3 December 2008
Av någon anledning har jag varit vaken i en timme redan, fast det är onsdag och jag inte har ett skit att göra förrän vid femtiden. Blir att ladda ner ett par till filmer antagligen (Känns som James Bond collection eller liknande)
Ingen kan ju göra något fram tills Ipredlagen träder i kraft, en lag jag tänker ta upp snart i ett av de här inläggen. Believe it or not, jag är sjukt emot det. (Min far också, antagligen den enda socialdemokratiska "viktiga" gubben som är det)
I fredags var jag ute och firade Erik med pompa och ståt. Mest öl, men det var sjukt trevligt fast det hela kändes som hämtat ur tio små moppepojkar. Vart vi än gick tappade vi ett par personer. Till och med jag, som lovat att jag inte skulle vika från Eriks sida försvann. Jag skyller allt på min svaghet för rödvin.
Lördagen blev som vanligt en kväll hos Dennis med filmtittande och spelande av något konstigt spel från början av 2000-talet. Så kul har vi det.
Igår däremot var det lite mer speciellt. Jag blev bjuden till Tofflan efter lunch, där vi satt och drack kaffe, åt Aladdin och tittade på Desperate Housewives och dokumentärer om Britney Spears. Riktiga kärringar, speciellt när vi verkligen diskuterade ämnena som togs upp i det urusla programmet.
På Mikaeli blev det som vanligt kaos, men jag har visst blivit van då jag bara suckade och tog en till kopp kaffe. Då det inte var KU-kväll drog fem av oss till Irsta istället, där vi skrämde bort alla andra gäster. Ett parti UNO tog över en timme. Den officiella förklaringen är att Mirre suger på UNO.
Jag gjorde efter UNOspelande världens antagligen första mix av Singing that Melody och Starfuckers Inc. Och jag hoppas jag är den enda. Tänk sönderpitchade introt till Singing och första "STARFUCKERS!" i NINlåten. På repeat.
Ska visst också upp till Rättvik i helgen. Får redan lite ångest.
Jag ska nu prova en smart liten grej! Numera kan man bara trycka på låttiteln jag skriver i det här stycket för att komma fram till skiten. Hero Of War med Rise Against får bli första försöket. Lyssna bara. Jag vet inte om jag ska hata eller älska den. Och jag vet numera vad Infinitytjejen heter. Janina Wissler, en playmate. Förstod man nästan. Vem bryr sig, Infinity är fortfarande min favoritlåt den här hösten.