31 Juli 2009
Jag hade för 10 min sedan skrivit ett långt fint inlägg där jag beskrev varför Jamba och Samsung är världens vidrigaste saker som har med mobiltelefoni att göra, tills datorn bara dog på mig. Det kan bara betyda att konspirationen har hunnit ikapp mig. Det är kört. Samsung har tagit över världen. För int fan har Jamba det.
Anledning? Jamba-mannen. Det är fan synd om honom.
Varje gång jag tittar på MTV (Här letade jag efter Knock you Down med Keri Hilson, Kanye och Ne-yo för att ha låten idag klar, men DET ENDA FAKKING SAKEN SOM FINNS ÄR JÄVLA RÖVREMIXER OCH FAKKING COVERS MED INDIER! JAG VILL INTE HÖRA ER SJUNGA JÄVLA BAJSCOVER MED ERA DÅLIGA RÖSTER!)
Var var jag?
Just jag. Varje gång jag tittar på MTV kommer ju den förbannade reklamen in en gång var tioende minut. Då kommer Jamba direkt och berättar hur man kan pimpa upp sin mobil.
"Paristornet! Ladda ner den söta nallen till din nalle!"
Det sorgligaste är inte det, utan att efter 22 kommer också alla "sexiga" klipp till mobilen. Som att alla fjortonåringar försvann vid 22. Tjena. Då glor dem på Scarred.
Jag tycker synd om Jamba-mannen. Han måste fan undra vad som hände med sitt liv. Eller så kanske han faktiskt är Satan.
Och är det bara min kompiskrets som inte kan förfesta tillsammans?
Jo, visst kan vi sitta ner och prata och ha trevligt, men musiken är den eviga frågan då alla bryr sig lika mycket om den.
Matte vill ha Uggla, Totta, Nationalteatern, Meduza osv. Svensk schwung så att säga.
Tofflan vill ha alla de där rock/punk-stilarna som alla har olika namn bara för att basgången går en halv takt snabbare eller något.
Johan vill ha musik av band som heter Satyricon, Saturnicon, Sabaton eller Dödens Tjänare.
Dennis vill ha techno.
Jag? Jag har ju på senaste tiden blivit en riktigt bashora, så jag vill ha dansgolvsmusik. Även om det betyder dansgolv i stil med What is Love och Gräver guld.
Våra förfester blir då en enda salig blandning när alla försöker få igenom sin musiksmak vilket gör att alla andra lider. Till slut brukar jag smacka på en retrolista så att alla faktiskt blir lite smått nöjda, utom Johan som vägrar lyssna på musik där man kan höra vad sångaren sjunger.
(Här började jag leta efter en låt i allmänhet, men YOTUBE FAKKING DRUNKNAR I FAKKING COVERMUSIK! JAG HATAR ER OCH ERA JÄVLA COVERS! SKRIV EN EGEN LÅTJÄVEL, SKAFFA SKIVKONTRAKT, SPELA DEN PÅ MTV. OCH NEJ, ALLA JÄVLA VIDEOBLOGGARE, ANVÄND DET SKRIVNA FAKKING ORDET!)
Jag hatar fan människor mer än livet självt.
Istället blir det min gamla hjälte och idol.
Knatten FÖRIFAN!
Jag vill bli som Knatten när jag blir stor. Om inte annat för att Knatten säger "W00T" när Knatten blir petad på med en pinne.
Anledning? Jamba-mannen. Det är fan synd om honom.
Varje gång jag tittar på MTV (Här letade jag efter Knock you Down med Keri Hilson, Kanye och Ne-yo för att ha låten idag klar, men DET ENDA FAKKING SAKEN SOM FINNS ÄR JÄVLA RÖVREMIXER OCH FAKKING COVERS MED INDIER! JAG VILL INTE HÖRA ER SJUNGA JÄVLA BAJSCOVER MED ERA DÅLIGA RÖSTER!)
Var var jag?
Just jag. Varje gång jag tittar på MTV kommer ju den förbannade reklamen in en gång var tioende minut. Då kommer Jamba direkt och berättar hur man kan pimpa upp sin mobil.
"Paristornet! Ladda ner den söta nallen till din nalle!"
Det sorgligaste är inte det, utan att efter 22 kommer också alla "sexiga" klipp till mobilen. Som att alla fjortonåringar försvann vid 22. Tjena. Då glor dem på Scarred.
Jag tycker synd om Jamba-mannen. Han måste fan undra vad som hände med sitt liv. Eller så kanske han faktiskt är Satan.
Och är det bara min kompiskrets som inte kan förfesta tillsammans?
Jo, visst kan vi sitta ner och prata och ha trevligt, men musiken är den eviga frågan då alla bryr sig lika mycket om den.
Matte vill ha Uggla, Totta, Nationalteatern, Meduza osv. Svensk schwung så att säga.
Tofflan vill ha alla de där rock/punk-stilarna som alla har olika namn bara för att basgången går en halv takt snabbare eller något.
Johan vill ha musik av band som heter Satyricon, Saturnicon, Sabaton eller Dödens Tjänare.
Dennis vill ha techno.
Jag? Jag har ju på senaste tiden blivit en riktigt bashora, så jag vill ha dansgolvsmusik. Även om det betyder dansgolv i stil med What is Love och Gräver guld.
Våra förfester blir då en enda salig blandning när alla försöker få igenom sin musiksmak vilket gör att alla andra lider. Till slut brukar jag smacka på en retrolista så att alla faktiskt blir lite smått nöjda, utom Johan som vägrar lyssna på musik där man kan höra vad sångaren sjunger.
(Här började jag leta efter en låt i allmänhet, men YOTUBE FAKKING DRUNKNAR I FAKKING COVERMUSIK! JAG HATAR ER OCH ERA JÄVLA COVERS! SKRIV EN EGEN LÅTJÄVEL, SKAFFA SKIVKONTRAKT, SPELA DEN PÅ MTV. OCH NEJ, ALLA JÄVLA VIDEOBLOGGARE, ANVÄND DET SKRIVNA FAKKING ORDET!)
Jag hatar fan människor mer än livet självt.
Istället blir det min gamla hjälte och idol.
Knatten FÖRIFAN!
Jag vill bli som Knatten när jag blir stor. Om inte annat för att Knatten säger "W00T" när Knatten blir petad på med en pinne.
29 Juli 2009
Jag fakkin hatar att köpa mobiltelefon.
Som de flesta vet, har jag den enkla uppfattningen att om min nuvarande telefon fungerar, så behöver jag inte en ny. Därför har jag i mitt liv bara köpt en enda telefon, vilken jag plockade upp från ett ställe i Geneve 2004. Innan den hade jag en så kallad tegelsten i två år, som faktiskt fortfarande fungerar. (They just don't make them as well as they used to)
Den fina telefonen jag köpte i Geneve var faktiskt en ny en med massa coola finesser, som färgskärm och internetuppkoppling och kamera osv. Och den fungerade bra ända fram tills december 2008. Det är fyra år utan att jag bytte mobil. Nu är den i batteriinsamlingen då allt dog på samma gång på den.
Jag fick en mobil av min far som han hade köpt 2005, men den kan man inte prata i, för då dör batteriet.
Med andra ord var det med tungt hjärta jag gav mig ut för att hitta en billig och förhoppningsvis bra telefon. Jag menar, det borde finnas billiga på alla jävla mobilaffärer?
I helvete heller.
Telias billigaste var 1500 och var en telefon för pensionärer som bara ville ringa. Och inte en enda förstående min när jag undrade om jag kunde få en mobil där batteritid och levnadstid är det viktigaste.
Vem fan behöver egentligen alla jävla grejer på mobilen? Eller har jag bara missat det sjukt braiga att ha en minilaptop som kostar skjortan och kommer dö på mig inom ett år? Som att köpa tegelstenar för pengarna och sedan stapla dem i tre lika stora högar. Det är bara onödigt och ingen borde förstå dig.
Till slut hittade jag faktiskt tre olika mobiler på the Phone House. Alla kostade 399 om jag behöll mitt comviqkort, vilket jag kunde acceptera ganska snabbt. Fast försäljaren var lite oförstående när han förstod att jag faktiskt hade råd med en av de nya, Iphoneliknande sakerna.
Är det bara jag som bara vill ringa och smsa på min lilla mobil? Eller har jag redan blivit en gnällig gammal gubbe? Den enda bestående funktionen bluetooth gav oss var att folk nu skickar bögporr till andra mobiler på tåg och bussar. Den enda funktionen jag faktiskt gillar är kalender, men den lyckas ju också mobiltillverkarna fucka upp.
När jag gick tillbaka till Phonehouse för att hämta ut den träffade jag en sjukt otrevlig försäljare, som mest verkade tycka jag var dum i huvudet.
"Är min telefon inne än?"
"När köpte du den?"
"Igår, killen då sa att den kunde komma idag, så har eran leverans kommit?"
"Du vet att lagerkillarna inte jobbar så sent på söndag va?"
"Jo, men har eran leverans kommmit? Enligt datorn skulle den komma idag."
"Den kommer nog inte förrän på torsdag."
"Torsdag? Eran leverans kommer ju på måndagar och onsdagar?"
"Ja, men vi packar inte upp den förrän torsdag."
"Måndagens också?"'
"......"
"Jag kanske ska återkomma?"
"Vad är ditt telefonnummer så vi kan nå dig?"
"021-xxxxxxx, även om jag inte är hemma så mycket."
"Ditt mobilnummer då?"
"Ja....den är ju trasig. Annars skulle jag ju inte behöva en ny eller?"
Där förlorade jag henne helt.
Jag har en känsla att jag inte kommer få min telefon förrän det är dags att åka upp till Rättvik igen.
One two three four! RUMBA!
Som de flesta vet, har jag den enkla uppfattningen att om min nuvarande telefon fungerar, så behöver jag inte en ny. Därför har jag i mitt liv bara köpt en enda telefon, vilken jag plockade upp från ett ställe i Geneve 2004. Innan den hade jag en så kallad tegelsten i två år, som faktiskt fortfarande fungerar. (They just don't make them as well as they used to)
Den fina telefonen jag köpte i Geneve var faktiskt en ny en med massa coola finesser, som färgskärm och internetuppkoppling och kamera osv. Och den fungerade bra ända fram tills december 2008. Det är fyra år utan att jag bytte mobil. Nu är den i batteriinsamlingen då allt dog på samma gång på den.
Jag fick en mobil av min far som han hade köpt 2005, men den kan man inte prata i, för då dör batteriet.
Med andra ord var det med tungt hjärta jag gav mig ut för att hitta en billig och förhoppningsvis bra telefon. Jag menar, det borde finnas billiga på alla jävla mobilaffärer?
I helvete heller.
Telias billigaste var 1500 och var en telefon för pensionärer som bara ville ringa. Och inte en enda förstående min när jag undrade om jag kunde få en mobil där batteritid och levnadstid är det viktigaste.
Vem fan behöver egentligen alla jävla grejer på mobilen? Eller har jag bara missat det sjukt braiga att ha en minilaptop som kostar skjortan och kommer dö på mig inom ett år? Som att köpa tegelstenar för pengarna och sedan stapla dem i tre lika stora högar. Det är bara onödigt och ingen borde förstå dig.
Till slut hittade jag faktiskt tre olika mobiler på the Phone House. Alla kostade 399 om jag behöll mitt comviqkort, vilket jag kunde acceptera ganska snabbt. Fast försäljaren var lite oförstående när han förstod att jag faktiskt hade råd med en av de nya, Iphoneliknande sakerna.
Är det bara jag som bara vill ringa och smsa på min lilla mobil? Eller har jag redan blivit en gnällig gammal gubbe? Den enda bestående funktionen bluetooth gav oss var att folk nu skickar bögporr till andra mobiler på tåg och bussar. Den enda funktionen jag faktiskt gillar är kalender, men den lyckas ju också mobiltillverkarna fucka upp.
När jag gick tillbaka till Phonehouse för att hämta ut den träffade jag en sjukt otrevlig försäljare, som mest verkade tycka jag var dum i huvudet.
"Är min telefon inne än?"
"När köpte du den?"
"Igår, killen då sa att den kunde komma idag, så har eran leverans kommit?"
"Du vet att lagerkillarna inte jobbar så sent på söndag va?"
"Jo, men har eran leverans kommmit? Enligt datorn skulle den komma idag."
"Den kommer nog inte förrän på torsdag."
"Torsdag? Eran leverans kommer ju på måndagar och onsdagar?"
"Ja, men vi packar inte upp den förrän torsdag."
"Måndagens också?"'
"......"
"Jag kanske ska återkomma?"
"Vad är ditt telefonnummer så vi kan nå dig?"
"021-xxxxxxx, även om jag inte är hemma så mycket."
"Ditt mobilnummer då?"
"Ja....den är ju trasig. Annars skulle jag ju inte behöva en ny eller?"
Där förlorade jag henne helt.
Jag har en känsla att jag inte kommer få min telefon förrän det är dags att åka upp till Rättvik igen.
One two three four! RUMBA!
13 Juli 2009
Ja. Jag mår lite psykist dåligt varje gång jag loggar in för att skriva bara för att skriva något. Speciellt när det enda som händer på Stiftsgården är internt. Förslag på saker jag kunde skriva var följande:
"Mafia Wars är ju alltid kul."
"Skriv om när vi spelade Munchkin och du fick Bad stuff som gjorde så att du satt och skrek FÅR JAG HJÄLPA DIG?"
"KAN DU HJÄLPA MIG?"
"Storstädningen är ju alltid rolig att skriva om. Speciellt när vi alla skrek på dig för att alla behövde hjälp samtidigt."
"Mafia Wars är ju faktiskt alltid kul."
"Cafékvällarna och alla internskämt man drar just den kvällen. Som nu ikväll när vi skulle göra det mest opolitiskt korrekta korsordet någonsin. Typ ; "Bra ved"= Jude"
"Om hur mycket du älskar pigorna."
"Om hur rädda konfirmanderna är för dig."
"Mafia Wars är ju faktiskt jättekul."
"Musiken du lyssnar på."
"Varför du inte spelar Bengtboll längre."
"Hur en dag på jobbet ser ut, med klockslag och allt."
"Varför du alltid glömmer bort att äta på jobbet." (FÖR ATT JAG FUCKING JOBBAR HELA TIDEN)
"Mafia Wars är lite småtråkigt."
"Men du, skriv om när vi spelade Carcassone och jag stal din feta stad rakt framför näsan på dig."
"Munchkin Quest och att du aldrig fick spela det."
"NHLmatcherna?"
"MW!"
Om någon förstår ens en av sakerna på listan. Grattis.
Ikväll hade jag tänkt gå ner på Statoil och köpa en mosbricka, bara för att ha något att göra och för att jag äter sjukt dåligt. På en dag äter jag en rejäl frukost, sen småäter jag lite då och då, sen sover jag och gör samma sak nästa dag. Mina pigor är övertygade om att jag är en maskin som går på kaffe och snus.
Konfirmationen kommer med stormsteg. Tyvärr ser det ut att bli regn. Det är en katastrof i min värld.
Men mest vill jag faktiskt hem till Västerås. Det räcker med Stiftsgården för tillfället.
Hit the floor!
"Mafia Wars är ju alltid kul."
"Skriv om när vi spelade Munchkin och du fick Bad stuff som gjorde så att du satt och skrek FÅR JAG HJÄLPA DIG?"
"KAN DU HJÄLPA MIG?"
"Storstädningen är ju alltid rolig att skriva om. Speciellt när vi alla skrek på dig för att alla behövde hjälp samtidigt."
"Mafia Wars är ju faktiskt alltid kul."
"Cafékvällarna och alla internskämt man drar just den kvällen. Som nu ikväll när vi skulle göra det mest opolitiskt korrekta korsordet någonsin. Typ ; "Bra ved"= Jude"
"Om hur mycket du älskar pigorna."
"Om hur rädda konfirmanderna är för dig."
"Mafia Wars är ju faktiskt jättekul."
"Musiken du lyssnar på."
"Varför du inte spelar Bengtboll längre."
"Hur en dag på jobbet ser ut, med klockslag och allt."
"Varför du alltid glömmer bort att äta på jobbet." (FÖR ATT JAG FUCKING JOBBAR HELA TIDEN)
"Mafia Wars är lite småtråkigt."
"Men du, skriv om när vi spelade Carcassone och jag stal din feta stad rakt framför näsan på dig."
"Munchkin Quest och att du aldrig fick spela det."
"NHLmatcherna?"
"MW!"
Om någon förstår ens en av sakerna på listan. Grattis.
Ikväll hade jag tänkt gå ner på Statoil och köpa en mosbricka, bara för att ha något att göra och för att jag äter sjukt dåligt. På en dag äter jag en rejäl frukost, sen småäter jag lite då och då, sen sover jag och gör samma sak nästa dag. Mina pigor är övertygade om att jag är en maskin som går på kaffe och snus.
Konfirmationen kommer med stormsteg. Tyvärr ser det ut att bli regn. Det är en katastrof i min värld.
Men mest vill jag faktiskt hem till Västerås. Det räcker med Stiftsgården för tillfället.
Hit the floor!
6 Juli 2009
Just nu sitter jag i Vita Lägergårdens källare, det enda stället där jag kan få tag i en acceptabel internetuppkoppling. Fruktansvärt drygt att behöva springa ner varenda gång jag känner mig tvingad att logga in för att spela Mafiawars på Facebook. Ja, jag lovade mig själv 40 gånger att aldrig prova skiten, men nu sitter jag ändå här och väntar på ny energi för att jag ska kunna levla. Nörd is me.
Vilket nog summerar de senaste två veckorna. Sedan min återvändo till Stiftsgården har jag jobbat som arbetsledare i köket. I korthet går det ut på att jag ser till att 200 personer får mat 4 gånger om dagen och att köket ser okej ut. Till min hjälp har jag förvirrade ungdomar. Otroligt nog fungerar det perfekt. Antingen är jag perfekt som en minihitler, eller så är Gud äntligen glad på mig.
När jag inte jobbar (vilket är väldigt sällan) har min tid bestått i att gömma mig på mitt rum. Då jag inte har något på datorn förutom NHL09 har jag spelat cirka 20 matcher om dagen. Det värsta är att jag fortfarande tycker det är roligt ("Undrar om jag ska flytta upp Vrbata till andrakedjan?" "Vem ska vara förstemålis? Nastiuk eller Rinne?") Sjukt viktiga frågeställningar.
Jag kan verkligen inte vänta tills jag får åka iväg till min mors stuga och bara gömma mig för mänskligheten.
Sedan väntar mig 3 veckor i Västerås där jag ska leka fattig och arbetslös. En lek som jag förövrigt är sjukt bra på.
Nej, jag har fan inte mycket mer att säga. Livet leker nästan. Oroväckande mycket. Jag förväntar mig nästan att nånting ska skita sig när som helst. Bara för att det är standard.
Och när jag gick ner för att handla snus tidigare ikväll kunde jag inte sluta lyssna på Sandstorm. Världens bästa dansgolvslåt. EVER!
I dare anyone not to start dancing.
Darude FFS
Vilket nog summerar de senaste två veckorna. Sedan min återvändo till Stiftsgården har jag jobbat som arbetsledare i köket. I korthet går det ut på att jag ser till att 200 personer får mat 4 gånger om dagen och att köket ser okej ut. Till min hjälp har jag förvirrade ungdomar. Otroligt nog fungerar det perfekt. Antingen är jag perfekt som en minihitler, eller så är Gud äntligen glad på mig.
När jag inte jobbar (vilket är väldigt sällan) har min tid bestått i att gömma mig på mitt rum. Då jag inte har något på datorn förutom NHL09 har jag spelat cirka 20 matcher om dagen. Det värsta är att jag fortfarande tycker det är roligt ("Undrar om jag ska flytta upp Vrbata till andrakedjan?" "Vem ska vara förstemålis? Nastiuk eller Rinne?") Sjukt viktiga frågeställningar.
Jag kan verkligen inte vänta tills jag får åka iväg till min mors stuga och bara gömma mig för mänskligheten.
Sedan väntar mig 3 veckor i Västerås där jag ska leka fattig och arbetslös. En lek som jag förövrigt är sjukt bra på.
Nej, jag har fan inte mycket mer att säga. Livet leker nästan. Oroväckande mycket. Jag förväntar mig nästan att nånting ska skita sig när som helst. Bara för att det är standard.
Och när jag gick ner för att handla snus tidigare ikväll kunde jag inte sluta lyssna på Sandstorm. Världens bästa dansgolvslåt. EVER!
I dare anyone not to start dancing.
Darude FFS