27 Mars 2009
Jag tänker inte ens försöka låtsas som om jag inte levt eremitliv de senaste månaderna.
Inte alls.
Jag tänker bara gå och vara bitter. Som vanligt.
Mest för att jag just upptäckt att jag är uppe efter 23 för första gången sedan januari. Någonting med det känns fel.
Är det bara jag i hela världen som inte kollar mailen varannan minut förresten? Jag har facebook, bilddagboken, mail och hela kitet, men hur ska jag ens orka bry mig om att logga in? Och när jag väl loggat in ser jag kanske någon som skrivit något till mig. Trevligt, men som sagt var, eremitliv.
Nej, jag tycker om människor, annars skulle jag för Guds skull inte sitta uppe i Dalarna och spendera dagarna i ett kök och kvällarna i ett rum som jag får klaustrofobi av. (Det suger att ha dubbelsäng i ett rum på cirka 8kvm. Det suger extra ikväll, då madrassen på min sida är knölig. Jag tar nog hennes.)
Det har kommit till en sådan period av mitt liv där jag inte ens förstår hur fort tiden går. Det är otäck att veta att det bara är ett par veckor kvar tills jag ska ha bestämt mig vad jag ska göra hela nästa år. Är det bara jag i hela världen som mår fysiskst dåligt av att ha hela livet planerat innan jag ens lärt mig hur en tvättmaskin fungerar?
Okej, jag vet hur en tvättmaskin fungerar. Typ. Är knappast kvantfysik. Bara vanlig.
Haha... NVskämt. Kul.
Imorgon börjar ännu en spännande helg. Ser framemot de totalt förvirrade ungdomarna somantingen flåsar över alla tjejer som jobbar på gården eller trycker upp sina A-kupor i killarnas. Det är fan inte okej att köpa en pushupbh i barnstorlek. Att det ens finns bh i barnstorlek är inte något jag tänker gå in på. Det är bara fel. Sjukt. Fel. Som Runar.
Upptäckte just att jag behöver tömma min papperskorg. Jag tyckte jag var smartast i världen när jag ställde den inne i ett hörn, bakom stolen där jag lägger alla mina kläder. Tyvärr verkar den nu full då snusdosorna bestämmer sig för att studsa tillbaka.
Och av någon sjukt irriterande anlednig pratar verkligen alla på gården bara om stegräknare. "Hur många steg har du? Fan, du har tappat!" etc etc.
Världens största katastrof, då folk äntligen kommer at upptäcka att jag bara ligger och sover i brödförrådet hela dagarna.
Inte alls.
Jag tänker bara gå och vara bitter. Som vanligt.
Mest för att jag just upptäckt att jag är uppe efter 23 för första gången sedan januari. Någonting med det känns fel.
Är det bara jag i hela världen som inte kollar mailen varannan minut förresten? Jag har facebook, bilddagboken, mail och hela kitet, men hur ska jag ens orka bry mig om att logga in? Och när jag väl loggat in ser jag kanske någon som skrivit något till mig. Trevligt, men som sagt var, eremitliv.
Nej, jag tycker om människor, annars skulle jag för Guds skull inte sitta uppe i Dalarna och spendera dagarna i ett kök och kvällarna i ett rum som jag får klaustrofobi av. (Det suger att ha dubbelsäng i ett rum på cirka 8kvm. Det suger extra ikväll, då madrassen på min sida är knölig. Jag tar nog hennes.)
Det har kommit till en sådan period av mitt liv där jag inte ens förstår hur fort tiden går. Det är otäck att veta att det bara är ett par veckor kvar tills jag ska ha bestämt mig vad jag ska göra hela nästa år. Är det bara jag i hela världen som mår fysiskst dåligt av att ha hela livet planerat innan jag ens lärt mig hur en tvättmaskin fungerar?
Okej, jag vet hur en tvättmaskin fungerar. Typ. Är knappast kvantfysik. Bara vanlig.
Haha... NVskämt. Kul.
Imorgon börjar ännu en spännande helg. Ser framemot de totalt förvirrade ungdomarna somantingen flåsar över alla tjejer som jobbar på gården eller trycker upp sina A-kupor i killarnas. Det är fan inte okej att köpa en pushupbh i barnstorlek. Att det ens finns bh i barnstorlek är inte något jag tänker gå in på. Det är bara fel. Sjukt. Fel. Som Runar.
Upptäckte just att jag behöver tömma min papperskorg. Jag tyckte jag var smartast i världen när jag ställde den inne i ett hörn, bakom stolen där jag lägger alla mina kläder. Tyvärr verkar den nu full då snusdosorna bestämmer sig för att studsa tillbaka.
Och av någon sjukt irriterande anlednig pratar verkligen alla på gården bara om stegräknare. "Hur många steg har du? Fan, du har tappat!" etc etc.
Världens största katastrof, då folk äntligen kommer at upptäcka att jag bara ligger och sover i brödförrådet hela dagarna.