Almagest

Otroligt. Jag lyckas komma ihåg att jag ibland borde skriva något här. Woohoo!
Börjar känna att vintersäsongen börjar igen, med konfirmandupprop igår kväll och elitseriepremiär. Gårdagens upprop fick mig att undra om det kanske inte är dags att sluta som assistent snart. Dels för att vi är Mikaeli snart är som en ny Stiftsgård. Ja, nästan alla assistenter har börjat röka, även de som varit totalt emot det förut. Den andra anledningen är väl att jag börjar känna mig gammal. Att jobba som assistent ger mycket, men det rena antalet andra ledare gör att man känner sig lätt överflödig när det faktiskt är de yngre som ska få ta plats. Eff.
Elitseriepremiären ja. Jonas överraskade mig igår genom att fråga mig om jag hade lust att hänga med på Brynäs premiärmatch. Efter ett par minuter debatterande med mig själv och min tomma plånbok blev det nödlösning. Om bara någon timme är det därmed dags för mig att åka iväg till Läkerol Arena och se Brynäs skicka hem Färjestad. Bara Markström inte behöver gå hem innan klockan åtta, för då är vi körda. Fruktansvärt att en 90a är förstamålvakt för Brynäs. Får en att förstå vad lite nytta man själv gör.
Har också varit tvungen att försvara min kärlek för Infinityvideon. Blev nästan kallad sexist i lördags på grund av det. Men herregud, videon har allt! En enkel checklista bevisar det snabbt.

• Har videon minst en fruktansvärt snygg kvinna? CHECK
• Har kvinnan mörkt, långt hår? CHECK
• Har kvinnan svart spets på sig? CHECK. Tack Gud.
• Har kvinnan tillgång till en slägga? CHECK. Fråga inte. Släggor är sexiga.
• Är det en skön låt också? CHECK

På tal om lördagen fick den kvällen mig också att känna mig gammal. Hela veckans tema verkar vara det. Aja, den trede oktober fyller jag 16 igen, så efter det är det lugnt. (Fylla 20 är overrated)
Lördagen började med att min mor och syster berättade att de skulle se på bio. Jag ville inte sitta hemma som en gammal nucka, så efter ett samtal till Matte drog jag mig ner till honom med en försvarlig mängd öl. Där var det som det alltid är hos Matte. Trevligt, om än lite avslaget. Jag och Tofflan tröttnade efter någon timme och bestämde oss för att dra till Dennis. Halvvägs dit kläcker vi den genialiska idén att ringa dit varenda kotte vi känner utan att berätta det för Dennis. (Nej, så onyktra var vi inte ens. Tofflan och jag är bara elaka.)
Planen verkar gå bra, då Dennis inte anar oråd medan jag och Tofflan fnissar så fort vi tittar på varandra. Ja, fnissar. Vi är fan inte manliga. Men efter jag gått på toaletten är plötsligt alla vi tre på väg ut. Det visar sig att det är en riktig fest på Oxbacken och vi är bjudna. På vägen dit träffar vi på tre pojkar endast iförda kalsonger som glatt springer i riktning mot Västerås centrum.
Det är när vi blir mötta utanför Konsum jag börjar ana att jag borde stannat hemma. Två av flickorna vet vad jag heter och att jag är Stiftsgårdare och har skrivit en hel del. Det värsta är att de båda inte ens är Stiftsgårdare utan bekanta till en av mina pigor. Historien upprepar sig när vi kommit in i lägenheten och jag börjar få andnöd när jag upptäcker att killarna som alltid dök upp på de fester jag var på i sextonårsåldern, de killar som bara satt och hällde i sig öl och inkräktade på min manlighet, de killarna är plötsligt vi tre.
Slapp inte ens undan det klassiska snacket om Kom ihåg att du är från Västerås. Visst är det kul att folk bryr sig, men någon gång skulle jag vilja festa med några nya människor utan att de direkt börjar prata om något som bara finns på papper. Meh.
Såg förresten att Sveriges insats i Paralympics var ovanligt dålig. Vad i helvete var då OS-insatsen?

Och som vanligt tänker jag avsluta med två låtar från min lilla Itunes lista. Denna gång blir det faktiskt "Primo Victoria" med Sabaton. Vet inte varför jag spelat den låten så mycket senaste dagarna. Den och "The Joke" med Lifehouse har fått tävla om min uppmärksamhet. Det är något som är så härligt med ryckiga verser.

Förövrigt behöver jag fortfarande Infinitytjejens nr. Eller adress.