. Nu är den i batteriinsamlingen då allt dog på samma gång på den.
Jag fick en mobil av min far som han hade köpt 2005, men den kan man inte prata i, för då dör batteriet.
Med andra ord var det med tungt hjärta jag gav mig ut för att hitta en billig och förhoppningsvis bra telefon. Jag menar, det borde finnas billiga på alla jävla mobilaffärer?
I helvete heller.
Telias billigaste var 1500 och var en telefon för pensionärer som bara ville ringa. Och inte en enda förstående min när jag undrade om jag kunde få en mobil där batteritid och levnadstid är det viktigaste.
Vem fan behöver egentligen alla jävla grejer på mobilen? Eller har jag bara missat det sjukt braiga att ha en minilaptop som kostar skjortan och kommer dö på mig inom ett år? Som att köpa tegelstenar för pengarna och sedan stapla dem i tre lika stora högar. Det är bara onödigt och ingen borde förstå dig.
Till slut hittade jag faktiskt tre olika mobiler på the Phone House. Alla kostade 399 om jag behöll mitt comviqkort, vilket jag kunde acceptera ganska snabbt. Fast försäljaren var lite oförstående när han förstod att jag faktiskt hade råd med en av de nya, Iphoneliknande sakerna.
Är det bara jag som bara vill ringa och smsa på min lilla mobil? Eller har jag redan blivit en gnällig gammal gubbe? Den enda bestående funktionen bluetooth gav oss var att folk nu skickar bögporr till andra mobiler på tåg och bussar. Den enda funktionen jag faktiskt gillar är kalender, men den lyckas ju också mobiltillverkarna fucka upp.
När jag gick tillbaka till Phonehouse för att hämta ut den träffade jag en sjukt otrevlig försäljare, som mest verkade tycka jag var dum i huvudet.
"Är min telefon inne än?"
"När köpte du den?"
"Igår, killen då sa att den kunde komma idag, så har eran leverans kommit?"
"Du vet att lagerkillarna inte jobbar så sent på söndag va?"
"Jo, men har eran leverans kommmit? Enligt datorn skulle den komma idag."
"Den kommer nog inte förrän på torsdag."
"Torsdag? Eran leverans kommer ju på måndagar och onsdagar?"
"Ja, men vi packar inte upp den förrän torsdag."
"Måndagens också?"'
"......"
"Jag kanske ska återkomma?"
"Vad är ditt telefonnummer så vi kan nå dig?"
"021-xxxxxxx, även om jag inte är hemma så mycket."
"Ditt mobilnummer då?"
"Ja....den är ju trasig. Annars skulle jag ju inte behöva en ny eller?"
Där förlorade jag henne helt.
Jag har en känsla att jag inte kommer få min telefon förrän det är dags att åka upp till Rättvik igen.
One two three four! RUMBA!
Som de flesta vet, har jag den enkla uppfattningen att om min nuvarande telefon fungerar, så behöver jag inte en ny. Därför har jag i mitt liv bara köpt en enda telefon, vilken jag plockade upp från ett ställe i Geneve 2004. Innan den hade jag en så kallad tegelsten i två år, som faktiskt fortfarande fungerar. (They just don't make them as well as they used to)
Den fina telefonen jag köpte i Geneve var faktiskt en ny en med massa coola finesser, som färgskärm och internetuppkoppling och kamera osv. Och den fungerade bra ända fram tills december 2008. Det är fyra år utan att jag bytte mobil. Nu är den i batteriinsamlingen då allt dog på samma gång på den.
Jag fick en mobil av min far som han hade köpt 2005, men den kan man inte prata i, för då dör batteriet.
Med andra ord var det med tungt hjärta jag gav mig ut för att hitta en billig och förhoppningsvis bra telefon. Jag menar, det borde finnas billiga på alla jävla mobilaffärer?
I helvete heller.
Telias billigaste var 1500 och var en telefon för pensionärer som bara ville ringa. Och inte en enda förstående min när jag undrade om jag kunde få en mobil där batteritid och levnadstid är det viktigaste.
Vem fan behöver egentligen alla jävla grejer på mobilen? Eller har jag bara missat det sjukt braiga att ha en minilaptop som kostar skjortan och kommer dö på mig inom ett år? Som att köpa tegelstenar för pengarna och sedan stapla dem i tre lika stora högar. Det är bara onödigt och ingen borde förstå dig.
Till slut hittade jag faktiskt tre olika mobiler på the Phone House. Alla kostade 399 om jag behöll mitt comviqkort, vilket jag kunde acceptera ganska snabbt. Fast försäljaren var lite oförstående när han förstod att jag faktiskt hade råd med en av de nya, Iphoneliknande sakerna.
Är det bara jag som bara vill ringa och smsa på min lilla mobil? Eller har jag redan blivit en gnällig gammal gubbe? Den enda bestående funktionen bluetooth gav oss var att folk nu skickar bögporr till andra mobiler på tåg och bussar. Den enda funktionen jag faktiskt gillar är kalender, men den lyckas ju också mobiltillverkarna fucka upp.
När jag gick tillbaka till Phonehouse för att hämta ut den träffade jag en sjukt otrevlig försäljare, som mest verkade tycka jag var dum i huvudet.
"Är min telefon inne än?"
"När köpte du den?"
"Igår, killen då sa att den kunde komma idag, så har eran leverans kommit?"
"Du vet att lagerkillarna inte jobbar så sent på söndag va?"
"Jo, men har eran leverans kommmit? Enligt datorn skulle den komma idag."
"Den kommer nog inte förrän på torsdag."
"Torsdag? Eran leverans kommer ju på måndagar och onsdagar?"
"Ja, men vi packar inte upp den förrän torsdag."
"Måndagens också?"'
"......"
"Jag kanske ska återkomma?"
"Vad är ditt telefonnummer så vi kan nå dig?"
"021-xxxxxxx, även om jag inte är hemma så mycket."
"Ditt mobilnummer då?"
"Ja....den är ju trasig. Annars skulle jag ju inte behöva en ny eller?"
Där förlorade jag henne helt.
Jag har en känsla att jag inte kommer få min telefon förrän det är dags att åka upp till Rättvik igen.
One two three four! RUMBA!
13 Juli 2009
Ja. Jag mår lite psykist dåligt varje gång jag loggar in för att skriva bara för att skriva något. Speciellt när det enda som händer på Stiftsgården är internt. Förslag på saker jag kunde skriva var följande:
"Mafia Wars är ju alltid kul."
"Skriv om när vi spelade Munchkin och du fick Bad stuff som gjorde så att du satt och skrek FÅR JAG HJÄLPA DIG?"
"KAN DU HJÄLPA MIG?"
"Storstädningen är ju alltid rolig att skriva om. Speciellt när vi alla skrek på dig för att alla behövde hjälp samtidigt."
"Mafia Wars är ju faktiskt alltid kul."
"Cafékvällarna och alla internskämt man drar just den kvällen. Som nu ikväll när vi skulle göra det mest opolitiskt korrekta korsordet någonsin. Typ ; "Bra ved"= Jude"
"Om hur mycket du älskar pigorna."
"Om hur rädda konfirmanderna är för dig."
"Mafia Wars är ju faktiskt jättekul."
"Musiken du lyssnar på."
"Varför du inte spelar Bengtboll längre."
"Hur en dag på jobbet ser ut, med klockslag och allt."
"Varför du alltid glömmer bort att äta på jobbet." (FÖR ATT JAG FUCKING JOBBAR HELA TIDEN)
"Mafia Wars är lite småtråkigt."
"Men du, skriv om när vi spelade Carcassone och jag stal din feta stad rakt framför näsan på dig."
"Munchkin Quest och att du aldrig fick spela det."
"NHLmatcherna?"
"MW!"
Om någon förstår ens en av sakerna på listan. Grattis.
Ikväll hade jag tänkt gå ner på Statoil och köpa en mosbricka, bara för att ha något att göra och för att jag äter sjukt dåligt. På en dag äter jag en rejäl frukost, sen småäter jag lite då och då, sen sover jag och gör samma sak nästa dag. Mina pigor är övertygade om att jag är en maskin som går på kaffe och snus.
Konfirmationen kommer med stormsteg. Tyvärr ser det ut att bli regn. Det är en katastrof i min värld.
Men mest vill jag faktiskt hem till Västerås. Det räcker med Stiftsgården för tillfället.
Hit the floor!
"Mafia Wars är ju alltid kul."
"Skriv om när vi spelade Munchkin och du fick Bad stuff som gjorde så att du satt och skrek FÅR JAG HJÄLPA DIG?"
"KAN DU HJÄLPA MIG?"
"Storstädningen är ju alltid rolig att skriva om. Speciellt när vi alla skrek på dig för att alla behövde hjälp samtidigt."
"Mafia Wars är ju faktiskt alltid kul."
"Cafékvällarna och alla internskämt man drar just den kvällen. Som nu ikväll när vi skulle göra det mest opolitiskt korrekta korsordet någonsin. Typ ; "Bra ved"= Jude"
"Om hur mycket du älskar pigorna."
"Om hur rädda konfirmanderna är för dig."
"Mafia Wars är ju faktiskt jättekul."
"Musiken du lyssnar på."
"Varför du inte spelar Bengtboll längre."
"Hur en dag på jobbet ser ut, med klockslag och allt."
"Varför du alltid glömmer bort att äta på jobbet." (FÖR ATT JAG FUCKING JOBBAR HELA TIDEN)
"Mafia Wars är lite småtråkigt."
"Men du, skriv om när vi spelade Carcassone och jag stal din feta stad rakt framför näsan på dig."
"Munchkin Quest och att du aldrig fick spela det."
"NHLmatcherna?"
"MW!"
Om någon förstår ens en av sakerna på listan. Grattis.
Ikväll hade jag tänkt gå ner på Statoil och köpa en mosbricka, bara för att ha något att göra och för att jag äter sjukt dåligt. På en dag äter jag en rejäl frukost, sen småäter jag lite då och då, sen sover jag och gör samma sak nästa dag. Mina pigor är övertygade om att jag är en maskin som går på kaffe och snus.
Konfirmationen kommer med stormsteg. Tyvärr ser det ut att bli regn. Det är en katastrof i min värld.
Men mest vill jag faktiskt hem till Västerås. Det räcker med Stiftsgården för tillfället.
Hit the floor!
6 Juli 2009
Just nu sitter jag i Vita Lägergårdens källare, det enda stället där jag kan få tag i en acceptabel internetuppkoppling. Fruktansvärt drygt att behöva springa ner varenda gång jag känner mig tvingad att logga in för att spela Mafiawars på Facebook. Ja, jag lovade mig själv 40 gånger att aldrig prova skiten, men nu sitter jag ändå här och väntar på ny energi för att jag ska kunna levla. Nörd is me.
Vilket nog summerar de senaste två veckorna. Sedan min återvändo till Stiftsgården har jag jobbat som arbetsledare i köket. I korthet går det ut på att jag ser till att 200 personer får mat 4 gånger om dagen och att köket ser okej ut. Till min hjälp har jag förvirrade ungdomar. Otroligt nog fungerar det perfekt. Antingen är jag perfekt som en minihitler, eller så är Gud äntligen glad på mig.
När jag inte jobbar (vilket är väldigt sällan) har min tid bestått i att gömma mig på mitt rum. Då jag inte har något på datorn förutom NHL09 har jag spelat cirka 20 matcher om dagen. Det värsta är att jag fortfarande tycker det är roligt ("Undrar om jag ska flytta upp Vrbata till andrakedjan?" "Vem ska vara förstemålis? Nastiuk eller Rinne?") Sjukt viktiga frågeställningar.
Jag kan verkligen inte vänta tills jag får åka iväg till min mors stuga och bara gömma mig för mänskligheten.
Sedan väntar mig 3 veckor i Västerås där jag ska leka fattig och arbetslös. En lek som jag förövrigt är sjukt bra på.
Nej, jag har fan inte mycket mer att säga. Livet leker nästan. Oroväckande mycket. Jag förväntar mig nästan att nånting ska skita sig när som helst. Bara för att det är standard.
Och när jag gick ner för att handla snus tidigare ikväll kunde jag inte sluta lyssna på Sandstorm. Världens bästa dansgolvslåt. EVER!
I dare anyone not to start dancing.
Darude FFS
Vilket nog summerar de senaste två veckorna. Sedan min återvändo till Stiftsgården har jag jobbat som arbetsledare i köket. I korthet går det ut på att jag ser till att 200 personer får mat 4 gånger om dagen och att köket ser okej ut. Till min hjälp har jag förvirrade ungdomar. Otroligt nog fungerar det perfekt. Antingen är jag perfekt som en minihitler, eller så är Gud äntligen glad på mig.
När jag inte jobbar (vilket är väldigt sällan) har min tid bestått i att gömma mig på mitt rum. Då jag inte har något på datorn förutom NHL09 har jag spelat cirka 20 matcher om dagen. Det värsta är att jag fortfarande tycker det är roligt ("Undrar om jag ska flytta upp Vrbata till andrakedjan?" "Vem ska vara förstemålis? Nastiuk eller Rinne?") Sjukt viktiga frågeställningar.
Jag kan verkligen inte vänta tills jag får åka iväg till min mors stuga och bara gömma mig för mänskligheten.
Sedan väntar mig 3 veckor i Västerås där jag ska leka fattig och arbetslös. En lek som jag förövrigt är sjukt bra på.
Nej, jag har fan inte mycket mer att säga. Livet leker nästan. Oroväckande mycket. Jag förväntar mig nästan att nånting ska skita sig när som helst. Bara för att det är standard.
Och när jag gick ner för att handla snus tidigare ikväll kunde jag inte sluta lyssna på Sandstorm. Världens bästa dansgolvslåt. EVER!
I dare anyone not to start dancing.
Darude FFS