Hata rubriker!

Kom just hem från min gode vän som är ensam under lovet. Varit i hans hus varje kväll sedan i måndags tror jag. Till och med en tisdag när jag inte fick komma blev jag ditvingad av en blondin som hade urtråkigt. Hon drog efter bara en timme, men som den snyltare jag är stannade jag kvar och kraschade hans lilla trevliga middag med mina arbetarklassfasoner.
Har sprungit runt i hög krage sen i onsdags då en annan blondin tyckte det var jätteroligt att ge mig ett sugmärke stort som Ohio som tack för...ja. Samma onsdag försvann mer än hälften av mina öl som jag köpt för den gode vännens fest. Jag missade också största delen av festen, inklusive den del där jag borde varit och tröstat honom under en fylledepression. Det gamla vanliga, med att han inte får några flickor (Du letar aldrig!) "jag ska aldrig dricka igen" (Du dricker en öl nu!) livet suger (Det gör det fan int... Eller, jo, beroende på hur man mår.) och så vidare.
Min klassiker med bortappade cigg hände också. Kom dit med ett fullt paket. Vaknade upp dagen efter och det fanns inte. Jag misstänker som vanligt blondinen. Det är alltid en blondin med när jag förlorar öl och/eller cigg.


Andra inlägget. Eller tredje?

Ja, nu har jag mekat runt lite och fixat lite personuppgifter och en bild. Härligt värre! Av någon anledning vägrar däremot bloggen visa mig någon information av något slag. Bilder och den här häftiga lilla grafen som jag hittade. Ska vi kanske ta och hitta ett litet formulär man kan fylla i med uppgifter om sig själv någonstans på internet? Det gick uruselt faktiskt. Hoppade in på en urgammal myspace och hittade noll formulär. Kan berätta om en bra bok däremot, och en bra låt. Bok: Dune (Frank Herbert) Läser den nu, och börjar förstå varför alla hetsar upp sig över den. Låt: The Mule (The Magic Numbers) En låt som verkar ha skrivits för mig, om mig.

Vi ska alla den vägen vandra...

Det är tragiskt egentligen... Att blogga det vill säga. Att gå med i skaran av de människor som vill ha lite uppmärksamhet. Eller liknande. Nåja, i alla fall försöker jag inte med att ha en "resedagbok" eller vad det nu heter istället. Ungefär lika självförnekande som att ha helgon istället för lunar och dricka pepsi istället för cola. Bara för att liksom.

Vad kommer sägas här? Kvittar det? Jag har ingen digitalkamera, och om det kommer bilder är de nog aldrig såna jag tagit. Jag gissar att jag mer kommer använda den här som en journal för att hålla koll på saker än något folk faktiskt kan orka och vilja läsa.

Jag gissar på att jag kommer skriva någonting melodramatiskt alldeles strax.