6 Juli 2009
Just nu sitter jag i Vita Lägergårdens källare, det enda stället där jag kan få tag i en acceptabel internetuppkoppling. Fruktansvärt drygt att behöva springa ner varenda gång jag känner mig tvingad att logga in för att spela Mafiawars på Facebook. Ja, jag lovade mig själv 40 gånger att aldrig prova skiten, men nu sitter jag ändå här och väntar på ny energi för att jag ska kunna levla. Nörd is me.
Vilket nog summerar de senaste två veckorna. Sedan min återvändo till Stiftsgården har jag jobbat som arbetsledare i köket. I korthet går det ut på att jag ser till att 200 personer får mat 4 gånger om dagen och att köket ser okej ut. Till min hjälp har jag förvirrade ungdomar. Otroligt nog fungerar det perfekt. Antingen är jag perfekt som en minihitler, eller så är Gud äntligen glad på mig.
När jag inte jobbar (vilket är väldigt sällan) har min tid bestått i att gömma mig på mitt rum. Då jag inte har något på datorn förutom NHL09 har jag spelat cirka 20 matcher om dagen. Det värsta är att jag fortfarande tycker det är roligt ("Undrar om jag ska flytta upp Vrbata till andrakedjan?" "Vem ska vara förstemålis? Nastiuk eller Rinne?") Sjukt viktiga frågeställningar.
Jag kan verkligen inte vänta tills jag får åka iväg till min mors stuga och bara gömma mig för mänskligheten.
Sedan väntar mig 3 veckor i Västerås där jag ska leka fattig och arbetslös. En lek som jag förövrigt är sjukt bra på.
Nej, jag har fan inte mycket mer att säga. Livet leker nästan. Oroväckande mycket. Jag förväntar mig nästan att nånting ska skita sig när som helst. Bara för att det är standard.
Och när jag gick ner för att handla snus tidigare ikväll kunde jag inte sluta lyssna på Sandstorm. Världens bästa dansgolvslåt. EVER!
I dare anyone not to start dancing.
Darude FFS
Vilket nog summerar de senaste två veckorna. Sedan min återvändo till Stiftsgården har jag jobbat som arbetsledare i köket. I korthet går det ut på att jag ser till att 200 personer får mat 4 gånger om dagen och att köket ser okej ut. Till min hjälp har jag förvirrade ungdomar. Otroligt nog fungerar det perfekt. Antingen är jag perfekt som en minihitler, eller så är Gud äntligen glad på mig.
När jag inte jobbar (vilket är väldigt sällan) har min tid bestått i att gömma mig på mitt rum. Då jag inte har något på datorn förutom NHL09 har jag spelat cirka 20 matcher om dagen. Det värsta är att jag fortfarande tycker det är roligt ("Undrar om jag ska flytta upp Vrbata till andrakedjan?" "Vem ska vara förstemålis? Nastiuk eller Rinne?") Sjukt viktiga frågeställningar.
Jag kan verkligen inte vänta tills jag får åka iväg till min mors stuga och bara gömma mig för mänskligheten.
Sedan väntar mig 3 veckor i Västerås där jag ska leka fattig och arbetslös. En lek som jag förövrigt är sjukt bra på.
Nej, jag har fan inte mycket mer att säga. Livet leker nästan. Oroväckande mycket. Jag förväntar mig nästan att nånting ska skita sig när som helst. Bara för att det är standard.
Och när jag gick ner för att handla snus tidigare ikväll kunde jag inte sluta lyssna på Sandstorm. Världens bästa dansgolvslåt. EVER!
I dare anyone not to start dancing.
Darude FFS
Kommentarer
Postat av: carro
haha adda mig på mafia ;) va har du för lvl? Tips för bättre kvällar än rummet är att tanka filmer ;)
Trackback