Varför finns det ens rubriker?
Nyss hemkommen från Rättvik och jag har nog aldrig känt mig så mätt/trött på Stiftsgården som just nu. En vecka helgande, följt av tre veckor Konfirmandledare och sedan avsluta det hela med Paviljongsförälder. Urk. Missuppfatta mig inte nu, alla barn var underbara och ledarna var skoj etc etc i all prisande oändlighet. Men två perioder kändes på gränsen till för mycket. Kommer antagligen vara dum nog att söka dubbel sommar nästa år ändå, bara för att kunna umgås med alla jag lärde känna under sommaren. Ska försöka komma ihåg vilken period som var vilken också innan jag kan börja minnas alla fina stunder.
Sen hemkomsten har jag mestadels sovit för att jaga ikapp veckor av för lite sömn, men ikväll blir det istället att träffa varenda Stiftsgårdare i Västeråsområdet för partay hos Erik. Det hela kan bara urarta. Värsta biten är att vi mestadels är frustrerade tonårspojkar. Vi snackar förvirrade resor och samtal till varje kvinna vi kan få tag i den här sidan Vänern.
Naturligtvis måste jag försöka bedöma vilken period som var "bäst" också, men det är omöjligt. Båda perioderna var fulla med sköna människor och sina beskärda delar av misär. Om det inte hade varit för hängbråket i P2 hade nog jag sett mer positivt på den. (Kanske också hade gjort det om jag inte hade försovit mig 15 av 20 morgonar.)
Nej, dags att slänga på sig kläder, fylla upp pluntan och dra sin färde till Rönnby. Hoppas för Guds skull att det inte blir någon depression. Av alla fylledepressioner är Stiftsgårdare nr 1 på att ha dem. Måste vara luften vid Siljan som gör alla så melankoliska. Kan då påpeka att jag har börjat en liten rörelse som ska illegalisera Stiftsgården. Det är en drog. Inse.
Och av någon anledning kan jag inte sluta lyssna på "From Paris to Berlin" med Infernal. Tragiskt. På ett sjukt härligt sätt.
"Patience is a game, and every night I say your name, hoping that you'll answer cause I'm going insane.
It's quite a long time ago, since you brought me out of control.
Hungry for your love and like I know what that might be "
Klyschigt till tusen, men ack så underbart
Sen hemkomsten har jag mestadels sovit för att jaga ikapp veckor av för lite sömn, men ikväll blir det istället att träffa varenda Stiftsgårdare i Västeråsområdet för partay hos Erik. Det hela kan bara urarta. Värsta biten är att vi mestadels är frustrerade tonårspojkar. Vi snackar förvirrade resor och samtal till varje kvinna vi kan få tag i den här sidan Vänern.
Naturligtvis måste jag försöka bedöma vilken period som var "bäst" också, men det är omöjligt. Båda perioderna var fulla med sköna människor och sina beskärda delar av misär. Om det inte hade varit för hängbråket i P2 hade nog jag sett mer positivt på den. (Kanske också hade gjort det om jag inte hade försovit mig 15 av 20 morgonar.)
Nej, dags att slänga på sig kläder, fylla upp pluntan och dra sin färde till Rönnby. Hoppas för Guds skull att det inte blir någon depression. Av alla fylledepressioner är Stiftsgårdare nr 1 på att ha dem. Måste vara luften vid Siljan som gör alla så melankoliska. Kan då påpeka att jag har börjat en liten rörelse som ska illegalisera Stiftsgården. Det är en drog. Inse.
Och av någon anledning kan jag inte sluta lyssna på "From Paris to Berlin" med Infernal. Tragiskt. På ett sjukt härligt sätt.
"Patience is a game, and every night I say your name, hoping that you'll answer cause I'm going insane.
It's quite a long time ago, since you brought me out of control.
Hungry for your love and like I know what that might be "
Klyschigt till tusen, men ack så underbart
Kommentarer
Postat av: Erica
Hur SJUKT var det inte att jag satt å lyssnade på "from paris to berlin" när jag läste att du inte kan sluta lyssna på den? Hmm..
Postat av: Erica
Just from paris to berlin jag satt å lyssna på när jag läste din blogg.. Skumt.
Trackback