Almagest

Undrar lite halvt vilka som faktiskt kollar upp mina små musikförslag, men det är väl bara att hoppas att ni faktiskt gör det, då ni annars missar riktiga guldklimpar. Även om inte all musik jag föreslår kanske är allas cup of tea.
Hade idag tänkt prata om ett ämne som kanske kommer göra folk förbannade på mig. Varsågod i sådana fall.

Jag har börjat läsa mer och mer om det uppkommande valet och det känns skönt att veta att det verkar vara den vettigare kandidaten som kommer ta hem det. Hela grejen är väl mer, vad händer efter Obama tagit posten?
Fem spänn på att han blir skjuten. Trots allt är ju USA tyvärr fortfarande fullt av rasister, många av de beväpnade. Skulle inte överraska mig för fem öre om någon av de bestämmer sig för att han fan inte ska ha en halvneger som president.
Det är ju som om en kurd skulle bli statsminister här. Herregud, vem skulle vilja ha en jävla invandrare? Så kommer ju antagligen ännu fler kurder komma hit och göra det här till deras nya land. Ok att de sitter i Riksdagen och lallar runt, men int fan kan vi ha en jevla kebabsvarvare som statsminister!. Tanken må kännas lite sjuk, men det finns nog många svenskar som går runt på såna tankar. Men antagligen skulle killen/tjejen ta hem det, bara för att man måste rösta på kurden. Annars tror ju alla att man är rasist. Och att man är rasist, det är ju alla, på olika vis. Enda gången jag aldrig reflekterat över hudfärg var när jag bodde på Norra Vallby. I min klass var det en salig blandning av kulturer och hudfärger och jag tänkte aldrig på det. Alla såg ju olika ut, men i min värld som var Vallby såg ju alla ut så. Om min klass hade flyttats ut till en ö mitt ute i ingenstans hade vi nog varit den enda helt orasistiska lilla byn i hela världen. För så fort man växer till sig börjar man se skillnader. Jag fick lära mig, vid min återkomst från Genéve att andra generationens invandrare är stökigare. Inlärningspsykologi som vi utsätter varandra för.
Nu kommer ju antagligen någon bli hysterisk och tro att jag hatar invandrare. Men nej, det gör jag inte, fast allt i den "helsvenska" ungdomsvärlden pekar mot att jag ska hata invandrare i smyg, på samma sätt jag fått lära mig att Paris Hilton är helt blåst, att Socialdemokraterna är vår enda räddning och att Jesus dog för min skull på korset. Även om jag väljer att tro på det ena eller det andra mer eller mindre sitter det i mitt medvetande. Enda sättet att bli varse min inneboende svenssonrasism är att konfontrera den.
Ja, jag är rasist, för att jag alltid ser till att vara beredd att springa så fort jag ser ett gäng kurdiska killar gå framför mig på en tom gata en sen kväll, mycket mer än om det skulle vara ett gäng helsvenska killar. Det är illa att det ska behöva vara så, men jag kan bara se att vårt lilla samhälle är uppbyggt så. Segregering mellan ungdomar. Jag känner knappt någon invandrare från Mellanöstern. Allt jag ser är när de på krogen raggar på tjejer eller står i gäng och pratar på, som i en helt annan värld. Sjukt att jag för tolv år sedan inte ens förstod vad rasism gick ut på, även fast jag en gång fick det förklarat för mig. Vadå olika hudfärg? Min bästa kompis var syrian och det var ingen skillnad mellan oss. Jag behöver nog bara komma tillbaka till den tidens totalt neutrala åsikt om hudfärg och kultur.
Jag hittade min gamla kompis i en skolkatalog från Wenströmska. Han var inte längre bara en kompis, nu var han syrian med vax i det kortklippta håret och baggy jeans. Den påklistrade kaxiga attityden och de utråkade ögonen. Om vi träffade varandra idag är jag rädd att vi inte ens skulle hälsa. Vi har nog lärt oss att vara på vakt för mycket.

"Känslan kommer tillbaks" med Magne Schmidt spelade jag mycket idag. Gillar hur enkelt han beskriver en schysst krogenrunda utan att verka för överlägsen. "17 år" med Veronica Maggio har jag också fastnat lite för de senaste dagarna. Maggios röst har en verkligt trollbindande effekt.