27 Maj 2009
Knark är bra.
Eller nej. Där ljög jag. Visst fan är jag busig?
Som den observante läsaren nu märker är jag lika uttråkad som vanligt i rum 121.(Här har vi inte riktiga rum. Bara nummer. Woop-woop!)
Jag har som sagt lovat att klaga på IPRED.
Men det är inte värt det.
Alla som vet någonting om hur internet fungerar vet redan att lagen är lika full med hål som en gammal porrstjärna.
Jag har fått tag på Eurovisioncd:n. Jag har som vissa kanske vet ungefär lika mycket hat mot Eurovison som jag när mot Mona Sahlins sminkning, men årets Eurovisions låtar var nästan bara bra.
Det hela började med Litauiens bidrag som även om det var rent uruselt musikaliskt, så hade sångaren en extremt positiv sak.
HATT.
Fram med fler män med riktiga hattar. (Keps är inte en hatt; det är en ursäkt för pojkar att försöka se coola ut men som får dom att se ut som gamala truckers.)
Och en låt som heter Hora Din Moldave kan ju bara vara bra.
För att inte nämna Rybak.
Den låten är bland det gladaste jag har hört på länge vilket om inte annat behövs i en tid när varenda jävel försöker leta efter tecken i Uppenbarelseboken. (För de som inte har koll är Uppenbarelseboken historien om Jordens undergång. ALLMÄNBILDA ER FÖR GUDS SKULL.)
Vi i Sverige borde ha skickat Star Pilotes istället för en överdrivet nersolad operasångerska.
Man kan FÖRIFAN inte förvänta sig att en operasångerska ska sjunga "vanligt" bra.
Ett gäng 60 + åringar kan sjunga en psalm 125 bättre än hon gjorde den kvällen.
Just Rybaks låt är någonting som har gått på repet hos mig de senaste dagarna.
Den och Chaccaron, som nog kan vara världens bästa låt någonsin.
Efter Infinity.
Jag måste bara berätta om ett av mitt livs bästa inköp. (Allt jag säger är riktigt, inse.)
Ett gäng snoddar på Konsum för 20:- (Ja, som sagt, allt jag säger är riktigt.)
Tyvärr bor jag som sagt på en yta som är snäppet mindre än en magisk lampa. Vilket gör att jag nu har en snodd kvar.
Då dom andra 19 försvann mystiskt. Jag misstänker som alltid tvättmaskinen.
Och i veckan som varit lärde jag Johan, en av prästerna på gården, att kalla ungdomarna för n00bs, när de inte tycker som honom. Demonen i mig ler.
Chaccaron
(Det här inlägget skrevs till största delen med hjälp av en sekreterare. Ja, jag är så viktig.)
26 Maj 2009
Herregud.
Nej... Usch. Fyfan.
Jag kan inte ursäkta mig med att det inte händer något i mitt liv, då de som känner mig vet hur jag kan diskutera de mest ovärda saker. (Som vilken färg en mobiltelefon borde ha, varför stålkannor är så fula och hur den perfekta serven i Bengtboll ska göras.)
Jag kan inte heller ursäkta mig med att jag glömt bort bloggen, då jag faktiskt lovar mig själv att logga in vareviga kväll.
Det är helt enkelt mitt hat mot internet.
Eller nej. Fan inte. Jag älskar internet. Jag kan sitta och surfa på wikipedia i evigheter. Youtube i all ära, men wikipedia tar priset varenda dag. Vart annars kan du läsa om hur maskhål fungerar? Skrämmande vad allmänbildad man kan bli.
Min tid som liten förvirrad extrahjälp i köket på Stiftsgården börjar äntligen närma sig sitt slut. Nästa helg ska jag utföra den hemliga avslutningsriten inann jag åker hem till Västerås. Längtar verkligen hem. Var hemma nästan en hel vecka för bara några dagar sen, men jag känner att det är dags att lämna Stiftsgården för ett tag.
Ironiskt att jag kommer återvända för att stanna tills 28e juni 2010.
Japp. Av någon anledning som ibland känns självklar men ibland som maskhålsfysik tackade jag ja till platsen som volontär här.
Eller jo, jag vet varför. Men jag kommer se till att utnyttja mina semesterdagar till att åka iväg. Jag vägrar sluta som en instutionilaserad (FYFAN VAD MIN STAVNING SUGER) 20åring.
Nu förväntar sig säkert läsaren att jag ska underhålla med min sedvanliga svarta humor som jag ärligt talat ler åt själv när jag läser om mina blogginlägg från förra året. Men jag vete fan. Jag kan ju klaga på IPRED, men det kan vilken förpubertal idiot som helst. Jag kan ju klaga på EU-valet och hur en röst på Piratpartiet är helt meningslös, men det intresserar bara de som faktiskt förstår hur viktigt valet är.
Jag ska fanimej klaga på strumpor.
Jag hatar att tvätta. Av en enda anledning: Strumporna.
För att förklara varför mitt hat är så mycket viktigare än alla andras till just tvättning av strumpor måste jag först gå tillbaka till den tiden då mina fötter fortfarande växte. (Nu växer jag bara på längden. Tack gode Gud saktar jag ner där dock)
Jag köpte helsvarta strumpor i den största storleken HM hade för två år sedan. Det var härligt, tills jag började slita ut strumporna efter en enda dag. Jag förstod inte alls varför, och köpte världens bästa strumpor: Sådana med veckodagar på. Fruktansvärt bra, då jag direkt kunde sortera de istället för att försöka urskilja nyanser av svart och längd på resåren osv.
Det var först då jag faktiskt läste att den största storleken på strumpor på HM är 45. Jag har 46or.
Sedan dess har jag gått tillbaka till helsvarta.
Tyvärr är problemen inte slut där. Jag har ungefär 10 par strumpor som faktiskt passar och inte är trasiga. De andra 30 i min låda är värdelösa.
Det logiska är ju för mig att helt enkelt tvätta de 10 paren. Problemet är att DEN FÖRBANNADE JÄVLA TVÄTTMASKINEN ÄTER UPP VARENDA JÄVLA STRUMPFAN MAN TRYCKER IN I FANSKAPET.
Jag hatar tvättmaskiner.
Imorgon ska jag handtvätta de två par strumpor jag har kvar.
Och kanske städa rummet.
Eller vafan, vem ljuger jag för? Jag kommer bara glo på Stargate och räkna ner tills jag åker hem eller få spö på Counterstrike. Mot botar.
Paper planes