Almagest

Jag har alltid älskat historia.
Att lära mig om hur vi som mänsklighet har utvecklats, kämpat för och mot varandra för att bli något mer, något större. Något som vi som människor kan peka på med stolthet och säga: "Vi vill mer, vi vill bättre." En historia som gång på gång haltat men med slutdestinationen en bättre värld, där vi alla möts i förståelse och kärlek.
Igår satte jag på mig kostymen inför det som jag ser som det finaste man kan göra i en demokrati: Göra min röst hörd. Jag firade vår utveckling och det bästa styrelsesättet vi har lyckats komma överens om.
Idag satte jag på mig helsvart kostym, för att sörja.
Historien är dömd att upprepa sig för den som inte lär sig av den brukar man säga. Och den gör så för mig.
1930-talets Tyskland var en demokrati som fick allvarliga problem. På grund av NSDAPs frammarsch kunde inte en stark regering bildas, vilket bara ledde till att NSDAPs retorik om att etablerade politiker inte ville hjälpa dig slogs än mer fast. De vann röster när de andra partierna inte kunde se vad som höll på att hända. Till slut fick NSDAP ingå i regering, med 37% av rösterna. De fördubblade sitt stöd i val efter val, för de andra partierna inte kunde komma överens om att ens hålla dessa utanför makten.
Var tredje människa var allt som behövdes för att demokratin skulle dö. Denna tredjedel ville inte skapa en diktatur, de ville inte starta krig. De ville bara ha förändring. Och de hade en tydlig fiende. En fiende som bara NSDAP sa sig kunna lösa.
Och det blev också bättre kortsiktigt för Tyskland. På samma sätt det skulle bli så i Sverige. Kortsiktiga lösningar som ger stabilitet och trygghet för en majoritet.
Jag menar inte att SD skulle dra in Sverige i ett tredje världskrig. Men deras värdegrund är hämtad från samma område som NSDAP. De som röstar på SD vill inte skapa ett nytt Tredje Rike här i Sverige. Men det ville inte heller tyskarna. Frustrationen hjälpte däremot till.
Och demokratin urholkas, vilket bara SD vinner på. Regeringen blir svagare och kan inte lösa problemen, medan SD bara kan sitta och vänta och få än fler röster. Och komma lite närmare en värld utan demokrati.
För vi har en fiende idag också. En fiende vi skapade 2001. I tretton år har vi lärt oss att muslimer är hemska och att de hatar vårat samhälle och våra värderingar. En ung kille som var tolv 2001 är nu 25 och fått rösta två gånger. Han har aldrig lärt sig något om islam och araber förutom när de förstör västvärlden.
Vi har lyckats skapa en situation som gör mig skräckslagen. För även om 87% fortfarande håller fast vid demokratin är det inte 100% som behövs för att vi ska förlora allt. Det enda som behövs är att de demokratiska partierna inte lär sig av historien.
En tredjedel, som är mycket närmare än vad man kanske tror om regeringen blir kraftlös och budgetförslaget ratas är vad SD behöver för att bli en regering som kan ta krafttag. För om inte vi lär oss, om vi inte inser hur bräcklig vår demokrati är, kommer förr eller senare någon från ett annat parti ta SD till hjälp. Och då kommer de kortsiktiga lösningarnas tid. Och stödet kommer öka. Och vi kommer kollapsa som land. För vi har inte lärt oss.
Historien upprepar sig. Så enkelt är det. De som röstar på SD kanske inte tror det, men demokratin lever bara när vi värnar den. Och ett land som är uppbyggt på solidaritet och allas lika värde kan inte fungera med rasister i maktposition.
Men det enda som behövs för är trots allt att de demokratiska partierna inte kommer överens för att SD än en gång ska vinna valet. För det är bara SD som vann, och vinner gång på gång.
Jag hoppas bara att jag inte ska behöva sörja demokratin, utan att vi lär oss.
Lär oss älska.